Aftonbladet – 20 september 1851, sida 2

för att. lemna er månadsafgiften för er pensionär., Behagar ni sätta er, madame. Huru sär sistå månaden passerad? Illa. . . Det är säkert ingenting, herr doktor,, sade hon saktare. Edra intelligenta omsorger skola säkert återställa denna delabrerade helsa ... och vid min nästa visit ... ,Jag har föga hopp, madame.n Man väntade henne; hon syntes vara angelägen att sluta. Jag kan ju icke få se honom?x Det är omöjligt.n Nåväl, om något skulle inträffa, så var. god skrif mig till ... Men det fägnar mig att tro, att det intresse ni har tör denne stackars sjuke, gör att ni alltför lätt alarmerar er ... jag har mera förtroende till honom ... och till er, min herre.s . Det låg en fin ironi i dessa ord. Doktor XX ämnade svara, men han hejdade sig. Hon framtog 200 francs i guld ur sin börs och gaf dem åt min vän, som tilställde henne ett qvitto. I detta ögonblick kom en af Hospitalsbetjeningen och sökte: doktorn. Jag lemnarer, min herre, sade min okända. Vänta, jag ber, ett ögonblick, jag är genast. tillbaka. Han följde hastigt budbärerskan. Vi förblefvo allena. Jag trodde mig förbunden göra les honneurs under min väns frånvaro. Jag utbytte några ord. med damen, talade om litteratur, om de fria konsterna, Hon uttryckte sig med kännedom och värma öfver dagens frågor. Tio minuter förgingo och doktorn återkom icke, Hon syntes otålig.