Aftonbladet – 16 september 1851, sida 3

et mot hr Brissman begagnade mordvapnet. Förlg n af kamraterne skall Sandberg hafva försökt döljalk nnehafvandet af värjspetsen; för en annan deremot ar han icke allenast uppvisat samma spets, utan till ch med beställt skaft till densamma. Ett sådant kaft hade ock blifvit förfärdigadt, men dä det blifit Sandberg förevisadt, hade han sagt sig icke beöfva det, emedan han sjelf försedt värjspetsen med ämpligt skaft. Sandberg bestred dessa uppgifter säsom, enligt ans pästäende, fullkomligt ogrundade. Ransakningens fortsättning uppsköts till nägon framleles utsättande dag. — För någon tid sedan omnämndes en hos fårrerifabrikören Schmiedte föröfvad inbrottsstöld, dervid tt större parti ännu ej riktigt färdigt färgadt silke borttals. För denna stöld hälles f. korrektionisten C. Lind jvist häktad och undergär ransakning vid domstol. Daktadt Lindqvist hittills nekat för stölden, under västäende, att det silke som hos honom anträffades blifvit upphittadt ä Skeppsbron, har nu ytterligare bevisning mot honom förekommit. I söndagseftermid lag observerades af poliskonstapeln Ekenberg och dess kamrat en större folksamling utanför huset 4 13 vid Prestgatan. Dit anlände, hade aflidne lifbeväringskorporalen Lindbergs enka, Sophia Lovisa Lindberg, som är boende i nämnde hus, uppfört sig på det mest vildsinta och stormiga säft, och högljudt skrikit: arrestera mig, så skall jag upptäcka tjufköperskor, ty de ha förargat mig. Lindberg hade derefter fätt sin önskan uppfylld och affördes i droska till Stadshushäktet. Sedan hon lugnat sig nägot, uppgaf hon, att den för stölden hos hr Schmiedte häktade Calle Lindqvist lemnat henne silke, som hon för godt pris försält till sin värdinna, enkan Hörlin, äfvensom till den uti huset 4 4 Urvädersgränd boende beryktade fröken Dahlfeldt, äfvensom bortskänkt silke till er städerska, Charlotta Ytterberg. En surtout hade Lindqvist äfven innehaft, hvilken blifvit säld till stöderskan Sofia Hörqvist, boende i huset 4 8 Ankaregränd. Alla dessa voro i gär uppkallade till förhör i poliskammaren. Häktade enkan Lindberg, tillfrågad hvarföre hon fört oväsende, svarade: de hade förargat mig, och då jag har ett däligt ölsinne, så blet det väsende af,. De gjorda uppgifterne om handelsaffärerna vidhöll hon. Enkan Hörlin erkände, att hon köpt silke för 36 sk. lodet. Fröken Dahlfeldt hade ej ätlydt kallelsen. Sofia Hörqvist ville just ej gerna i början ersänna nägot, så att en högst löjlig debatt uppstod angäende hvilken som till henne försält rocken. Hörqvist hade ej köpt den af Lindberg, ej heller at C. Lindqvist, utan af Thilda Klinthoft. Sedan upplyst blitvit, att nämnde Klinthoff uppehöll sig i förmaket, blef hon inkallad; men under stora gester förklarade hon sig vara lika oskyldig som det barn, hvilket föddes i natt. Herre Gud!s — utropade hop i en högst deklamerande ton — huru kan Fia stå och ljuga på mig, jag är oskyldig., -— Förra korrektionshjonet Charlotta Berg angafs äfven att hafva varit med om kommerserna, men under det hon fällde de stridaste tärar för att bedyra sin oskuld, invände Sofia Klinthoff: grät ej, Lotta, ty oskulden segrar till slut. Mälet uppsköts för vittnens inkallande, hvarefter hela sällskapet dels tillätos aflägsna sig och dels blefvo satta under bevakning till dess poliskommissarien Lewander hunnit göra visitation i deras bostäder. Enkan Hörlin, klädd på det mest eleganta sätt, syntes mycket generad af sällskapet, och utropade efter mälets slut: Herre Gud! hvem hade kunnat tro sädant om fru Lindberg — hon, som alltid varit ett så grannt fruntimmer. — En gröfre väldsbragd var i gär föremål för polisundersökning. Inspektoren Anders Husberg berättade att då han sistl. thorsdagsafton ämnat begifval sig till sin egendom N:o 2 Roslagstullsgatan, hadel han blifvit öfverfallen af konstapeln vid Svea artilleri och 1:sta batteriet Johan Lagerqvist, och hans sällAA mt MM MM RH FA RH AA FPA FR RR PR jOS FT UR ky I ve er mm RM RR fylld, blifvit misshandlad. skap, 2:ne civila personer. Sedan Husberg kommit in genom sin port och med tillhjelp af bokhällaren Anders Wallin och en dräng lyckats läsa porten, hade Lagerqvist, som vid tillfället var klädd i uniform, med sin dragne sabel huggit i porten under det sällskapet ryckt på densamma för att kunna inkomma ä gäården. Slutligen hade det lyckats väldsverkarne att rycka upp porten, hvarefter de, anförde af Lagerqvist, rusat in i förstugan. Lagerqvist hade derefter under yttrande: läs upp, annars hugger jag in dörrenn, med sabeln gjort flera i dörren synbara hugg. Hjelp hade nu anländt och tvenne konstaplar, biträdde af en patrull af Svea lifgardet, lyckades gripa våldsverkarne som tagit flykten ned på den s. k. Träskängen. Lagerqvist, som var inställd vid törhöret ätföljd af batteriombud, uppgaf att hans sällskap bestätt af 2:ne permitterade artillerister. Med dem hade han visserligen supit om på Clas på hörnet, men att hafva föröfvat väld bestred han — ty han och dess sällskap hade af misstag blifvit gripne. Flera vittnen intygade riktigheten af angifvelsen, så att Lagerqvists nekande icke lärer bjelpa honom frän ett välförtjent straff. Hr polismästaren De Marö, tillhöll äfven Lagerqvist, derföre att han säsom varande militär kunde stå och neka för ett brott, hvartill han synbarligen vore saker. Mälet remitterades till krigsrätt. — Kopparslagaren Theodor Lundqvist, hvars hustru idkar krogrörelse uti huset 42 36 vid Osterlänggatan, stod i gär inför Polisens dombord, tilltalad att hafva Ipä det mest väldsamma sätt misshandlat skräddaremästaren Löfqvist. Löfqvist berättade, att då han sistl. söndags förImiddag infunnit sig å hustru Lundqvists krog för att Ifå utlösa en af honom hos Lundqvist för 16 rdr pantsatt rock hade han, i stället för att få sin önskan uppTvenne vittnen hördes, hvilka sammanstämmande intygade Löfqvists uppgift, med tillägg att Lundqvist, utan att Löfqvist på minsta sätt förgätt sig, slagit honom sä förfärligt, att blod strömmat kring golfvet, och hade Lundqvist derunder yttrat: Jag ska se hjertbloden på dig, rackare, och vore icke dessa personer närvarande, så Isloge jag ibjäl dig! Vitthena hade sökt afstyra Lundqvists framfart, men hade blifvit trakterade med stryk. Lundqvist erkände att han, som blifvit törargad på Löfqvist, gifvit honom fyra örfilar. Konstaplarne Rydström och Nybleus, som blifvit af I vittnena tillkallade, hade förlikt mälet på så sätt, att Löfqvist erhällit 5 rdr och de bäda konstaplarne hvardera 2 rdr, och derföre ansåg Lundqvist saken slut. Men kommissarien Levander, som instämt mälet, var dock af annan mening, hvartöre målet uppsköts tills om thorsdag, då de begge fredsmäklarne skulle inkallas. Nägra vittnen hade icke varit närvarande då konIstaplarne emottagit mutorna, utan hade, såsom LundIqvist uttryckte sig, det endast varit en vanlig polisIhandtryckning. — I dag bortstals i fiskarhamnen under fickstöld lomkring 100 rdr bko bestäende af diverse sedlar. — Calmar. Natten emellan den 23 och 24 Aug. , stals en bikupa med bi och honung af betydligt värde .I frän bonden Peter Olsson i Bredsättra socken. Tjufven är ertappad. (Barometern.) — Natten mellan sistl. lördag och söndag nedbrann A T Kran. : Il aoroamns af Tlicarede cnAnlan an blanenl