Aftonbladet – 15 september 1851, sida 2

Det var i detta ögonblick hos den unge mannen en öfvertygelse, som förtrytelsen ingaf. Han trodde sig icke mera älska denna qvinna, icke mera hafva något att frukta, emedan han nu kände henne. Den oförsigtige lekte med hvad han trodde vara styrka, och som blott var svaghet. Han förstod icke, att i detta beslut låg kanhända lika mycken kär-. lek tiil den anklagade qvinnan, som tillgifvenhet för fadren. Vid Estcöves ålder äro de få som skåda klart i sitt inre. Emellertid kände herr Bergeval sig bättre,: efter flera dagars hvila och omsorger. Han kunde lemna sängen. Madame Bergeval hade under tiden föga intresserat sig för mannes helsa. Epoken för utdelande af målareakademiens priser närmade sig och hennes tid användes till besök hos konstdomarne, Hon stod lika väl hos de flesta medlemmarne i denna akademi, som hos ledamöterna i den litterära akademien. Föregående iret hade hon vunnit tera pris för åtskilliga af sina moraliska och filosofiska afhandlingar. Den verksamhet hon nu använde blef alltså icke utan resultat. Det är dock sant, att vissa onda tungor icke underläto, att . afseende på dessa hennes bemödanden fälla för hennes rykte komprometterande uttryck. Mon de flesta trodde icke på dessa insinuajoner. Madame Bergeval var så skön .... Väl föreföll det underligt att man någon gång g henne i en mäktig dignitirs vagn; men värtill svarade man, att litterära fruntimmer, ramför allt författarinnor, ega vissa privilesier och rättighet att vara fördomsfria. Inelligenta undantag äro icke bundna vid det vaniga lifvets fordringar. Hvem hade dessutom ätt att klandra, då Mr Bergeval, en redba och svartsjuk man, fördrog sin frus friheter? förbigående miste man här observera, att