Aftonbladet – 15 september 1851, sida 2

frågade madame Bergevals kammarjungfru, on hennes fru var uppstigen och klädd. Hon va redan sedan två timmar utfaren, för att gör visiter och öfvervara repetitionen f en af hennes teaterpjeser. Esttve återvände förtryt. sam till sin far. i Nåväl!, sade denne uppresande sig, träf fade du din mor? Ni hade ju tillsagt mig att icke väck: henne. ;Hvarifrån kommer du då?a Ifrån mitt rum; jag sökte der en bok. Hvilken, scm det synes, du glömt at taga?, Nej, men jag fann den icke. Ett bittert leende krusade målarens blek: läppar. Han nedföll åter tigande på sin dyna Esteve tog plats på en stol jemte sängen. Detta nya prof på styfmodrens hkgiltighej för sin man, som hon lemnat så lidande, upp: bragte ynglingen. De förebråelser han inom sig gjorde henne, voro desto lifligare, som dermed ovetande blandade sig en svartsjuk harm, Ian satt med sänkt hufvud och såg nu några på golfvet kringströdda pappersbitar. Han upptog en. Det var ett fragment af diplomet, som hans far sönderrifvit. Detta fullbordade att upplysa honom. aMin som, sade herr Bergeval plötsligt, Cu talade i går om din snara afresa. Det är verkligen tid att du återvänder till militirskolan, Dina studier skulle lida af ett lingre afbrott. Det är betänkligt: det gäller din framtid., Låtom oss ej tinka derpå, förr än ni blir bättres, svarade Esteve. Nej, min far, jag kan icke nu lemna er, hvem skulle då vårda och vaka öfver er? Denna anmärkning ver cn anklagelse cmot ans styfmor.