Aftonbladet – 13 september 1851, sida 2

-väsendet ställas på annan fot, så att icke ett t högt och mödosamt kall betraktades såsom en -belöning och hvila för gamla dagar. Mest llangeläget är dock, att religionsfriheten blifver erkänd; många af de kyrkliga förhållandena ;Iskulle då ordna sig af sig sjelfva, på det för Iden allmänna gudsfruktan och statens väl mest ändamålsenliga och välgörande sätt. Skolväsendet i allmänhet och folkskoleväsendet isynnerhet behötde det noggrannaste studium. Fattigvårdsförordningen behöfde flera vigtiga förändringar och i allmänhet borde hela fattigförsörjningsväsendet undergå en genomtänkt revision. Man finner häraf huru mycket en nitisk eklesiastikminister kunde hafva att göra, utom de honom ofta absurditer ålagda kurrenta gö-Iromål, i fall han ville med allvar verka i framåtskridande rigtning och uppgöra de många lagförslag, som vore af nöden, för att ordna Iblott en del af nyss nämnde förhållanden. Det faller af sig sjelf, och detta gäller äfven iom de följande ministrarne, att en person ej Ikan medhinna allt detta; men en klok, duglig och opartisk man skulle snart finna perIsoner, som vore skickliga att biträda honom. Justitieministern skulle hafva sig det dyrbara uppdraget ålagdt, att genomdrifva ett Inytt lagförslag, hvarvid han befunne sig i den sällsamt lyckliga belägenheten, att finna allt på förhand undangjordt, så att bemödandet derför hufvudsakligen , komme att inskränka sig till förslagets genomförande hos den andra statsmakten. Både för en mängd af det borgerliga lifvets förhålanden, och särdeles för den allmänna sedligheten och laglydnaden vore denna reform högt af behofvet påkallad. — Hit hör äfven ordnandet af vårt fängelseoch fångvårds-väsen, som visserligen är på en bättre väg, men likväl fordrar forsatta undersökningar och noggrann uppsigt. Anordnandet på ett behörigt sätt af en med andets tillgångar och politiska röl öfverensstämmande representation hos utländska makter, jemte alla dylika representantplatsers besättande med män, som utgjorde sitt lands heder och kunde bevaka dess anseende och intresse icke blott i salongen, utan vid statsmannabordet, skulle öppna åt en utrikesminister ett vackert verksamhetsfält. Huru välgörande skulte det ej vara för landet, om dess sändebud i främmande länder egde förmåga och tid undan tabinettss-göromål, att undersöka dessa länders så politiska, som sociala och ekonomiska förhål:anden, deras industriella utveckling m. m. och meddela resultaten af dessa forskningar åt sina landsmän. Utan tvifvel skulle sådana sändebud försona den skattdragande nationen med de onaturliga anslagen till denna hufvudtitel och äfven tillvinna sig och sitt land anseende inför en främmande makt. Ordnandet af vårt försvarsverk, såväl till lands som till sjös, är onekligen en vitalfråga för fäderneslandet. Det är af vigt, att försvaret blifver mindre betungande och mera betryggande än det närvarande. En oinvigd bedömare af saken har svårt att finna att detta mål vinnes på annat sätt, än genom en rätt organiserad folkbeväpning, det enda som kan göra ordet vförsvarsverka till en verklighet. Huruvida detta kan och bör ske vid sidan af den indelta armåen, eller med upphäfvande af densamma, tillhör en särskild utveckling; det vissa är, att en strängare hushållning, sirdeles i afseende å materielen, borde införas än som nu eger rum, till trots af krigskollegii understundom orimligt småaktiga uppsigt. Ått sjöförsvaret behöfver stora och dyrbara förbättringar har vår n. v. sjöminister uppdagat. Äfven här torde en förändring af hela systemet vara påkallad, eller åtminstone sjöoch landtförsvarets ordnande efter en sammanhängande plan. ? Hvem känner icke den oreda i hvilken vårt penningeväsen befinner sig? Riksbank, privatbanker, hypotheksföreningar jemte enskilda assignanter sprida omkring landet ett sedelmynt af lika många kulörer som valörer, och hvad värre är, landet belastas med en utländsk gäld, som icke skulle behöfvas åtminstone för framtiden, om vårt bankoch kreditväsen blefve ordnadt med statsmannablick; härvid borde man ej glömma den ordnande kraft, som friheten äger, blott den slipper restriktioner, sanktionerade reglementen och privilegier. — Landets skatteväsen har nyligen blifvit fördt in ett steg på förbättringens bana; man bör glädja sig deråt; men mycket återstår ännu innan det mål blifvit uppnådt, dit en beskattningsreform måste sträfva, att hvarje medborgare skall bidraga till statsutgifterna i mån af sin förmögenhet och årliga inkomst. — Tullväsendet erfordrar ett allvarligt studium; ett system borde derför uppgöras, som både betryggade landets näringar och befriade konsumenten för en öfverdrifven beskattning. — Postväsendet fordrade en genomtänkt reglering, dervid man borde göra sig till godo den erfarenhet, som i andra Europeiska länder är vunnen utaf den lika brefportoafgiften. — Hvem känner icke landets behof af lättade komraunikationsanstalter? Öfvertygelsen om att vårt lands industriella utveckling härpå beror börjar att göra sig allmänt gällande. — Hvilken rik statsmannaverksamhet är icke här öppnad för en finansminister, som fattat tidens fordringar och omständigheternas kraf? Reglerandet af hela vår landstat, särdeles af uppbördsväsendet; utarbetandet af nya befordringslagar, m. m. kräfver af civilministern la en organiserande verksamhet, utom den möda, re bvarmed hans kall är förenadt i uppsigten öffc ver den vigtigaste delen aflandets administrai tion. n Alla dessa reformer, hvilka här endast ärofl AR soG-—DHDDNRION N1tff !tt!ff!STnTnTnfn RP AA —M munen RR 4 mm so Fr Är OO hh 5 0Q