Aftonbladet – 11 september 1851, sida 3

lan alltid lutade at den iria DeEsKaLmni el, I UTUASTTS nan eger att deltaga i mån af sina tillgångar, utan änning, i följd af sin smak, med nöje, hvarigenom . len beskattning kan lindras, hvilken går from som, tt tungt öde, ej kan undgäs genom den noggranna-; te sparsamhet, de känbaraste uppoffringar: denn: seskattning, som drabbar den fattige bland mängöl. svältande barn, likasom en stor penningeman med ga. (Slutet följer). sne armen Redan tidigt i dag på morgonen hörde man omtalas, att den i gärdagsbladet omnämnde unge handelsbokhällarens (hans namn var Mauritz Ferdinand Brissman) mördare blifvit gripen. Klockan omkring 10 på förmiddagen var Kastenhofishäktet omringadt af en mängd folk för att beskäda ho nom. Kl. !, 12 forslades den för mordet miss! änkte, förre tronoarbetskarlen Sandberg, upp till Po-l. kammaren. Sessionssummet var redan öfverfylldt I af ähörare. Sandberg hade kl. 1 i natt utaf t. f. öfverkonstapeln Möller ä Norrbro blifvit observerad uti sällskap med tvenne andra personer. Då de fört oljud hade Möller närmat sig dem och igenkönt Sandberg samt förre kronoarbetskarlen Lundgren. Lundgren bade då straxt tagit till flykten, äfvensom Sandberg, efter det att Möller visiterat Sandbergs fickor och deri funnit ett större huggjern. Med biträde af en polispatrull blef likväl Sandberg eftersatt och gripen ä Mynttorget. Tillfrågad af polismästaren huru länge han vistats å fri fot, berättade Sandberg, att han, efter att är 1849 för första resan stöld hafva undergätt 12 dygns fängelse vid vatten och bröd, blifvit afsänd till kronoarbetskären äå Rindön, men efter 10 månaders vistelse derstädes blifvit uttagen erifrån och antagen i tjenst hös förre löjtnantea Michael Törne å egendomen Carlsudd, 2!, mil från hufvudstaden. I tisdags afton hade ban, efter att vid Högarn ha skiljt sig ifrån husbonden, med en skärgärdshåt anländt hit till staden och landstigit vid Mellantrappan. Efter att ombord hafva tillbringat natten, hade han på morgonen gjort besök i bandlanden Norlings salubod vid Röda Bodarne, för att föranstalta försäljning af 2:ne derstädes förvarade väfstolar, hvilka tillhörde husbonden, och hvilket uppdrag varit ändamålet med resan bit till staden. Skräddaren Lundberg, boende vid Stadsträdgärdsgatan ä södermalm, känd i polisen för att icke sällan bafva uttagit kronoarbetskarlar lsamt hysa tjufvar, hade blifvit besökt och middag intagen å en krog vid Blasieholmen. Huggjernet Ihade han hittat ä Blasieholmen, och blodet i bröstet ä den skjorta han hade på sig härledde sig ifrån näsblod i dag morgon uti häktet. De blodfläckar som Ibefunnos å byxorna kunde-han icke begripa eller förklara hvarifrån de kommit. Hvad han medfört till Istaden hade endast varit en keffert, hvilken han i ,lgär på morgonen sålt till en för honom okänd landt-I5o; och då polismästaren frågade hvartill den nyckel hörde, hvilken S. vid bhäktandet innehade, svarade oe ar . Bergevals konversation. Man kunde se, ali han bad henne om något; hon samtyckte slut, ligen, och då han fört henne till midten af ; salongen, uppstod djup tystnad. I Hon upprepade några stanser, till hvilka hon sjelf var författarinna. Hon berättads en mors död. Det låg i dennas sorg, blan dad med helig tro, en sådan karakter af en I kelhet och saligt hopp, att alla hjertan blefvc lrörda. Poetissans röst förstod att deruti in lägga toner så milda, så sympatetiska, att all; -lögon ofrivilligt tårades. Blott en upphöjd sjä n kunde känna dessa sorgens oändliga nyanser blott ett brinnande hjerta kunde tolka den med så mycken kärlek och utsökt grace. -I Man applåderade icke då hon slutat, mel i samlingen uppstod ett stilla sorl, tusend gånger uttrycksfullare än ord. sl) Madame Bergeval var sjelf rörd; henne dpanna strålade, hennes ögon blixtrade oci -Ihennes barm höjde sig häftigt. Hon sam . Ityckte att recitera ett annat stycke. I Man var i medlet af år 1846, kort tid el alter Krakaus införlifvande med de tre stor ;sI makterna. Alla hjertan erforo ännu intryckt nlaf denna förhatliga handling, som uppfylld tt dem med djupaste harm. Denna händels thade inspirerat poetissan till detta andra styck I Hon deklamerade det med en energi, so! väckte högsta entusiasm. la Man omgaf henne med otaliga lyckönsl sh ningar och tacksägelser. Mr Bergevall skördade en del af detta berön vel Hvad ni är lycklig, sade man, patt eg r-len sådan makal, Hvilket hjerta!, nHvilket snille!