Aftonbladet – 8 september 1851, sida 3

ETEETOTSAG I SVENS PÄTTEGÅNGSoch POLISSAKER. Af de vid sista rättegängstillfället utsedde jurymän uti tryckfrihetsmälet angående Vigtiga historiska upplysningar om Jesu verkliga dödssätt, nemligen af stadsfiskalen de Berg: hrr stadskommissarien af Sillen, krigsrådet Forsberg och bibliothekarien Arfwidson, samt af domstolen: hr rädmannen Gråå — hade ingen ätagit sig uppdraget. Vid i anledning häraf i dag företaget nytt kompletteringsval utsägos, af aktor: hrr öfversten och riddaren Hazelius (utesluten af svaranden), professoren och riddaren Boheman, amanuensen i riksarkivet Styffe och häradshöfdingen Thelander, samt af domstolen: hrr notarius publicus Callerholm (utesluten af aktor), handlanden Bredenberg och grossbandlanden Hegardt (utesluten af svaårenden). I händelse af behof skulle nytt kompletteringsval förrättas nästa onsdag. — För en tillsyningsman Johansson hade en båt blifvit bortstulen. Nägra dagar derefter anträffade ban densamma fastbunden vid en skuta och anhöll den. Innehafvaren var då en förut för ätskilliga brott straftad person vid nam Gregor, som dock uppgaf att han vid Ekensberg anhällit den af tvenne andra personer, hvilka flyktat frän densamma, dervid den ene varit klädd i en från Gregor natten förut stulen hvit sjömanströja. Äfven uppgaf Gregor, att han fill tullinspektoren vid Hornstull hr Gyllenram genast vid ankomsten till Stockholm anmält, att han anhällit den ifrågavarande bäten. Gregor är på fri fet, men en annan karl vid namn Johansson, som Gregor uppgiftvit hafva varit en at dem, hvilka hvilka vid Ekensberg tagit till fykten, hälles häktad ech har förut afgifvit sin berättelse. Aktor ville doek icke afstä från talan mot Gregor, förr än hr Gyllenram fått upplysa om Gregor talat sanning eller ieke. — Vid rädstufvurättens fjerde afdelning påropades i dag ett mål angäende häktade Carl Lindqvist. Den tilltalade var icke uppförd ur häktet; stadstjenaren anmälde att han var sjuk. Emellertid afhördes tillkallade personer, angäende anklagelsen att Lindqvist skulle hafva till salu utbjudit en surtout och innehaft en ringklocka samt trenne dyrkar. Extra parmmätaren Andersson berättade, att han fattat misstankar mot Lindqvist, dä han funnit denna utbjuda den i godt skick varande rocken för 3 rdr bko ät en skeppare. Med anledning deraf hade han gått om bord på skutan och erbjudit Lindqvist 4 rdr bko för dersamma. Denne hade mottagit penningarne och följt Andersson i land,samt der erkänt i fleres närvaro att han bekommit liqvid för rocken. Nu förklarade Andersson att han ville äterbekomma sina penningar och anhöll förötrigt rocken,samt ansäg sig böra föra Lindqvist till polisvaktkontoret. Detta skedde. Under vägen bortkastade Lindqvist en af dyrkarne. Vid visitationen hade han ännu i behåll de bäda andra och ringklockan, hvilken han uppgaf sig hafva stulit tillsammans med rocken, i ett hus som reparerades vid Stora eller Lilla Nygatan. Detta hus skulle han utvisa, men kunde icke få reda på detsamma. Vid rätten, dit slutligen Lindqvist blef uppförd sedan det upplysts att han icke vore sjuk, ville ban nu pästä att han funnit dyrkarne och klockan i fickan på rocken, som han sade sig hafva mottagit till försäljning af en okänd karl. Mälet uppsköts. — Uti poliskammaren hölls i dag ransakning rörande ett vildt slagsmål, som sistl. gärdagsnatt passerat på hustru Petterssons krog i huset n:o 16 vid Södermanlandsgatan, hvarest en bal för tillfället var annonserad och hvarvid en sjöman vid namn Nilsson erhöll ett svärt knifshugg i magen. För Våldet misstänktes en smedsarbetare P. Svensson frän Bergsund, hvilken, tillika med tvenne bröder, tapetmålaregesällerna Carlbom, hela aftonen visat sig kitsliga och tillställt oreda på stället. Svensson, som visade en spotsk hällning, förklarade bestämdt. att han ej utdelat knifshugget, samt visade en lindrig rispa i ett finger, hvilken han påstod sig under slagsmälet hafva erhällit af någon som begagnat knif; utan att ban likväl kunde uppgifva hvem denne varit. Då väldet skett hade Svensson befunnit sig ett stycke ifrån tumultuanterna, stäende vid dörren, den han, vid underrättelse om väldet, försökt att hålla igen, men blifvit körd derifrån af andra personer, hvilka, ehuru förgäfves, på misstankar ransakat Svenssons fickor, för att eftersöka om han egde nägon knif. Af de vittnen som bördes, intygade nägra sjömän frän ängfartyget Berzelius, att Svensson och de förut nämnda tapetmälaregesällerne hela aftonen handgripligt förgätt sig emot de öfriga gästerna. Ingen af dem hade likväl sett hvem som utdelat knifshugget; men eldaren Johansson intygade bestämdt, att Svenssop, vid ett tillfälle då fransarne ef sjalen på nägon nörvarande flicka fastnat i Svenssons urkedja, upptagit en knif ur sin ficka och dermed lösgjort sin kedja; men S. fortfor att neka det han innehaft knif; -samt en annan sjöman, att Svensson vid ett föregående tillfälle yttrat till sina sällskapare, i följd af det uppkomna grälet: Har ni nägonting att göra med?, hvarpå en af dem svarat: Åhjo, jag har ett huggjern. — Ett annat vittne, tobaksarbetaren Kock, berättade att han sett en person, som han trodde vara TOTT ARARENTTSTT ATTERAE RT TATYSTL INSYN ELBAS PDAS