(Införes på begäran.) Däå den kalla oeh regniga väderleken numera till en stor del tillintetgjort förhoppningarne att få ärets gröda inbergad i sädant skick, att den kan tjena menniskor till föda, sä mäste man frukta att största delen af densamma eller hela den delen, som redan mältat, skall vräkas i bränvinspannan. Följden häraf är den naturliga: mindre matvaror, men till högre pris; mera bränvin, men till lägre pris. MHvart skall nu sädant leda, med den i värt land säå förfärligt utbredda superipassionen? Skall icke den fattige söka dämpa hungerns qval med bränvin och återigen bränvin, allt som han fär det för billigare pris. Med detta för ögonen ber en person, som ätminstone vill vara en sann kristen och verklig patriot, att få framställa en fräga till vetenskapsmän och landtbrukare: Om det finnes något praktiskt utförbart sätt att konservera den mältade säden såsom god föda åt kreaturen, det må nu vara genom insaltning eller annat? Ville någon härpä gifva ett tillfredsställande svar i Aftonbladet, sä skulle han derigenom göra sig väl förtjent af fäderneslandet och sina medborgare, hvilka då i stället för gift erhölle animalisk föda at den skadade grödan. Svensk. AGA TIVEREKPV ARD