Aftonbladet – 8 september 1851, sida 3

— I anledning af gjord anmärkning vid det referat, som i bladet för den 2 dennes finnes intaget i slutet af berättelsen em Presteståndets öfverläggning i jernvägsfrågan, der det säges, att komminister Beckman hade ett yttrande, som gaf prosten Berlin anledning beklaga komministerns frånvaro från den föregående öfverläggningen, hvaraf det förmodligen kom sig att han icke hade riktigt reda på sakens, få vi här meddela hr komministerns derpå följande svar, såsom upplysande om rätta förbållandet. Det var at följande lydelse: Jag skulle icke vidare vilja besvära det högvördiga ståndet, om jag icke ansäg mig skyldig att svara nägra ord i anledning af hr prosten Berlins yttrande i afseende på mig. Ty icke kan jag tillåta en högt värderad vän och gynnare afresa ifrän riksdagen med så klena begrepp om min förmåga att uppfatta innehället af Statsutskottets utlätande N:o 340, att jag skulle synas hatva tagit för gifvet ait statsverket, och icke bolaget, skulle tillskjuta det, som utöfver den antagna högsta anläggningskostnaden, 5 millioner riksdaler, skall vidare infordras, hvilken verkliga anläggningskostnad jag förmodar skall uppgå till 7, ja väl 10 millioner. Jag har verkligen full reda på det vigtiga ärendet, nemligen att statsverkets mer än sannolika högsta uppoffring 250,000 rdr ärligen, i 40 är blifver 10 millioner rdr, hvarmed fyra procents ränta och en procents amortering på 5 millioner rdr skall besörjas. Men jag för menar mig ock tydligen hafva framställt min beräkning, att, som den verkliga anläggningskostnaden sannolikt kommer att uppgå till 10 millioner, bolaget genom statsverket erhäller endast två procen:s ränta derå och platt ingen amortering på det utöfver 5 millioner erforderliga tillskottet för anläggningen. Derest, säsom jag förmodar, jag har lyckats klart framställa detta, sä är det icke jag, som saknat reda på det ifrägavarande ärendet, utan då har hr prosten Berlin icke rätt uppfattat min framställning. Att jag icke fullständigt afhörde den utförliga diskussionen i ämnet, utan, äterkommen ifrän en efter anmälan om permission under nägra dagar företagen resa, först uppträdde uti det högvördiga ständet vid hr professor Carlsons anförande och sedermera afhörde de öfrige företagets herrar loftalare, föranledde, att jag, i mitt omdöme oförvillad af alla mälningarne med guld och gröna skogar, kunde vidblifva min redan förut stadgade öfvertygelse, hvilken var fattad ifrån den stund, då det höglofl. Statsutskottet ätskiljdes efter det i ärendet genomdrifna beslutet, och