Aftonbladet – 6 september 1851, sida 2

opskatta, och Jag skall omfatta den vigtiga jernigsfrägan, som J, med så oinskränkt förtroende, öf;ylemnat till Min handläggning, med all den uppärksamhet och omtanka, som ärendets beskaffenhet så hög grad tager i anspråk. Jag förblifver det 1lofi. Borgareständet med alll ongl. näd och ynnest städse välbevågen. Bondeståndets Taleman: Efter slutade värf i fosterländska angelägenheter terstår oss att hos Eders Kongl. Maj:t aflägga en nderdänig afskedsuppvaktning. Det är en kär pligt, å samma gång sem det är en dyrbar rättighet. olkets fria tillträde till dess Konung är vilkoret och runden för en ömsesidig riktig uppfattning af ömpsidiga vigtiga pligter, ömsesidig kärlek och belänhet. Svenska folket har frän urminnes tider njut lyckan af ett sådant förhällande och häruti också imnit ånnu ett skäl att älska dess Konungahus. Troget bevarande denna känsla, kunna allmogens mbuad ej undgä att uttrycka sitt deltagande i den ör hvarje Svenskt bjerta hugnerika förhandvarande ;rhoppningen om Konungahusets fortlefvande i komlande nya ätteled. I förbönerne för denna förhoppnings lyckliga uppyllande uttalar Svenska folket skönast sin hyllning jr hädangångne och lefvande medlemmar af dess öga Konungaslägt. Återvändande till våra spridda hem, medtaga vi f hvad vi här förnummit vissheten, att fålerneslanets ära, lycka och trefnad ej kunna mera samvetsrannt värdas, än då de hvila i E. K. M:ts händer, varföre ock vära böner nu och allt framgent päkalla len Högstes nådiga hägn och beskydd för E. K. M:ts lyrbara person.s Hans Maj:t behagade svara: Med rörelse emottager Jag de uttryek af tillgifrenhet, som J, äå det Hedervärda Bondeständets vägvar, till Mig yttren vid denna afskedsstunden. Sveriges Allmoge är Mig kär; dess sanna väl är nälet för Mina sträfvanden. Med glädje har Jag sett len förtröstan, hvarmed dess ombud nyligen vändt ig till Mig rörande angelägenheter, som ligga Bonleständet nära om hjertat. J kunnen vara förvissade utt Jag skall behjerta Edra önskningar, och i allt vad billigt är, gå dem till mötes. Dä J nu återvänden till Edra hembygder, önskar Jag Eder, redlige Dannemän, lycka och välsignelse, samt försäkrar Eder om Min fortfarande ynnest och vevägenhet.s Talen vid uppvaktningarne hos Drottningen nnefattade, i amedning af Hennes Majestäts ru moders enkehertiginnans af Leucntenberg rånfälle, väsendtligen försäkringarne om riksståndens deltagande i denna Hennes Majestäts förlust och förhoppningarne att sorgens bitterhet ska!l mildras af de anledningar till hugnad och glädje, som nu utgöra föremål för folkets böner. Vi anse oss derföre kunna förbigå dessatal. I Hennes Majestäts svar yttrades ibland annat: Till Adeln: Sorgerna oeh glädjen omvexla här i lifvet; de förra mildras och den sednare upphöjes genom de varma deltagande, man dervid röner, och denna tröst har i rikt mått biifvit mig beskärd. Den erkänsla jag derför byser, är lika varaktig som uppriktig. Till Presteståndet: Jag känner lifligt värdet af Edra för Mi; yttrade tänkesätt, och de tröstegrunder, J angifvit, utgöra under pröfningarne mitt fasta, osvikliga hopp. DäJ ou, efter slutadt riksmöte, ätervänden till Edra hem, skola Mina välönskningar ledsaga Eder. o. s. Vv. Till Borgareståndet : Jag är Eder förbunden för den lifliga del J tagen, så väl i min djupa sorg, som ock i den glädje, För synen beredt oss alla. Jag skall aldrig upphöra at med värma omfatta landets förkofran och Borgare ständets välgäng. o. s. V. Till Bondeståndet : Det hjertliga sätt, hvarpå Bondeståndet för Mig uttryckt sin tillgifrenhet och sitt deltagande, har djup rört mig. Dä jag förklarar Eder Min erkänsla, i min uppriktiga önskan att J alle, redlige Dannemän vid ankomsten till Edra hembygder, mätten äterfinn: lyckliga och vid helsa alla de föremäl, som för Ede äro dyrbara. Talen vid uppvaktningarne hos Enkedrott ningen kunde naturligtvis få en rikare färg genom, dels såsom landtmarskalken yttrade folkets minnen och välsignelser för den stor oförgätlige konung, hvilken under loppet a mera än ett fjerdedels århundrade ledde Sve riges öden och bragte vårt fädernesland til ära, anseende och välstånd; dels såsom Pre steståndets vice talman sade: den oförtröttad välgörenhet, hvarmed Hennes Majestit så ädel omfattar fromma stiftelser för vanlottades oci värnlösas vård, och den huldrika omsorg son sprider ljus och fröjd i så många hulpna hyddor, samt dels, såsom Borgareståndet talman erinrade: Hennes Majestäts afunds värda lycka att, efter att hafva förljufvat de segersälle och fridsälle Konungs dagar, som våra häfder intagit ett odödligt rum, njut den icke mindre afundsvärda, att hafva skänt åt fäderneslandet en arftagare af Hans kärle för sitt folk och oafbrutna omsorger för des välgång. Hennes Majestäts svar upptogo på ett en kelt och vackert sätt dessa framställninga men utrymmet förvägrar oss att omständligar meddela dem. Vi tro oss likväl böra intag det tal, som hölls till Hennes Majestät af Bondeståndets talman: Bondeständet omfattar med glädje hvarje tillfäll att nalkas Eder Kongl. Maj:ts älskade person. Di har alltid att afbörda sig någon tacksamhetsskuld f välgerningar, dem E. K. M:t aldrig tröttas att wu öfra emot nödens barn. Det nedlägger också friv ligt sin vördnads gärd för en älderdom, som egnar s ät minnets dyrkan, under det den samlar ät sig sj tacksamma minnen. Det är en hög, en värdig för syn för det slägte som uppvexer: Under den bhjertliga önskan, att den Högste än i mänga år må förunna E. K. M:t helsa och krafte till glädje för E. K. M:ts höga omgifning och trogi lundersäter, anhåller Bondeständet, att fortfarande vara i E. K. M:ts nådiga ynnest och bevägenhet i -neslutet. Hennes Majestät svarade: Redlige Dannemän! Minnet och hoppet äro lifvets skönaste följeslagar i rikt mätt hafva de bäda blifvit mig beskärde. Di -Istore Konung, hvars minne är djupt inristadt i m Ihjerta, bör för Eder, redlige Dannnemön, vara Ni loförgätlig: Edert väl låg Honom alltid ömt om bj tat. Kommande äldrar skänka oss nya förhoppni gar, och deras verkliggörande blifver för oss bå lika dyrbart. Då I nu ätervänden till Edra bem, tillönskar J: Eder att hos Edra makar och barn finna den lyck -Isom familjelifvet skänker, och hvarifrån pligtens fc