Aftonbladet – 6 september 1851, sida 2

ee nn nn ra rn Arr väl voro bänkar, stolar, bord, kistor och allt hvad man såg, blott af simpelt graneller ekträ och af egarens egen fabrikation. Uppskjuten Chinaresa. Strax efter oss inträdde detta förborgade tempels gudinnå, Justines syster, Gabriella, en ung flicka om -sexton år. En sannt idyllisk varelse. Ganska enkelt, likväl snyggt klädd, såsom sin yngre syster, barfotad såsom denna, hade hon af den moderliga naturen erhållit den skönaste prydnaden. Hon baren halmhatt på armen, och en korg på hufvudet, hvarifrån hennes tjocka bronsfärgade hår nedhängde i flätor. Hon glödde af dagens hetta och den långa gången, log då hon inträdde i rummet vänligt emot oss alla med sina blå ögon, satte ned korgen, räckte först sin far, derpå mig handen med ett glädtigt: God aftons och gaf systern en korg full med körsbär, som hon köpt i staden. Nu blef det vid qvällsvarden prat utan all ända. Jag var så hemmastadd ; familjen som om jag länge tillhört den. Den gamle visade mig figurer, kalkar, krusifixer och andra saker, ganska konstmessigt, ehuru icke med bästa smak af hans hand arbetade i lönnoch lindträ, varor för hvilka har sade sig blifva ganska väl betald. Jag lofvade honom att nästa dag förfärdiga några mönsterritningar, hvareftei han kunde arbeta och förädla sin konst. Vi suto ände fram emot midnatt i förtroligt samspråk framför hyddan. Mitt nattläger var i gubbens snickareverk, stad på en snygg bädd af torrt löf. Men på en lång stund ville ingen sömn komma i mina ögon. Jag låg der såsom i ett rus. Sedan flera år hade jag ej känt familjelifvets ljufhet. Ack! Hade jag väl någonsin erfarit det? Då jag tidigt förlorade min mor, utan syskon, stod jag redan som gosse ensam. Min fader lefde ej för mig, utan för de stores glans. Vid högskolan erfor jag, Roderich, i ditt umgänge vänskapens ljufhet; men vi voro blott af ödet sammanförd: och åter skiljda bröder. I residensstaden, vid hofve fann jag blott bildadt sällskap, qvickhetsjagt och ett ha af nöjen, men intet rent, ärligt utbyte af tankar. I ba ronessan Brandembergs hus lefde jag såsom en bannlys och slaf, och icke som en brorson hos sin faders syster