Aftonbladet – 4 september 1851, sida 2

Teater. Sedan riksdagsspektaklet nu är i det närmaste slutadt för denna gången, skall det bli oss ett nöje att i stället egna vår uppmärksamhet åt öfriga sceniska företeelser härstädes. Humlegårdsteatern gör fortfarande goda affärer. Till omvexling med Lifvets Strid och Tidens Strid har herr Stjernström ett par gånger framställt den icke mindre stridsamme Don Cesar de Bazano — och i går gaf han oss, i det nya stycket Engel och huskors, en tafla af huslig ofrid. Hittebarnet är också ett trätofrö, som blifvit inkastadt på nämnde teater med samma fördel som de andra skildringarne af yttre eller inre strid. Don Cesar de Bazano är kanske den bästa franska pjes här gifvits på de sista tio åren; der finnes intrig, qvickhet, sentiment, karakterer, situationer, allt hvad man vill. Men stycket erfordrar ett mästerskap i utförandet, som icke kan förvärfvas under konstresor till landsorten eller Finland, knappt under några veckors vistande i Paris och Berlin. Madame Stephen var en antaglig Maritana, då pjesen uppfördes af det franska skådespelarsällskapet, och herr Stjernström var en ypperlig Don Cesar tills han fick en flägt af Konjanders anda, och uppoffrade grandezzan för rumligheten. Don Joseph de Santarem, den intrigante ministern, ännu ung nog att våga hysa en tanka på kärlek till sin drottning, speltes för icke många månader sedan af — herr Porsslow; nu återgifves hans parti af herr Åhman, som är ung nog att vara passionerad, men alltför passionerad att vara diplomat. Herr Åhman älskar sin konst, och när man älskar är man gerna slaf; herr Ä. skall bli en utmärkt skådespelare när han en gång ärt sig att beherrska sina roller, i stället att nan nu ofta af dem beherrskas. För att nämna ett ord om den pjes, som ligger oss närmast, så är Engel och huskors en talangfullt genomförd skildring af örhållandet mellan ett par unga makar, som rån början icke rätt uppfattat sin ställning till mm en AT 6 NN RAN SNR