Aftonbladet – 4 september 1851, sida 2

hvarandra. Hon, engeln inför verlden, är en djefvul i sitt hus; och det fordras, för återställandet af harmonien mellan makarne, att hustrun på sin mans kind angifver den rätta äktenskapliga tonen! Herr Pousette utmärker sig genom en ädel hållning i mannens parti. M:ll Säfström är ganska tick der hon framstår i sin englaskepnad, men förefaller mindre behaglig när hon öfverlemnar sig åt den motsatta ytterligheten. Också torde det vara en svår sak att visa sig ursinnig med grace. På Djurgårdsteatern förekommer En anonym författarinna, som hvarken Sverige eller Danmark eller Finland lärer riktigt vilja kännas vid, ehuru hvart och ett af dessa länder har sin del i henne. Dansken Heiberg företog sig en vacker dag för några år sedan attfrån scenen diskutera några af dagens frågor, finnen Berndtson lämpade stycket till sitt lands förhållanden; och det är efter dessa omgångar vi slutligen fått höra PosttidninSens snille och smak och Aftonpostens friska lif prisas af hvar sin läsare... I första scenen presentera sig dramatis personwe sofvande; häraf får man en aning om styckets handling. Karaktererna äro embryoniska; så mycket värre för en ung debutant, m:ll Melander, som tyckes blott begära en ordentlig roll för att göra sina vackra anlag gällande. Det är ett drag af geni kring hennes lilla framskjutna läpp, och det låter till att hon vet hvad hon säger. Och jag som trodde att Klippingshandskarne skulle göra min lycka! utbrister herr Deland vådevillen af detta namn, som för närvarande gifves till efterpjes på Djurgårdsteatern. Herr Deland trodde det icke mer, i det ögonblick han sade så; men han har ännu Femtio ir att lefva på, och man vet icke hvilket yckligt fynd han under tiden kan göra. Hans pemödanden och uppoffringar för att hafva en slad och omvexlande repertoar förtjena i wvarje händelse allt loford.