Aftonbladet – 3 september 1851, sida 2

rometerns införda klagomål meddela vi derföre följande: ,Jag ankom hit med ängfartyget Cometen i afsigt att genast med Svithiod fortsätta resan till Tyskland; men då jag här erfor, att ett med ull lastadt fartyg strandat på Gottland och att dess laddning på auktion skulle försäljas, beslöt jag, att, för att kunna bivistå densamma, med ängfartyget Motala resa till Wisby. Jag talade derom med sistnämnde ängfartygs befälhafvare, kapten Cubå, och förfrågade mig hos honom, huruvida det, tör resa till Wisby, vore nödvändigt att nu åter läta visera mitt pass, hvilket jag vid min afresa från Norrköping der lätit päteckna, hvarpå sva-l! rades mig, att sådant icke vore nödigt. På grund afl! detta svar lät jag ängfartyget Svithiod afgä, utan attt följa med, för att i stället med ängfartyget Motala , företaga min beafsigtigade resa till Gottland. q Vid min ankomst ombord på sistnämnde ängfartyg Å l — ungefär ?, timme före dess afgång, mottogos mina saker af styrmannen. Strax före fartygets afgång kom kaptenen frän staden, uppsökte mig på fartyget och frågade: Har ni låtit påteckna ert pass? hvarpä jag svarade konom: Nej, ni har ju sjelf sagt att det inte behöfdes,. — Dä, sade han, får niicke heller följa med, och lät derpå strax från fartyget äterföra mina saker till Cometen. Då jag nu för flera tillstädesvarande beklagade mig öfver detta förfarande, sades mig af nägra herrar, att landssekreteraren vore tillstädes och att han nog skulle päteckna passet. Jag bad denne herre derom och han förklarade sig strax villig dertill. Tillfälligtvis hade jag passet liggandes i min koffert och då jag nu frågade kaptenen hvar kofferten var, svarades mig, att den äter blifvit bragt ombord på Cometen. Jag bad nu kaptenen att äter låta hemta kofferten, för att ännu kunna få passet pätecknadt; men han svarade, att han icke behöfde göra sådant och att det nu vore för sent. Derpå lät han ringa, ropade: Främmande frän bord!s och intog landgängen innan den bestämda stunden för afgängen ännu var inne. Hr Nathanson yttrar derefter den förmodan, att kapten Cub, som ej skulle hafva frågat andra passagerare efter pass, icke ville medtaga honom, och att anledningen skulle varit, att kaptenen sjelf var spekulant på ull-auktionen, m. m., som vi likväl icke anse oss behöfva meddela, såsom icke innefattande sakförhållanden. Barometern, yttrar härom vidare: Vi ha utaf flere trovärdiga och vid tillfället närvaraade personer hört ofvanstäende uppgifter bekräftas, utom deri, att kapten Cubå skulle sjelf varit spekulant på den strandade ullen, hvilken uppgift torde få ändras derhän, att hr kaptenen, som hade ombord ett par spekulanter bland sina vänner, dem han ville hjelpa, fördenskull förfor mot hr Nathanson så som denne uppgifvit och med skäl klandrat. Vi tro ock att ingen skall ens vilja ursäkta detta kapten Cubes förfarande, ty af honom och af hvarje ängfartygschef måste man fordra icke allenast humanitet, utan ock oväld samt rättvisa. Det kan stundom gälla de resandes välfärd, om hrr ängfartygskaptener företaga sig att godtyckligt utesluta en och annan, säsom nu skedde med hr Nathanson. Men värre kan det bli, om äfven för ängfartygens passagerare kabaler få ihopspinnas på land och utföras sedan det utsedda offret kommit ut på sjön. Då är eller kan skeppskaptenen, medl! tillhjelp af nägra ombord varande intriganter och be-! sättningen, göra sig till en komplett tyranm, eller ock ! tilläta hvad som helst, 0. s. Vv. i 4 Od An bd bd RR AR mht bad bt Detta är nu ena sidan af denna obehagliga affär. Den förklaring som kapten Cube begärt att få i bladet införd, lyder så: En herr M. J. Nathansson har uppträdt med en skrifvelse i Kalmartidningarne, hvilken också blifvit reproducerad i Gottlands läns och nägra andra tidningar, och beskyller mig uti densamma att hafva obehörigt förhindrat hans resa den 9 Augusti med ängfartyget Motala till Wisby från Kalmar. Med all respekt för mannen, kan jag dock icke annat för-1; moda, än att hr Nathansson blifvit yr i hufvudet afl, bekymmer öfver att icke få vara med vid en auk-1 tion; han skulle troligen eljest icke, vid Motalas af-1 segling från Kalmar sanningslöst hafva uppdiktat och ; utspridt de rykten, på hvilka sedermera några tid ningar, utan närmare pröfning, grundat reflexioner, ; som visst äro vackra och sanna i allmänhet, men som . lida af det stora misstaget att icke passa för det ifrä-s gavarande fallet. Hr Nathanssons fråga till mig, om han behöfde pass för resan till Gottland, besvarade ; jag med de orden: Så mycket har herrn rest, attiy herrn vet, om man skall hafva ordentligt pass eller ej.w, Detta kan styrmannen på Motala, intyga. Närjag,s hvilken i egenskap af fartygsbefälhafvare har mig! älagdt säsom en ovilkorlig pligt att se till det passagerarne äro lagligen dokumenterade, sedermera pål1l fråga till mannen fick veta, att han försummat för-; skafta sig vederbörlig passpåteckning, äfvensom pas-l, sagerarebiljett, — att han hade pass för resa tilll Tyskland visste jag icke förr än då —, så äläg deti, mig såsom skyldighet att icke låta honom medfölja, hvarföre jag vid fartygets afgång flyttade hans saker!s i land på bron (icke, som han säger, på ångfartyget I Kometen). Likasom hr Nathansson icke hällit sig till sanningen i fråga om det förestående, likaså har !! han derifrån afvikit i uppgiften, att Motala afgätt förr än på bestämd tid; hvarom passagerarne kunna lemna intyg. j Sedan han sålunda sjelf diktat de facta, som ut-! göra ämnet för hans klagolät, företager han sig att äfven redogöra för mina motiver. Han påstär, att j jag velat utestänga honom från konkurrensen vid enl auktion på ull, emedan jag skulle vara spekulant. l När han kom till stället der auktionen hölls, och der! fick fritt konkurrera, men hvarken nägot anbud skedde för min räkning eller jag ens var närvarande vid auktionen, så mäste han väl kunnat hinna nägot sansa, sig och inse, att hans närgängna misstänksamhet va-; rit opäkallad. Jag har fullgjort min pligt att soml; svensk fartygsbefälhafvare hindra en utländsk resan-; de, hvilken icke var försedd med lagliga dokumen-, ter, att medfölja på mitt förande fartyg; men jag rår icke för, att hans lystnad efter en strandningsauktion och fruktan att icke deri få deltaga förmätt Ihonom att förifra sig derhän, att han offentligt framträder med osannfärdighet och dikter. Till de tidningar, som anslagit de ömma tonerna om lifliga uttryck af förtrytelse — indignation — hyfsning i allmänhet — civilisationens och mensklighetens fordringar — partiskhet och orättvisa med mera, får jag, sedan jag nu upplyst att sjelfva facta, hvarpå de grunda sina reflexioner, äro osanna, tramställa den anhällan, att de äfven meddela beriktigande derom. Stockholm den 3 Sept. 1851. F. Cube, Befälhafvare på ångfartyget Motala. Vid denna kaptenens förklaring måste man först anmärka, att hans svar till den resande på fråga om passets behöflighet, (om ock svaret såsom särskildt blifvit oss sagt, tillkommet under en uppkommen ordtvist) icke vittnar om den välvilja och beredvillighet mot en fremling, hvilken det vore önskvärdt att å svensk , sida iakttogs lika väl, som man så ofta sett!; AL hum asvranela vwacanda ena dara I fnnaAs dd OO mA VA Åh et et ob