Aftonbladet – 3 september 1851, sida 2

RODERICH) ELLER ETT LYCKANS BARN, EN DUBBELHISTORIA AF HENRIE ZSCHOEKE. Vid min ditkomst erhöll jag den bedröfliga underrättelsen att min far, rörd af slag, aflidit. Utom mig flög jag till honom eller rättare sagdt till hans lik. Alla försök till riddning voro fruktlösa. Genom ett på ettbord liggande öppet bref, som han kort före sin död emottagit, inhämtade jag orsaken till hans plötsliga död. Det var ett kurfursteligt reskript, som förbjöd både honom och mig att visa oss vid hofvet och hvarigenom han afsaltes från sina innehåfda embeten. Min gode fader! Den som kände honom hade kunnat säga foörut att ett sådant budskap skulle beröfva honom lifvet. Sedan begrafningsceremonien blifvit fullbordad erfor jag med icke ringa förskräckelse af hans efterlemnade papper,att han icke blott af fåfinga önskat min befordran vid hofvet och min förbindelse med kurfurstens mitress, utan äfven för att derigenom kunna reparera sina derangerade aftirer. Jag såg ganska tydligt att hela min förmögenhet icke vore tillräcklig att betala skulderne, och det mäst Iörargliga var att en af de största fordringsegarne var en Tangelheim, nära slägt med grefvinnan. Påminnelser om liqvid uteblefvo heller icke länge. Jag vände mig till min tant, som alldeles icke visade sig förundrad öfver affirernes tillstånd. Jag har gjort din far föreställningar i afseende på hans oerhörda slöseri, men alltid förgäfves. Det förvånade henne endast att han så länge kunnat hålla ut dermed, men, sade hon, han var nog slug för att ställa sig så, att man trodde honom vara mkare än han verkligen var. Högmod går för fall. Du måste emellertid för vårt namns skull betala din fars skulder. Sälj allt hvad du har, under förevändning att lemna landet. Du har vid hofvet uppfört dig ) Se Aftonbl, N:o 178—180, 182 198 och 200.