Aftonbladet – 3 september 1851, sida 2

äfven som skriftställare och sammanskref ett verk med titel: Gamla och Nya tiden, hvaruti jag uppdrog cen jemförelse emellan Grekernas och Romarnes statsfor:mer, seder, krigsväsende samt öfrige förhållanden och de nyare folkslagens, som slog illa ut för vår tids samhällen med sina pryglade och med ståndpiskor utstyrde krigwe, sina allsmäktiga munkar, sina statsoch troshemligleter och dylikt, Det är sant att boktryckaren til tack derföre, önskade mig längst in i afgrunden, ty han led deraf den största skadan, alldenstund min bok blef förbjuden, konfiskerad och af bödeln uppbränd. Derefter vände jag om bladet och författade i afsigt att derigenom upprätta den stackars mannens förlust, det berömda verket: Öfver den moraliska verldens mekanism, som upplefde fem eller sex upplagor och blef våra statsmäns lektyr. Deruti bevisade jag på ett ovederläggligt sätt, att folken äro machiner och böra behandlas som automater; att ståndsskillnaden emellan adel, presterskap, borgare och bönder icke är skarpt nog uppdragen, hvarjemte jag antydde de fördelar som genom införande i Europa af det Indie ska kastväsendet stodo att vinna. Jag ingick ända uti de minsta detaljer och utvecklade med största skarpsinnighet onyttan af skolväsendet och det skadliga uti läsning af gamla och nyare författare, men deremot don omätliga vigten af stamträd, titlar och hårpiskor för sollater m. m. Till och med min tant som icke bukade äsa annat än andaktsböcker, läste detta berömda verk, utan att ana det vara skrifvet under hennes eget tk och lade mig uttryckligen att noga studera detsamna, att ill och med om möjligt vore lära det utantill, fr att leraf inhemta statskonstens djupa hemligheter. Om ag icke varit nog blygsam att förtiga mitt namn såom den sanna statsvetenskapens återupprättare: hvocm et om jag icke blifvit tillsatt till guvernör eiler fverhofmästare för någon kroneller arfprins. Men et var denna blygsamhet, som dömde mig att alltemt lefva på nåder hos den fromma baronessan, vilken, ehuru min tant, likväl sedan jag kommit att bero f henne, emot mig antagit en gammal förnäm dams eskyddareton. Hon uppdrog mig tid efter annan hvarehanda små förrättningar inom hus; jag måste nemligen