Aftonbladet – 30 augusti 1851, sida 3

rr VV MMMM VV Fall ifrån. höjden. Då kurfursten sedan de tjugufyra timmarne voro förflutne, lät kalla mig till sig, och jag ännu en gång afgaf samma svar jagade han mig med raseri deritrå. På eftermiddagen samma dag inträdde marskalk Tangelheim ursinnig 1 mitt rum och fordrade upprättelse för sin. systers och hela sin familjs kränkta heder under förklarande att en af oss måste blifva på platsen. Jag svarade honom helt lugnt att jag icke hade beröfvat hvarken hans syster eller familjen dess heder, men att jag lika litet lät beröfva mig min, för att derigenom upprätta en annans. Jag emottog hans utmaning på pistoler under ytttrande, att en bra karl hellre förlorade lifvet än sin meder. Följande morgon föregick duellen uti Fasanskiogen. Jag hade rättighet att skjuta först och lossade mitt skott i luften. Sangelheims kula flög tätt förbi mitt öra. Sekundanterna ville försonande gå emellan, men marskalken var lika litet böjd för försoning, som jag för giftermål och tillsade mig, att icke skjuta i luften. Ditt ädelmod skall icke rädda ditt lif, skrek han. Din skurkaktiga själ måste fara till afgrunden. Inseende att ädelmod här icke var på sitt rätta ställe emot en menniska som hvarken visste att värdera det eller för öfrigt ägde någon sann hederskänsla riktade jag denna gång bättre. Min kula träffade honom uti :högra axeln och krossade axelbenet, men den sårade ville icke låta föra sig från stället utan lät gifva sig pistolen ii venstra handen och ropade: Nu är det min tur. För såå goct köp skall bofven icke slippa härifrån. Herr marskalk, sade jag, att skjuta på ett sådamt afstånd med verstra handen är mindre säkert, jag skall underlätta ert mordbegär. Min sekundant ville hälla mig tillbaka, men jag slet mig lös och gick flere steg. Emellertid sköt grefven och träffade min sekundant som äter fattat tag uti mig, uti höften. Marskalken utmattad af den starka blodförlusten nedsjönk uti sekundanternes armar. Han fördes till ett litet jagthus der en läkare redan var tillhands. Man lofvade att angående duellen iakttaga den djupaste tysnad och jag begaf mig åter till staden. (Forts. följer.)