Aftonbladet – 30 augusti 1851, sida 3

afvikelse från rena, evangeliska läran. att icke hysa en viss öfvertygelse om Jesu härkomst, så skulle hvar och en kunna tillvitas en sådan afvikelse, ty den, som tror på Mattheus, måste afvika från Lucas, och den, som tror på Lucas uppgift, måste afvika från tron på Mattheus. Men den, som tror att Jesu. börd är afDavid. härstammande på fädernet, såsom i evangelierna står, den kan icke tro, att han är aflad af den Heliga Anda, så vida icke äfven skulle få antagas, att den Heliga Anda också härstammade från David, hvilket uppenbart strider mot den del af vår bekännelse, som säger, att den Heliga Anda utgår af Fadren och Sonen (Jesus EChristus). Dessa motsägelser i sjelfva den Heliga Skrift visa för hvar och en, som vill deröfver något reflektera, att de män, hvilka skrifvit evangelierna, icke betraktat de yttre, historiska företeelserna såsom det vigtigaste för efterverlden. I sådan händelse skulle de hafva förskaffat sig full visshet. om. hvad som föregått, och då. hade de blifvit öfverensstämmande i sina uppgifter. De hafva deremot såsom hufvudsak betraktat, att oförfalskadt och obrutet frambära, det ljus, som Jesus spred i den moraliska verlden, med ett ord sjelfva innehållet af Jesu lära, men icke hans historia; fastän så väl för dennas eget intresse som ock för lättheten att framhälla läran, genom, att lägga orden i Jesu mun, berättelsen följer honom från ort till ort, der han lefde och lärde. Det är också blott i fråga om de historiska tilldragelserna, som. de. under. bibelns auktoritet satta symbola innefatta svårigheter; de äro uppsatta för sin. tid, som det öck i ofvanstående utdrag säges. Numera stå de i vissa delar så i strid med de af vetenskapen och sunda förnuftet erkända ovedersägliga sanningar, att man svårligen skall kunna anse som ett affall från den evangeliska. läran, om man icke skulle i allt obetingadt antaga dessa symbola efter ordalydelsen. Då sålunda om Jesu Christi födelse och härkomst, hvarken af evangelisterna eller ide genom våra kyrkofäder antagna bestämmelser, någon bestämd och af dem sjelfva ej motsagd uppgift lemnas, så måtte, det, väl icke kunna vara, ett. brott. värdt landsflykt, att i. svensk öfversättning producera en annan uppgift derom, som ? det af censuren bevakade Tyskland sålts i 7 upplagor och som äfven här fatt fritt atspridas på tyska språket. Men just på frågan. om hans födelse och härkomst. beror till väsendtligaste. delen det öfrigas. ty. skulle man få antaga, att han, verkligen. till fader haft en menniska, och. han. således. vara, en. verklig menniska, naturligtvis, med. förutsättande, att hans högt begåfvade ande, hans kärleksfulla och dygdiga väsenden, gjorde Konom till en menniskamed gudomligarenatur, än vanliga stoftets söner, — så måste man, medgifva, att hans verkliga fysiska död icke kunnatinträffa på korset, förutan att han också derefter skulle 1 fysisk mening förblifvit död. Berättelserna i den Heliga skrift om Jesu lidande äro också i vissa Telar mindre öfverensstämmande med hvarandra. Lucas. säger t. ex. icke, såsom de öfriga evangelisterna, att Pilatus låtit gissla Jesus, utan blott att han erbjudit sig att låta gissla honom, för att sedan frigifva honom; och i frågan om törnekronans påsättande gifvas i afseende på tiden olika uppgifter. Enligt Mattheus och Marcus skedde det, sedan Pilatus afkunnat sin dom; enligt Lucas efter inställelsen. hos Herodes, om hvilken, hela. mellanakt: af. Jesu pinos historia de öfriga evangelisterna icke hafva något att berätta; och enligt Johannes ei förr än Pilatus gifvit efter för folkets fordran och dömt Jesus. Vidare säga Mattheus, Marcus och Lucas, att Simon af Cyrene bar Jesu kors, under det att Johannes låter honom sjelf; bära detsamma. Lucas berättar, att, en klagande och ömkande menniskomassa följde Jesus, då han gick till döden, och att Jesus då talade till folket om dess egna framtida elände. Angående denna. omständighet, tiga de öfriga evangelisterna, och de spådomar, Lucas här tillägger Jesus, finner man, att Mattheus berättat Jesus hafva yttrat vid ett föregående tillfälle. Angående lottkastningen om Jesu kläder säger Mattheus, att. den föregått de båda missgerningmännens korsfästelse, då deremot de öfriga evangelisterna uppgifva, att den skett efter den egentliga exekutiomen. Marcus säger, att den skedde om alla. klädespersedlarne, och Johannes, att den blott var i fråga om: kjorteln. — Alla evangelisterna berätta, att. man. erbjöd. Jesus, en dryck, då han hängde på korset; hos Mattheus och Marcus. sker detta också redan före korsfästelsen, så att desse tala om en t:änne gånger gifven dryck. Men föröfrigt äro de ganska olika i sina uppgifter. Marcus kallar den första drycken bemyrradt vins. Mattheus uppgifyer den vara ätika blandad med galla.. Angående den andra drycken säger Lucas, att det var en begabbelse af soldaterna, Marcus, att det var en: bespottelse af en. annan och som skedde mycket :sednare än Lucas uppgifvit; Matheus antyder, att erbjudandet skett i god afsigt, och Johannes berättar om en föregående begäran. af, Jesus, Johannes talar icke om, att någon. af. missdådarne sagt. något åt Jesus. Mattheus och Marcus; berätta, att båda gifvit. Jesus. förebråelser. Lucas. säger, att.blott den ene så gjorde och derföre tillrättavisades af den andre: Lucas säger, att Jesu sista ord-:voro: Fader, jag befaller min anda i dina händer;s men Johannes berättar, att han blott yttrade: det är fullkomnadt,. Båda. göra likvät anspråk på att trovärdigt. och fallständigt. berätta förloppet. . I På samma sätt innehålla evangelierna mot