Aftonbladet – 30 augusti 1851, sida 3

roget och utförligt mitt gårdagssamtal med grefvinnan och gjorde ingen hemlighet af mitt fattade beslut. Han blef allvarsam. Men, sade han, ni begriper vä sjelf att saken numera icke står att ändra. Ert förre uppförande: emot den stackars grefvinnan har, derom i! jag öfvertygad, bidragit att insöfva henne i den tron, at ni älskade henne och derigenom hos henne alstrat der böjelse, som hon nu förgäfvessökt: bekämpa. Er är skulden att den älskvärda grefvinnan blifvit ett föremål för. elaka. tungors prat. Nu har marskalken till på köpet öfverraskat. er; uti: ett förtroligt: tåte å tete med -hvarandra. Han. har förr än han. förnummit att jag gaf mitt bifall öfverallt omtalat saken. Vill ni nu blottställa grefvinnan och göra henne olycklig. Det kan och börni ej. Och hvad kunde väl tvinga er dertill? Har ni redan in: gått en annan förbindelse? Med hvem? Nej, sade jag, men pligt och samvete tvinga mig at afstå från en förbindelse med grefvinnan. Jag högaktai henne, men hennes älskare har jag aldrig varit, likasi litet som jag genom mitt uppförande gifvit grefvinnar rättighet att hysa en sådan förmodan. Jag haricke uppfört mig annorlunda mot henne än emot fruntimmer : allmänhet. och jag ämnar aldrig ingå i någon ägta förbindelse såvida icke mitt hjerta får diktera valet. Dåm detta icke är fallet vill jag icke för konvenensen upp: offra frihet, lycka och sjelfständighet. Sådana voro ungefärligen mina uttryck, ehuru utförligare och något mildrade; Det var illa för mig att jag ej kunde fritt tal: sanningens språk och säga rent ut hvad jag hört af baronessan Brandenburg och gom min far leende med er ryckning på axlarna bekräftadt, en sak som dessuton redan var känd af många och hvarom jag med egna ögor kunde öfvertyga mig. Kurfursten afhörde mig med synbar ovilja. Jag kan sade han allvarsamt, icke tillåta att grefvinnan blir olyck lig för edra romangriller. Jag förkunnar er derföre, at mitt beslut är att ni skall blifva grefvinnans man, Jag befaller det. Ers höghet är alltför rättvis emot sina undersåtare fö att icke tillåta mig derna gång att vara olydig. Olydig?, skrek fursten. Jag skall hitta på mede att tvinga er. Gå! Jag ger er tjugufyra timmars betänketid.