Aftonbladet – 30 augusti 1851, sida 3

ens försökt; han har blott påstått, att men vid genomläsningen af skrifter finner, att den åsyftar att omkullstörta och tillintetgöra den tro, som hvarje medlem och bekännare af den rena evangeliska läran uti det heliga dopet genom faddrarne och sedermera vid den heliga nattvardens begående sig tillförbundit oeh antagit, såsom öfverensstämmande. med det Nya Testamentet,, och med detta hans blotta påstående har han trott sig uppfylla allan rättfärdighet i sitt åliggande att bevisa, det skriften är brottslig efter tryckfrihetsförordningens 3, mom. 2. Visserligen. skulle det efter svensk rättegångsordning åligga käranden att sin talan styrka och det således möjligen kunna anses vara nog gjordt af mig, att jag helt enkelt bestrider, att den skritt, för hvilken jag är tilltalad, förnekar en Gud och ett lif efter detta, eller den rena evangeliska läran, till hvilken jag i dopet genom faddrarne och vid min första nattvardsgång genom. egen bekännelse förbundit mig. Men då hr de Berg icke utan goda skäl tyckes hafva antagit, att jurymännens. utlåtande skall motsvara bevisningen i mål, som icke hänföras under tryckfrihetsmål, så anser jag mig, lika mycket för sakens skull, som för att freda mig sjelf, böra ingå i en utförligare förklaring, hvarpå jag anhäller att få fästa domstolens, och juryns synnerliga uppmärksamhet. Den rena evangeliska läran är ovedersägligen. den, som afJesus Christus. predikades inför hans samtida, och till denna lära är det, som jag i dopet och vid min första nattvardsgång förbundit mig. Men Jesu Christi lära var kärlekens och. försoningens, och i intet fall har skriften motsagt eller afvikit från densamma. Tvärtom uttalar författaren på alla sidor. af boken. känslor och åsigter, som äro dikterade af den renaste kärlek och hängifvenhet för Skaparen, för Jesus Christus och för menskligheten, Det talas t. ex. på sidan 10: om den. man, som uppfyller våra hjertan med. hög andakt och som älskat alla menniskor,, och dessa uttryck äro klarligen föranledda just af den djupaste vördnad för den lära Jesus Christus utbredt. Det kan således icke gerna vara aktors mening att påstå, det skriften innefattar. något stridande mot den kärlekens lära, Jesus Christus förkunnade. Här måste endast vara fråga om vissa yttre historiska företeelser i Jesu lefnad, och detta utmärker också hr de Berg, då han säger, att i skriften förekommande framställningar om Jesu Christi person, lidande, död och himmelsfärd befunnits innefatta förnekelse af den rena evangeliska läran. Men då jag derföre endast fäster mig vid: dessa histeriska företeelser, vill jag, såsom ganska maktpåliggande, erinra om de symboliska böckernas bestämda föreskrift, att de icke få anses såsom trons rättesnöre, så vida de icke med den Heliga Skrift öfverensstämma. De, som uppsatt och såsom sin trosbekännelse uppgifvit Formula Concordize, hafva sjelfva i.företalet till Epitome Articulorum, der vår evangeliskt-lutherska församlings äldste förkunnat den Regula atque Norma, ad quam omnia dogmata exigenda et que incederunt certamina pie declaranda et componenda suntr, tydligen, enligt den af regeringen. sjelf sanktionerade öfversättning, som blifvit verkställd af-Reiner Broocman och 1730 utgifven, sagt: Vi tro, bekänne och läre, att den endaste regel och rättesnöre, efter hvilket alla läror och kärare böra anses och dömas, är intet annat än de profetiska och apostoliska, det Gamla ock Nya Testamentets skrifterp — — — — — Men andra, antingen fädernes eller nya lärares skrif ter, ehvad namn de eljest hafva kunna, skola ingalunda. aktas den Heliga Skrift jemlike, utan allesamman henne så underkastas, atts — — — — Men hvad skiljaktigheter uti trones saker angår — — — — döme vi — — — — att. hon (Augsburgiska Bekännelsen) är vår närvarande tids Symibolum — — — — Efter föreskrifne skäl bör hela läran uti religionshandeln rättas, och der något befinnes deremot sträfva, det bör förkastas och fördömas, helst som det strider emot vår samdrägteliga trosförklaring. Således behåller man en klar åtskillnad emellan Guds ord i gamla och nya testamentet. och alla andra skrifter, och erkänner den Heliga Skrift allena för en domare, regel och rättesnöre, efter hvilken, såsom efter en profsten, alla läror pröfvas och dömas böra, om de äro gode eller onde, sanne eller falske. Men symbola eller bekännelser och andra skrifter hafva icke makt attdöma; ty denna myndighet: tillkommer allena den Heiga Skrift. Och då man enligt denna Regel och Rättesnöre betraktar de apostoliska böckernas vittnesbörd om Jesu Christi person, lidande, död och himmelsfärd, så finner man först hvad beträffar hans födelse och härkomst: att sjelfva den Heliga Skrift derom har med hvarandra stridiga uppgifter, då Matthei Evangelium förklarar, att Jesus Christus i en ättelängd af tre gånger fjorton leder härstammar från Abrahamyj så att det var 26 ätteleder mellan honom -ech David, då deremot Evangelisten Lucas uppräknar 41 sådana leder emellan Jesus och David: Man kan: äfven genast märka, att desse evangelister äro ytterligare stridiga uti ifrågavarande uppgifter, så-att t. ex. Mattheus säger, att: Josefs fader hete Jacob, under:det att Lucas kallar honom Eli, andra stridigheter att förtiga. Men icke nog. dermed. De, som hafva sålunda afvikit från hvarandra 1 afseende på uppgifterna om Jesu härkomst, säga äfven, att han är aflad af den Heliga Anda. Derigenom uppkommer ju. nödvändigt