Aftonbladet – 29 augusti 1851, sida 2

RN Or Te MER ERA MVAn OST genast mötas med bestämdt afslag. Man borde åtminstong kunna lemna garanti för en mindre summa, t. ex. 4 millioner, och möjligen skulle med detta kapital vägen kunna fullbordas ända fram till Köping. . Som räntan dessutom först kommer ifräga sedan jernvägen blifvit färdig, kunde tillgångar då möjligen förefinnas, hvilka man nu saknar, eller ock de blifvande öfverskotten af statsmedel bättre användas än till militärlyx o. d. Friherre Palmstjernas reservation ansäg han föga betyda; den vore blott tillkommen såsom en produkt af den vanliga konservativa skuggrädslan för de idger, som på och genom jernvägarne sprida sig. — Tal. yrkade bifall till utskottets förslag, och understöddes af Johan Johansson frän Örebro län, Falk, Uhr osh Pebr Hansson från Wermland. Anders Medin från Kronobergs län var öfvertygad att jernvägar vore den största olycka som kunde öfvergä, oss, ty de skulle byggas. med länta penningar och på vilkor dem han trodde ingen skattskyldig i Svea land gå in på. Men om jernvägar nödvändigt skola finnas i Sverige, då borde de helst anläggas i . hans provins: genom Smäland, och vidare söder ut. Hvad den nu föreslagna anginge, torde underhällsskyldigheten deraf i framtiden blifva ett svårt onus, och får den vägen trafik, skall sådant ske på bekostaad af andra kommunikationsanstalter, t. ex. på Götha kanals, hvilken redan nu svårligen bär sig, och då skulle gä till verkligt förfall. Han yrkade afslag på grund af friherre Palmstjernas på saken gående, tryggande och sanningsrika reservation. Petter Claöson skulle ej uppfylla sin pligt säsom representant, i händelse han talade för bifall. Utskottet hade föreslagit att bortkasta nägra millioner på ett företag, som blott skulle tillskynda nägra få enskilda vinst. I fråga om lindring i de skattskyldiges bördor hade man under riksdagen skonat skillingen, här skonade man ej millioner. Han ansäg friberre Palmstjerna hafva beredt sig ett varaktigt minne genom den varning han velat gifva rikets ständer, — och yrkade afslag. Östman undrade hvarföre man afvaktat vidare ätgärder af det bolag som bildat sig för att anlägga jernvägen mellan Örebro och Hult. Kanalerne i Sverige skulle gä under med jernvägar vid sin sida, ty rörelsen är för ringa af både gods och folk. Men om företaget ock bure sig, skulle likväl en ensam provins gynnas på de öfriges bekostnad, hvarföre han, under äberopande af all den utländska skuld Sverige redan äger, yrkade afslag å betänkandet, Nils Jeppsson ansäg folkets penningeförlägenhet vara så stor den kan bli, men att jernvägsföretaget liksom den påbörjade nationalmuseibyggnaden endast blefve en lockbit för kommande ofantliga utgitter, hvadan han yrkade afslag. Rutberg kunde, om han också ville, ej bifalla frä-1 gan i dess närvarande skick. Pehr Nilsson från Skåne hade ej skolat motsätta sig jernvägens anläggning, om blott tiden för den äskade pgarantien varit mindre tilltagen, om den i England vanliga räntan af 3 procent blifvit tillstyrkt, eller om frägan varit att genom en rund summa för en gäng understödja företaget. Som hela saken nu undergått en nog knapphändig behandling, förenade han sig med dem som yrkade afslag. Henrik Andersson från Örebro län medgaf nyttan af lättade kommunikationer, och då jornvägen komme att gå genom hans ört sämt han af flere bland kommittenterne erhållit uppmaning att verka derför, borde han väl tala för bifall; men som utskottet; med frängående af förra riksdagens beslut, tillstyrkt statens garanti, nödgades han afslå betänkandet. A. W. Svartling frän Östergötland hade inom utskottet i vissa delar bidragit till frågans utgäng. Jernbanans utsträckning endast till Örebro skulle gifva förlust, men till Köping vinst, i anseende till den mängd eftekter som produceras i närliggande bergslager, äfvensom derigenom att den lilla Norabanan komme att tillstöta. Han tviflade icke att vägen se-l: dermera blifver utsträckt till Westeräs och Stockholm, och då bör företaget godt bära sig. Man tycktes frukta att ärligen få utbetala de garanterade 250,000 rdr, hvilket skulle förutsätta att banan ej komme att ge en stytvers vinst! För öfrigt om den lagliga räntan i England förr varit 3 procent, vore den det ej oumera, ty penningar ätkommas nu derstädes knappt mot fyra procent. Motviljan och missförständet hos den svenska allmänheten mot nya företag finnes qvar ännu i dag, likasom under Gustaf I:s tid, dä hofvets bruk af skurna kläder och dess tilltag att äta kött på fredagen föranledde verkliga uppror bland allmogen. Hvem minnes ej huru i en sednare tid första förslaget om en regulier ängbätsfart mellan Stockholm och Westerås möttes säsom en galenskap, och huru det första ängfartyget, Yngve Frey, allmänt troddes skola gå under i brist på gods och passagerare, — och likväl gat detta företag en oerhörd vinst, och efter 30 års förlopp beseglas farvattnen emellan Mälarestäderna af mer än 20 ångfartyg. Inrättningen af den Norrländska ängbåtsfarten bedömdes i början på samma sätt, och då profescor Wilander vid j. början af denna sommar framkom med: ett litet förslag om en regulier bätfart mellan Kungsholmen och staden, hördes en mängd menniskor skratta deräåt, och en grosshandlare försäkrade på börsen, att han ej ville bortkasta 10 rdr derpä; men denna lilla bätfart är nu lifligt freqventerad och den kloke grosshandlaren medföljer säsom daglig passagerare. Friherre Palmstjerna hade väl förklarat jernvägs frågans -behandling vara stridande mot grundlagen, men tal. trodde tvertom att herr Weern haft full rätt att framkomma med sitt förslag, och om detta äfven blifvit kalladt en promemorias, törde icke titeln utan innehållet vara -hufvudsaken. Friherre Palmstjernas förslag om den formella behandlingen skulle deremot, enligt talarens äsigt, just hafva gifvit en grundlagsvidrig följd. Han tillstyrkte bitall till betänkandet. Pehr Pålsson frän Skäne ansäg den jernväg, som ej bär sig med 4 procent ärligt tillskott, ej böra anläggas, hvadan han yrkade afslag. — Likasä Erik Mänsson frän Blekinge. Strindlund bad att få fästa uppmärksamheten derä, att under riksdagens lopp ingen annan motion blifvit väckt än om en jernväg mellan Örebro och Hult. Statsutskottets tillstyrkande vore följden af en enskild promemoria och innefattade säledes en oriktig tillämpaing af lagen. En viss förtjäsningsfeber hade under tiden rädt inom utskottet, men dermed torde förhälla sig så, att nog blir febern botad, blott jernvägen kommit till stånd, och då är bättringen något för sen. Säsom ett beris på utskottets öfverspändhet ville han anmärka, att kapitalet amorteras på 37!, är med den summa hvilken man tillstyrkt att utgå i 40. Baron Palmstjernas reservation vore derföre god och befo-) gad. Han varnade vidare för engelsmännens infly-l, tande, och trodde att Sverige en vacker dag får dyrt betala deras stigande pretentioner, t. ex. genom en örlogsflotta utanför en viss handelsstad, på samma sätt som de för icke längesedan handlat i Grekland, i Spanien och flerstädes. Att svenska allmogen skall nödgas utan ersättning underhälla landets vägar och dessutom få betala forlönerne för brukspatronernes gods, vore nägot obilligt. Att vara svensk är härdt förut, och så mycket mer då man ser engelsmän härstädes få förmäner och en bevillningsfribet som ingen svensk man pjuter. I afseende på hvad Sahlström yttrat rörande den konservativa skuggräddslan, svarade talaren att han ej visste antingen den eller radikalismen borde föredragas, i synnerhet dä han säg huru hufvudmännen för ett visst parti lemna land och rike, och huru dess öfrige ledare småningom dra sig tillbaka med föga bibehällen krigsära. Han slutade med det yttrande, att ett enskildt bolag må bygga jernvägen och för en gäng erhålla ett bestämdt understöd; men garantien för en jernväg, den hans kommittenter aldrig få se, aldrig kunna draga nytta af, och hvars hjul de knappt få höra surra, den vore obehöflig och mäste afsläs. Uhr från Örebro län önskade endast att ständet ej mätte besluta ett bestämdt afslag; Anders Andersson från Skaraborgs län och vice talman Zetterberg yrsade återremiss och beviljande af 4 procents garanti under 23 är. j David Andersson och Ola Månsson afslogo frägan dess förevarande outredda skick, hvarefter, uppå JR EE I EE AD OO Sr mm MM äm: re me AA mm AA