Aftonbladet – 26 augusti 1851, sida 2

inga ar ia emottaga en Storre egendom, der mMangas väl är dem anförtrodt, noga betänka att detta medför ej blott en fadersglädje, utan ock ett fadersanSvar., Stats-Wiskoliets betänkande i jernvägs-frågan. Den oberäkneligt stora vigten af denna; fråga, äfvensom den skyndsamhet, hvarmed! dess afgörande förestår, föranleder oss att in extenso meddela det hufvudsak liga af ofvannämnda betänkande, hvilketi gårdagens plena! inkom till riksstånden och i dag För andra gången bordlägges samt redan i morgon förekommer till verläggning; hvarvid vi likale-; des ansett nödigt att intaga friherre Palm-! stjernas reservation, 1 hvil Iken å åtskilliga ledamö-; ter instämt. Vi hafva en af de föregående dagarna redan ttrat den tankan, efter ett betänksamt öfvorägande, i afseende på frågan i det hela, att, är man betraktar den l1y ftning som kommu nikationerna medelst jernbanor gifvit åt andra länders industri, så måste denna erfarenhet leda till den slutsatsen, att man bör göra hvad som möjligen kan ske utan bestämd! irlust för staten. för att äfven kunna tillegna Sverge denna uppfinning, äfvensom att, så länge man ännu är så obekant med sättet för! jernvägars anläggande, synes det vara kio kare ott staten för den första af dessa inrätt-! ningar vidkännes en viss, till sitt maximum! på förband bestimd uppoffring, än att den jfvertager anläggningen för egen räkning. — Emediertid kunne vi ej neka, att stora, ja: le största betänkligheter presentera sig vid att antaga statsutskottets tillstyrkan, sådant det nu förekommer, så framt ej några väsendtliga tillägg dervid blifva gjorda. Det måste alltid anses till en viss grad vådligt, när en fråga sådan som denna, der det gäller en utgift, som med tiden uppgår till millioner, hvölfver sig öfver den lagstiftande församlingen, just de sista dagarna innan den skall åtskiljas, och förj jaktligen med en brådska som knap-; past lemnar tid att hemta andan, än mindre! gör det möjligt för de enskilde riksdagsmännen eller andra, att under de några och trettio timmar som förflyta från den tid de först fått se betänkandet och till dess saken skall afgöras, kunna inhemta några fullstindigare sakupplysningar. Vi anse af denna anledning framför allt högst angeläget, att: riksdagsmännen ej må af sin längtan att få resa hem, låta förleda sig till ett förhastadt beslut, utan att återremiss må beviljas till närmare öfvervägande af de flere cerinringar om vissa nödiga försigtighetsmått, som ofelbart komma att framställas, och hvitka till en hufvudsakiig del finnas upptagne i friherre Palmstjernas reservation. Vi vilja här åtminstone vidröra ett par af dessa, hvilka förefalla oss såsom oundgängligt nödvändiga att observera. Under antagande nemligen, att man redan ir ense om sjelfva principen att staten garanerar antingen 35 procent å anläggningskostnaden i 25 år, då jernvägen fortfar att vara bolagets egendom, eller 4 proc. ränta och 1 proc. amortissement i 40 ur, då inrättningen skulle tillfalla staten, kunna vi ej finna annat, än att det höglofliga statsutskoitet behandlat affären för lätt, då den icke stadgat något vilkor i afseende på det skick, hvari jernvägen vid de 40 årens förlopp skulle afiemnas. Det likväl alldeles klart, att om betinkandet mu antages, si lärer bolaget icke finna sin kning vid, att under de 5 eller G sista åren ockosta andra reparationer å hvarken skenor, slecpers, hus eller lokomotiver, än de som iro oundgängligt nödiga för att nätt och jemt komma fram; och det första staten då finge söra, sedan den erhållit egende omen, vore alt lerå nedlägga en kostnad, hvars bel opp uner sådana omständigheter blefve svårt att bekna. Således bör ovilkorligen en klausul här vidhyariger som staten må försäkra sig om, utt vid de 40 årens utgång erhålla inrättninsen i komplett och fullgodt skick. En annan brist, som vi ej funnit af någon eservant anmärkt är, att ingenting, såvidt vi sunnat finna, är stadgadt i afseende på sjelfva axorna för transporterna. Det synes likväl som om staten i detta afseende Jemväl borde rafva ett ord med i laget, då det hufvudsakiga ändamålet är, att nedsätta transportkostaderna till det minsta möjliga, och denna ttighet bör å bolagets sida så mycket hellre sunna medgifvas, som bolaget, när det har sina 5 procent garanterade, icke hder något leraf. (EE 3 tade vy Oo (0gas, iska visligt har utskottet föreslagit det ndet, att om anläggninvgskostnaden cj ippgär till den beräknade summan (i parenhes anmärkes att kostnadsfö t Nn ct för bana uellan Örebro och Köping inuu belinner sig