Aftonbladet – 26 augusti 1851, sida 2

bland andra värdefulla uppsåtser, en artikel ned signaturen C. AA. vi N., som förtjenar ippmärksamhet för de deri förekommande änkvärda betraktelser om Arbetarens behandling; å mycket mer, som artikeln härflyter från en f Skånes betydligare possessionater. Vimedlela här derutur följande: Det gifres en gren af landtbruket, som i flera vänseenden förtjenar att närmare skörskädas än vanigtvis sker, och deuna är Folkets behandling. Man; ir s rligen i allmänhet vida mindre härd nu för! iden emot sina arbetare än fordom, men den mil; re behandlingen tyckes dock ofta mera härleda sig in den befallandes hufvud än hjerta, ty i vär tid ir det ej blott elatkt utan äfven oklekt att vara en tyann. Den allmänna opinionen och våra författninsar ätaga sig den arbetandes och den fattiges sak så yeket, att ett sken at rättvisa och mildhet är nödgt att iakttaga. Den mera brutala härdheten var emellertid blifvit aflöst af en stark likgiltighet ör arbetarne. Under sjelfva arbetstiden vakar man ned intresse och uppmärksamhet öfver arbetarne, nen sedan arbetet är slut frågar man alltför litet efer dem. Intresset man visar sig hisa är för arbeet, men icke för arbetarne. Man tänker i allm mycket på jorde ä aturen och I ningen, att m i att tänk Vid planer och ber: star man alltför ofta nd: ast den en, och de öfver dessa upphöjda menma endast med i beräkningen, sisom till de nyttiga machiner. Man är så uppg rande af sitt bokslut kan de tunntalet på magasinet eller aren, men man begrundar så mma hvad man under ärets lopp gjort för sina underhafvandes moraliska och ekonomiska örbättring. Ryktet skänker en ökad berömmelse ät , hvars verksamhet förmått mergla ett större äkerält, eller hvars uppfinningsförmåäga lyckats pressa näsra flera kannor bränvin ur en tunna potäter. Men tet bryr sig så föga om att detta möjligtvis skett i rening med en ökad stränghet och njugghet m irbetarne, och i beräkning tages det icke heller nit len ökade bränvinsproduktionen kan förderfya så mänga lera menniskor. 1 torparens och dagakarlens koja ystnar så ofta det sorlande berömmet, och de tysta suckar, som derifrän uppstiga, öfverrösta, inför Ionom som rätt dömmer, tidens högljudda loford. Vi atsa årligen så mänget korn i jorden; vi lefva och sträfva för den jordiska skördens tillvext. Detfinnes dock ett bättre utsäde, detta nedlägges i menniskonjertat; men om dess tillvext vinnlägger man allmänhet så föga. Den gode husbondens öga till slutes dock icke med arbetstimmans slut, det vakar ock öfver arbetarens hvilostunder och sprider ljus och tröst i dess i så mänga afseenden ofta mörka hem. Det är ej nog att han efterfrågar att alla göromål på ett tillfredsställande sött uppfyllas, han gör sig äfven förtrolig med sina underhafvandes vandel, ställning, deras bekymmer och nöjen; han är ej blott deras herre utan ock deras vän. De ungas undervisning och sedlighet, de äldres allvarliga men milda behandling med afseende på deras arbetens tyngd och ersättning samt deras ekonomiska förkofran och moraliska förbättring, och de äldstes underhåll och hjelp i deras skröplighet —: se der vigtiga föremål för den gode busbondens verksamhet. Mätte alla de mänga unge män som egna sig ät landtbruket, ehvad de blifva sina egna herrar eller inspektorer i andras tjenst, med allvar behjerta dessa vigtiga åligganden; och mätte de, som äro i den lyckliga belägenhet att vid unga är få emottaga cen större egendom, der mängas väl är dem anförtrodt, noga betänka att detta medför ej blott en fadersglädje, utan ock ett fadersansvar., AR