Aftonbladet – 20 augusti 1851, sida 3

Då. mälet förekom, inlemnade pigan Ekstrand en skriftlig förklaring, af innehäll, att sedan hon, som tjenat hos hr Lindblom uti 8!, är, af L. blifvit uppsagd till afflyttning. efter det hon flyttat från honom l: och erhållit hans löfte derom att hon aldrig skulle! behöfva lida nöd, tillsagt honom att erhälla sin inne-l: stående städsel för 7 är, hade L. afvisat henne och li vid ett tillfälle tilldelat henne några käpprapp öfverl: ryggen, i stället att uppfylla sitt gifna löfte. Och däl: L. icke i godo kunde förmås att gifva henne sin rätt, :; begärde hon nu Poliskammarens biträde att förmäl! j 4 honom dertill. Emellertid hördes nägra vittnen, hvilka intygade att pigan Ekstrand, som litet emellanät infann sig i huset och med de gröfsta skällsord och svordomarli förolämpade hr Lindblom, vid det uppgifna tillfället kastat sten emot L:s fönster, hvaraf en ruta blifvit krossad. ÅL Då mälet äter sistl. Thorsdag förekom, dertill flere l: af hr Lindbloms grannar voro uppkallade, hvilka saml manstämmande intygade att Ekstrand på alla upptänkliga sätt förföljt L. med oqväden och hotelser, hördes pigan Ekstrand, som förklarade alltsammans för lögn och pästod att L. köpt alla de närvarande vittnena. Lindblom begärde i anledning deraf att få ytterligare flere vittnen hörda, som kunde intyga att Ekstrand på ftere olika ställen i staden och på malmarne förolämpat honom; hvarföre mälet uppsköts till måndagen. Då Lindblom skulle aflägsna sig och ingick i samtalsrummet för att hemta sin hatt, rusade pigan Ekstrand efter och tilldelade honom med knutna näfvar en så väldig skuff i ryggen, att han var nära att falla framstupa; och utkommen på gatan spottade bon honom i ansigtet, under förklaring att han väl kunde köpa vittnen för 100 rdr, men icke betala henne sin städsel. Dä saken änyo sistl. mändag förekom, visade sig Ekstrand så oregerlig och uppbragt, att polismästaren med möda kunde förmå henne att tiga under det vittnena aflade sina berättelser. Ett vittne, hustru li till en traktör, som berättade att Ekstrand, vid ettl: tillfälle då Lindblom i sällskap med vittnet, hennes. man och nägra andra personer, utkommo från hög-l messogudstjensten i Johannes kyrka, den Ekstrand. ifven hade bivistat, gått emot Lindblom på kyrko-; särden och der med svordomar och skällsord öfver-l:! j 4 fallit honom, så att tillstädesvarande personer mäst afstyra ofoget, förklarande Ekstrand för en, säsom orden föllo sig, hygglig dam, som borde skämmas ögonen ur sig. Samma vittne berättade äfven, att Ekstrand på enahanda sätt förgätt sig emot Lindblom en dag på Carl XIII:s torg, dä vittnet och nägra an-! dra personer passerat deröfver. Ett annat vittne intygade, att Ekstrand rusat emot Lindblom uti dennes portgång och med en paraply tilldelat honom ett slag; och ännu ett annat vittne, att E. på Beridarbansgatan : tagit smuts ur en rännsten och kastat på L., så att. denne mäst ingå uti ett hus för att rengöra sina klä-J. der och undkomma E:s förföljelse. Allt detta förklarade Ekstrand för lögn: hon hadej icke skuffat L., men väl sagt att vittnena kostat ho-1 nom 30 rdr. Du är mig just en vacker fågel, du, der du stär, tillade hon, vänd till Lindblom, som kan stå och ljuga så på en menniska; du borde skämmas. Polismästaren de Marå, som yttrade tvifvelsmäl derom, huruvida pigan Ekstrand hade sitt förnufts fulla bruk, uppsköt mälet ytterligare till i gär, dertill Ekstrand älades att vid hämtningsäfventyr sig in-l finna, och hr lifmedikus Ahlberg skulle kallas att vara närvarande. : — I natt kl. !,12 lyckades det öfverkenstapel? Hellström att gripa för andra resan stöld -straffade f. d. korrektionisten Carl August Kjellin, som tagit! sitt nattqvarter under takäsen i huset N:o 3 Bergs gränden ä Kungsholmen. : — I dag gjordes af major Bergnehr anmälan i Poliskammaren, att han i gär e. m., under åkning från Grytgjutaregränden till Norra Tivoli, förlorat en större plånbok; innehällände e:a 200 rår rgs, dels i Riketsl Ständers banks dels i privatbankssedlar; en assignation, ställd till hrr Tottie Arfvidsson på 25 rdr bko; att inlösas den 16 nästkommande September, samtl. reverser och andra dokumenter af vigt. ; — Skräddaregesällen Johan Heurlin boende vid Sillpackaregatan var i gär uti poliskammaren tilltalad att i rusigt tillstånd hafva fört oväsende å gata, och då han af poliskonstaplarne blifvit hemförd till sin bostad hade han knuffat konstaplarne och derefter med en nyckel tilldelat konstapeln Ytterberg ett slag i hufvudet. Heurlin nekade till angifvelsen hvarföre mälet uppsköts för vittnens inkallande. I dag blef han öfverbevist om sin brottslighet och dömdes att böta 72 rdr 16 sk. bko. — Häradshöfding Ehrenpohl har såsom ombud för skomakaren Öman instämt brandstodsbolaget för lösegendom i staden om utbekommande af brandskadeersättning, men då mälet i går förekom på rådhusrättens femte afdelning, förklarade sig rättens leda-l. möter, såsom varande delegare i bolaget, jäfvige attl. med mälet taga befattning. Nästan alla ledamöter : af magistraten voro i samma ställning och sä närl. hade särskilda domare mäst tillförordnas, dä det befanns att trenne ledamöter af 6:te afdelningen voro ojäfvige. ; — Qvinnspersonen Granberg, hvilken, såsom förut är nämndt, dömdes att för polisbetjeningens oqvädande och oljud å gata undergå 6 dagars fängelse vid vatten och bröd, har nu, på hr doktor Blachets förklaring att hon, ehuru hafvande, kunde utan fara undergå sitt ådömda straff, dertill blifvit befordrad. — Den 4 dennes uppflöt vid lägenheten Trönninge i Lindesbergs socken, liket af en mänsperson, klädd i blå klädeströja, fordrad med grönt boj, blå vest, en hvit skjorta hvilken å bröstet var med röd träd märkt med bokstäfverne P. N.S. en blärandig skjorta, 3 par byxor hvaraf 2 par af engelskt skinn och ett par af smerting, grå yllestrumpor och lädertofflor med klackjern samt röd yllehalsduk. Personen syntes hafval varit sjöman, emellan 30 åa 40 är gammal, var nära 3 alnar lång och tycktes legat 9 a 10 dagar i sjön. Pä högra handen var tatuerad med bokstäfverna P. N. C. och ett stort R. derunder. A venstra handen var ett ankare tatuerad . Liket har blifvit begrafvet å Lindesbergs kyrkogård. Götheborg den 16 Aug. En f. d. fästningsfängel Wessberg, som för sedelförfalskning blifvit dömd at! mista lifvet medelst hängning, har natten till i förrgär uti härvarande länshäkte tillfogat sig ett så djupt sär uti halsen med en knif, att han deraf ljutit döden. j. I 4 d Hästen och galten eller käranden skall sitt käro-)! mål bevisa.n ; Vid Kåkinds häradsrätt i Westergöthland har pas-; serat ett mål, hvarom red. blifvit anmodad meddela ; en species facti enligt domstolens utslag, emedan de ; skäl synas nägot knapphändiga, hvarpå den svarande parten blifvit dömd till ansvar. : Frågan angick säsom det är nämndt i ötverskriften främsta rummet en häst och en galt, samt i det 1 undra deras egare. Det var en gång en häst —-el.!! er rättare, det hände nyligen, den 28 December sist! idet år, att en häst tillhörig hemmansäboen Lars An ! lersson i Christinetorp befanns ute pä marken så illa argad med ett stort hål under buken, att han dog!! leraf, Huru hade hästen fätt dennaskada. Jo, sadel! Lars Andersson: Nära intill mitt hemman bor hr! sammarjunkaren Palmeranz. Bemälde hr kammarjun. kare har en arg fargalt; denna fargalt har varit utel! samma marker som min häst, ergo mäste det vara! senom fargaltens onda bett, som hästen ljutit döden; ch fördenskull stämde han kammarjunkaren P, — Ir cke kammarjunkaren Pontin utan armnärjunkaren c Palmeranz, väl till minnandes, till. Käkinds härads-? ätt, Hr Palmeranz bestred käromälet och mente att hästen genom nägon oförsigtighet — det var halkigt marken — kommit att ränna en stör i buken på sig. Se här huru häradsrätten och hofrätten, dit sasen vidare fullföljdes genom vad, dömt äfvensom ett illhörande betyg. Kongl. Maj:ts och rikets Götha hofrätts dom util PDA