Aftonbladet – 20 augusti 1851, sida 3

RÅTTEGÅNGSoch POLISSAEER I går inlemnades till öfverstäthällareembetet för polisärender följande stämning: Hos öfverstäthällareembetet får undertecknade som af vära föräldrar blifvit af musikus Ernst Niehoff emottagne för att under hans resor lära musik och åtnjuta vär bergning, men han ingalunda uppfyllt denna förbindelse utan dagligen, i stället för att gifva oss mat, på det mest barbariska sätt, misshandlar oss och vill öfverlemna oss åt bordeller — ej tillåter oss gå i kyrkan, emedan han anser det vara obehöfligt, och ingalunda lärt oss, enligt löfte till vära föräldrar, nägon musik, så anhålla vi ödmjukast att vi mätte skyddas af den svenska lagen och genast blifva fränskiljda en sådan barbar, hvilken ej kan lära oss nägonting utan endast om qvällarne då vi ej kunnatin bringa till honom minst tio riksdalers inkomst, gifver oss blänader och blodviten, dels medelst en dagg och dels en hopflätad rotting, under det han häller oss för munnen med ena handen på det ej vär jemmer af grannarne skall höras, under det dörren är tilläst. Detta är dagligen vär aftonvard, Detta är i korthet värt sorgliga lidande, och anhälla vi äfven atti händelse öfverstäthällareembetet ej skulle vilja befatta sig härmed, det mätte anmälas hos vär minister, på det i genom hans åtgärd måtte blifva befriade från denne tyrann, Stockholm den 18 Augusti 1851. Sophie Rose. Wilhelmine Stafforst. Juliana Hageman, från Hanover. I dag hölls förhör i anledning af deana angifvelse. Alla tre flickorna, som äro omkring 18 är gamla, hade i gär genom poliskommissarien Jonssons försorg blifvit skiljde frän de omensklige makarne Nighoff, hvilka bo i huset 4 62 vid Hornsgatan. Läkarebetyg förevisades nu, hvaraf inhemtades, att flickorna bade en mängd större blänader och svullnader öfver rygg och axlar. Niehoff, tillspord om sitt omenskliga förfarande, nekade att hafva tilldelat flickorna de äkommor som läkarebetyget omförmäler; han hade endasti faders ställe agat dem och det endast af ömsinthet för deras eget väl, hvarpå polismästaren invände: Jo, på eder ömsinthet har jag bevis i dessa läkarebetyg., Säväl Niehoff som dess hustru voro älderstigne personer med det mest Vidriga utseende, och N. kaliade sig musiklärare, oaktadt det upplystes att han icke ens vore musikkännare, utan vore det de stackars flickorna som fingo försörja N. Då de icke förtjent så mycket för dagen, som N. bestämt, hade de blifvit slagne. Fjra vittnen, som bo i huset, berättade att dagligen skrik och jemmer hörts från flickorna derföre, att de blifvit misshandlade dels af N. sjelf och dels af hustrun. Ett vittne hade sett att de flere gänger om dagen blifvit slagne med en dagg; ja, redan kl. 3 på moronen hade misshandlingen börjat, och en dag hade Wilhelmina Btafforst i blotta linnet kommit sprin gande utför trappan och velat kasta sig i sjön, emedan kon blifvit så illa slagen. Dä polismästaren tillrättavisade N. för sitt omenskliga förfarande, utropade han, under stora gester: Ah frommer Jesus! das ist niebt wahr. : Polismästaren afkunnade derefter det beslut att fiickorna skiljdes frän Niehoffs värd. Då framsteg en musikus Bosse och anmälde att han säsom varande landsman med flickorna tills vidare vore sinnad taga dem i sin värd, helst han vore säker derom att flickorna hade sköl till sina klagomäl, derföre att äfven i Christiania 2:ne barn för misshandling blifvit af folisen skiljde från Niehoff. Härtill lemnade pclismästaren bifall och Nanhöll att få resa hem, emedan han och hustru nu vore utan försörjningsmedel, hvarpå Polismästaren svarade: Ja res i Guds namn, så att man blir af med så omenskliga personer! — Den 11 dennes inlemnades till Poliskammaren en rapport af innehåll, att skomakaremästaren F. Lindblom och tunnbindaren G. W. Kjellström, båda boende uti huset Ms 8 vid Lundtmakargatan, begärt handräckning af poliskonstaplarne Kennedy och Lindström, Med anmälan, att förra pigan Ekstrand blifvit af dem fasttagen, för det hon inpå gärden kastat stenar mot Lindbloms fönster, samt dessutom sedan en ängre tid nästan dagligen med skällsord och oqväden förföljt Lindblom. Sedan pigan Ekstrand vid konstaplarnes ankomst uppgifvit sin bostad, JM 23 vid Baggensgatan, uppkallades hon till Poliskammaren, vid vite, till päföljande dagen.