Aftonbladet – 20 augusti 1851, sida 3

ränta ä det sälunda bestämda värdet från stämningsdagen, fjorton dagar före början af nästlidet års vinterting tills liqvid skedde samt att med 13 rdr 16 sk. itergälda Lars Anderssons kostnader ä försöket att bota hästen och ä rättegången; derjemte häradsrätten, enligt 14 kap. 7. 4 rättegångsbalken dömt käranden för det emot domaren missficmeliga och oskickliga skrifsätt, som käranden uti ett till häradsrätten ingifvet anförande begagnat, att böta 6 rdr 32 sk., Konun-gens ensak, deraf dock hälften skulle tillfalla kronolänsmannen A. Kempe som ansvarspästäende i nämnde hänseende framställt, deri ändring vorden sökt. Gifven i Jönköping den 16 Maj 1851. Kongl. hofrätten som tagit handlingarnes innehåll i öfvervägande finner skäl icke hafva förekommit, ledande till ändring i häradsrättens utslag; ägande käranden, om denna dom vinner laga kraft, att enligt begäran hos kongl. hofrättens auktuarie mot qvitto ätertaga häradsrättens af käranden här företedde protokell och beslut i målet. Actum ut supra. På Kongl. Hofrättens vägnar. Salomon Cronhjelm. G. Stridbeck. Den Lars Andersson i Christinetorp tillhöriga häst hvarom rättegäng varit vid Kåkinds häradsrätt an hängig under påstående att en hr kammarjunkaren Palmerantz på Ahlebäcken tillhörig fargalt skall rifvit honom till döds, besigtigade vi en tid efter det han dödt, och drogo huden af honom, dervid vi funno honom hafva ett rundt häl i midten af buken, närmare bogarne än bakdelen. Detta få vi sanningen likmätigt under edsförpliktelse härmed på begäran intyga. Thorbjörntorp af Warola församling den 3 Juli 1851. Adam Högberg, Cajsa Eriksdotter, under Thorbjörntorp. under Thorbjörntorp. Hvad som i det ofvanstående förefaller nägot kuriöst, är att ett vittne, (som lärer varit en person utan någon slags veterinärkunskap) kunnat intyga på sin ed, att hästens sår varit af den beskaffenheten, att det tillfogats af en fargalt; och ett annat vittne derefter intygat, att om hästen blifvit biten af en fargalt, så har det bestämdt skett af den fargalten som här är i fråga; men intetdera vittnet har sett något af händelsen, ej heller upptager utslaget att nägon besigtning skett af särets beskaffenhet; och dessa båda vittnesmål hafva sedan blifvit sammanlagde säsom domskäl att ädöma svaranden ersättning. Vi böre tillägga att vi ej sett häradsrättens protokoll i målet; men så, som saken presenterar sig enligt blotta utslaget, synes i sanning denna dom väl mycket grundad på liknelser, hvilka väl kunnat vara för handen, men utan att dock utgöra den bevisning som vanligen fordras. I alla fall kan detta utgöra en varning för en och hvar att taga bättre vara på arga fargaltar. Sammaledes ock med onda tjurar, för hvilka egaren lätt kan få plikta, om han ej häller dem under behörig bevakning, eller annat Cokyn nes få af hvad slag som helst. RA RA IRA 0 BL ANT OR Ånn, RANA PENNA KE