Aftonbladet – 19 augusti 1851, sida 2

såsom hittills, vara nödsakad att arbeta fö andra,, Tillbudet var frestande. Den stackars man. nen samtyckte, under det han tröstade sig med den tanken, att hans Johanna Mari skulle, om hon varit närvarande, ej hafva ogillat hans beslut, och att hon emellertid ganske väl kunde taga sig fram med Guds hjelp, sam biträde af sin son, hvilken var tio år gammal, då hans far lemnade hemmet, och begai sig till Fougeres. Allting gick Tredion väl i händer, och under dessa trenne år, som det tycktes, ännu bättre än under de båda första. Skörden var ymnig, ullen såldes till högt pris, afvelsbruket tilltog i välstånd, och slädje och förnöjsamhet herrskade inom hus. Ehuru något vidskeplig, liksom i allmänhet invånarne i hans ort, var Tredion likväl en munter och sällskapslik karl, som med godt lynne fördrog det löje, som hans enfald och öppenbjertighet mången gång föranledde; och barnen tyckte särdeles om honom, derföre att han under de långa vinteraftnar roade dem med berättelser. Också höra dessa till ordningen för dagen i Bretagne, som deraf har ett rikare förråd än någon annan af Frankrikes provinser. Alla, såväl medtjenare som barn och husoondefolk, emotsågo med bedröfvelse det allt närmare ryckande ögonblicket för Tredions lyttning ifrån Laignelet; och att säga sanungen, kände han sig sjelf icke så alldeles väl till mods, ehuru han visste, att hans pligt pjöd honom att återvända till sin kära Joanna Maria och sina barn. Under så beskaffade förhållanden, rådförde ig Laignelet med sin hustru, och få dagar öre den tilländalupna tiden, erbjöd han Trålion trehundra femtio livres, om han blott unnu ett år ville qvarstanna hos honom. Besinna blott, min kära vämw, tillade han,