Aftonbladet – 16 augusti 1851, sida 2

Han hade under tiden tet ur sin skrif-byrå. Vi voro alltså tjugutusende gyllden rikare, om detta testamente icke existerade?, frågade krigsrådinnan. Aldeles ; Nå, hvad hindrar oss att förstöra det? — Krigsrådet blef förtjust af sin kära hälfts infall och testamentet blef ögonblickligt buri till köket och der kastadt i spiselden. Infallet var kostligt! gade krigsrådet och omfamnade sin fru. Sedan några dagar hvilade kommersråde å kyrkogården i K . . . utan att genom omytet hafva särdeles förlorat. Flera år hade han nästan blott lefvat i qväljande minnen från en förgången tid. Atta dagar efter hans begrafning syntes i den lilla stadens annonccblad en anmaning till den, eller de, som förmenande sig hafva något anspråk på hans qvarlåtenskap, att på viss utsatt dag anmäl: sig hos magistraten, emedan kommers-råde icke efterlemnat något testamente. Wieses hjerta slog af fruktan och hopp För honom stod mera på spel, än en fylic kassakista. På den annoncerade dagen klädde han sig sorgfälligare än vanligt och begaf sig till rådhuset. Der fann han redan hr krigsrådet v. Zahn, hvilken, emedan den aflidne icke efterlemnat något testamentariskt förordnande, yrkade sin obestridliga rätt till dennes hela qvarlåtenskap. Jag är hans naturlige och enda arfvinge, tillade han, ty han har ingen närmare anförvandtn. xHvad angår omständigheten att något testamente icke skulle förefinnas, får jag härmed förklara motsatsen,, tog nu Wiese till ordet, hvilken något skygg närmade sig och upptog ett papper ur fickan. Här är ett testamente, egenhändigt af kommerserådet redan före hans sjukdom skrifvet, underskrifvet och tillika lagligen bevittnadt. Domaren öppnade papperet, igenomsig det flygtigt och visade det sedan för krigsrådet, med frågan: framtagit testamen