Aftonbladet – 16 augusti 1851, sida 2

onservatifi programm för nästa Parla menissession. Af Times. Tiden, som så ofta åberopar Times såsom tt förment stöd för sina s. k. konservativa sigter, har icke funnit lämpligt att anföra på vad sätt Times är konservatif, och just i de igtigaste bland Storbritanniens nuvarande amhällsfrågor, dem om reformerna i Farlawentet, Lagskipningen och Statskyrkan. Skiladen i denna punkt emellan de begge namnränderna, likasom mellan dem de representera, r emellertid i det närmaste antipodisk. Times ill konservera thronen och konungsligheten, fven om vilkoret derföre är att hierarkien, yråkratien och junkerpartiet nödgas maka åt ig något, så väl i politiskt envälde som emoumenter. Tiden vill konservera hierarkiens, syråkratiens och aristokratiens öfvermakt och nkomster, äfven om ... dock hvad Tiden vill behöfver ej upprepas här; man kan läsa let, och man bör läsa det, om och om igen, ör att en gång riktigt förstå hvad meningen ir hos det slags konservativa, för hvilka Tilen är ombud inför allmänheten. Att konservatismen hos Times är helt annan, har måvända påtagligare än någonsin visat sig i den stora engelska tidningens åsigter om parlanentsreformen, och dem hon förklarar vara deade af en så stor mängd — hvem skulle tro let? — bland TZories, att hon anser den nuvarande Whigsministerens största äfventyr vid senomförande af den till nästa session tillänkta parlamentsreformen, ligga i halfmesyrer, under det ett betänkligt antal Tories nu mera fordrar genomgripande och oförskräcktan förbättringar. Mera bestämdt kan denna tanka ej uttalas än i det programm till parlamentsreform, som Times nyligen lemnat Whigministeren att tinka på under parlaments-ferierna, och af hvilket vi här nedan utdraga det väsendtliga. Det första och förnämsta äliggande som lord John Russell öfvertagit och hvarpä han har att förbereda sig under parlamentsvakansen, är en ny parlamentsreform. Men om 1832 ärs parlamentsreform anses af alla partier för hvad den visat sig vara genom följderna, eller första steget på en hel bana af dylika åtgärder, så skulle man förråda lika mycken kort synthet för det förflutna som för framtiden, om mar icke ville erkänna en analog karakter hos 1852 är parlamentsreform. I landet och i underhuset finne: ett mäktigt parti, som fordrar folkets fullständiga re presentation, icke af tycke för politisk symmetri, uta derföre att det endast på denna väg tror sig kunn: få en riktig styrelse och riktiga lagar. Detta part skall kanske icke se sin väntan tillfredsställd, likason det verkligen hände flera i afseende på resultatern: af den förra parlamentsreformen; men analogien frär hvad som redan inträftat, i förening med andra grun der, läter oss sluta att partiet ätminstone icke skal finna sig helt och hället gäckadt. Blir den tilltänkt: reformen oväsendtlig, så förfelar den sitt ändamäl blir den väsendtlig, så kommer den att kalla en sto klass till politisk existens och en ännu större till po litisk makt. Men om den politiska makten förlägge: på ett nytt ställe inom samhället, så mäste nödvän digt ett motsvarande omskifte föregå i politiken, lika som detta har varit märkbart under de sednaste 2! ären, i jemförelse med det föregående halfva århun dradet. Utsigten till en ny period i lagstiftninge och möjligen till en ny stam af statsmän, förstora ansvaret för åtgärden, och torde icke tjena till för ord för nägon grundlig och oförskräckt reform; me: ju större retormens betydelse är, ju vädligare blir de att endast qvacksalva dermed och sälunda kansk släppa ur händerna hela tygeln på krisen jemte kon trollerna öfver dess följder. Denna anmärkning för utsätter en viss öfverensstämmelse mellan 1832 är kris och den som är att vänta 1852, och en säda öfverensstämmelse torde måhända förnekas. Man skal möjligen erinra, att ställningar och förhållanden är helt andra nu än de voro då: att ingen sådan reform nödvändighet finnes nu, som då; inga sådana miss bruk, ingen sädan förbittring hos folket; ingen sädai restlängd på frisinnade ätgärder, frukten af en femtio ärig opposition; ingen sädan klyfta mellan styrand och styrda; ingen sä omedelbar motsats emellan d NTE TTA. om 0 on At oe