Aftonbladet – 7 augusti 1851, sida 3

RÄTTEGÅNGSoch POLISSAKER. — Bagaregesällen Eric Fredr. Siedorft från Landskrona hade i mändags afton uti rusigt tillständ på Adolf Fredriks torg öfverfallit och misshandlat slagtaredrängen C. G. Sjögren. De personer som sökt afstyra oväsendet hade af Siedorff först blifvit hotade med en pistol, som han uppdragit ur ett läderbälte, hvarjemte han vid poliskonstaplarnes ankomst kastat en knif från sig, som upptagits af en hans kamrat, hvilken lyckades undkomma. S. häktades och var i gär inställd till förhör i poliskammaren, dä han genom tvenne vittnens intyg öfvertygades om sin brottslighet, hvarföre han dömdes att böta 17 rdr 16 sk.; men som medel saknades för böternes gäldande insattes han genast på 14 dygns fängelse vid vatten och bröd. — Tobaksarbetaren Kihlgren var i gär uti poliskammaren tilltalad att hafva efter hvartannat förfördelat tvenne mängelskor. Den ena hade blifvit ä en krog misshandlad och de andra hade ä Stora Badstugatan af Kihlgren fått diverse törnar och skuffningar. Som K. nekade till angifvelsen uppsköts mälet tills om lördag för vittnens inkallande. — Stadsfiskalen Mellbin hade inlemnat rapport derom, att en dräng hos äkaren Eriksson, boende ä Ladugärdslandet, sistl. gårdag åstadkommit folksamling på Norrbro derigenom, att då en häst af det mest svultna och eländiga utseende, som han kört, omkullfallit af mattighet, hade han på det mest obarmhertiga sätt slagit och misshandlat djuret; hvilket i högsta grad väckt de omkringståendes harm och ogillande; hvarföre hr Mellbin till i dag låtit kalla säväl åkaren Ericsson som dennes dräng. Då målet förekom tillade hr Mellbin muntligen, att Eriesson bland äkarne hade de mest eländiga hästarne, sä att dylika uppträden som det nu åtalade ofta inträffade; hvarföre hr M. önskade, det polismästaren måtte tillhälla E. att egna mera tillsyn ät sina kreatur och sköta dem bättre. Den dräng, som kört ifrågavarande hästkreatur, presenterade sig i poliskammaren alldeles höljd i trasor, och var, såsom han sjelf uppgaf, uttagen frän baracken af hr E. Sedan polismästaren tillhallit äkaren Eriksson, att bättre värda sig, säväl om sina hästar som sitt folk, och icke läta dessa sednare, som dagligen mäste tjena en talrik publik, uppträda mera liknande fägelskrämmor än menniskor, hvilket vore en skam för vär hufvudstad och särskildt för äkarne sjelfve, uppmanades Ericsson att förklara sig i saken. Ericsson sade sig väl ej kunna bestrida, det hästen, som vore gammal och hvilken han köpt för ett ringa pris, omkullfallit på gatan, men menade att detta endast varit en olyckshändelse, samt att densamma ännu vore stark nog att draga ett vanligt hästlass. Drängen hade han endast en kort tid bafti sin tjenst, så att han ännu ej kunnat anskaffa hvad denne i afseende på kläder vore i behof af. Sedan hr E., på stadsfiskalens begäran, blifvit vid 3 rår 16 sk. banko vite älagd att i morgon bittida kl. 8 insälla ifrågavarande hästkreatur vid veterinärinrättningen för att besigtigas, uppsköts mälet till nästa lördag, dertill E. vid samma vite älades att inställa sig. — En äkardräng. var i dag för andra gängen uppkallad i Poliskammaren, derföre att han en dag i veckan, enligt polisrapporten, kört sä öfverdädigt, att på gatan gående personer med möda räddat sig frän att blifva öfverkörda. Först tillfrågad, hvarföre han icke genast på kallelse infunnit sig, svarade han: Jag förstod ej, herr polismästare, att jag var kallad till poliskammaren. Men att du skall plikta för omaket, det skall jag lära dig att förstä.r Det fanns ju bara tvä personer på gatan och en poliskonstapel., Det är tillräckligt: vi hafva då vittnen som kunna intyga att du kört öfverdädigt. Det är osannt. Dä poliskonstapeln tilltalade mig derom och jag svarade att jag ei kört fort, svarade han: fort har du väl inte kört; men jag kan kalla dig ändå. Ja, gör det, svarade jag., Du nekar således? Ja, bestämdt. Målet uppsköts för vittnens hörande till nästa mändag. — I dag gjordes i peliskammaren anmälan, alt Skr LAR.