Aftonbladet – 7 augusti 1851, sida 3

utskottets förslag, ätt riksgäldskontoret mniåtte öfvertaga den anslagna summan till utlåning mot räntebärande obligationer. Doktor Björling anmärkte, att saken i utskottet visserligen utfallit annorlunda än man hoppats; men man finge hänga sig vid det halmstrå man fått, och det vore således skäl att bifalla, efter man åtminstone erhållit nägot. Det lät på biskop Heurlin, som om utskottets förslag tillkommit i enlighet med hans åsigter; men han förklarade sig ke mycket tro derpå, att nägon pensionsinrättning för folkskollärarne skulle komma till ständ, och bad Gud bevara fäderneslandet för en sådan, allmän för hela riket. Stiftvis mätte dylika anstalter uppkomna, med afseende på de olika stiftens olika förhällanden. Sedan äfven prostarne Cnattingius, J. Söderberg och Qviding yttrat sig för antagande af utskottets förslag, blef detsamma bifallet. Emot Statsoch Bankoutskottens förslag i betänkandet JM 35, att kopparmynt hädanefter icke mätte från myntverket på annan väg än genom Rikets Ständers bank i allmänna rörelsen utlemnas, uppträdde prosten Berlin med påstående att den kongl. svenska a2funden vill ät myntmästaren, och att man tänkt dräpa honom — myntmästaren nemligen. För antagande af prosten Almqvists reservation (hvilken blef ståndets beslut), talade biskop Heurlin, emot lektor Wallman, som var af annan äsigt, men gaf tappt för en så stor kännare af bankens affärer. BORGARESTANDET. Säsom tillägg till referatet om gärdagens plenum mä vi nämna, att i fråga om lagutskottets utlätande n:o 1, vid första punkten, som afstyrker hr Bergmans motion om rättighet för privatbankerna att intill de nu gällande oktrojernas slut få utgifva sedlar på 3 rdr 16Vsk. bko, yrkade motionären äfvensom herrar Ekholm, Ekenman, Ek, Mechel, Palander, Rudling och Wedberg äterremiss, i den mening, som uti hr Lagergrens reservation innehälles, nemligen att rikets ständer mätte till Kgl. Maj:t öfverlemna att bestämma när de nu oktrojerade enskilde banker, undet den gällande oktrojen, skola upphöra med utgifvandet af sedlar till förrberörde belopp och säledes underkastas det i 8 af kongl. kungörelsen d. 9 Jan. 1846 förekommande stadgande, att enskild banks kreditsedlar ej få i allmänna rörelsen utlemnas till mindre belopp än 6 rdr 32 sk. bko. Utom de skäl, som i reservationen anföras, och det hufvudsakliga deribland, nemligen den inträdande bristen pä förutvarande tillgängliga liqvidationsmedel, om de mindre sedlarne indragas, de större sedlarnes kortare omlopp och deraf förorsakad tillströmning till banken och plötsligen förökadt vexlingsbehof, päpekades äfven den nu rädande penningebristen. För bifall talade hrr Norin, Halling, Rinman, Billström, Berg, Nordvall och Muren. Det vigtigaste skälet att ej antaga hr Lagergrens reservation var, att enligt densamma ständerne skulle till konungen öfverläta en sä väsentlig rättighet som den att till en del bestämma öfver landets penningerörelse. För öfrigt beklagades afunden och bitterheten emot de oskyldiga privatbankerne, hvars vinst numera är så obetydlig. Som redan förut är nämndt blef ifrägavarande punk äterremitterad. man och prosten Almqvist föreslogo det tillägg till