Aftonbladet – 7 augusti 1851, sida 3

gaf sig i följe deraf till öfverhofmästarinnans rum. Han slapp ej in. Han försökte på en annan dörr, men den var låst; den tredje äfven så. Slutligen fann han en ingång öppen och gick igenom en mängd rum, dit sällan någon oinvigd fick tillträde. Han såg uti rummen flera toiletter, men ingen sypung. Slutligen kom han till öf; verhofmästarinnans kabmett, som var stängdt; men som nyckeln satt i dörren gick han in och lann, bland en mängd räkningar och bref, sypungen, som han genast skyndade att öfverlemna till sin syster, grefvinnan, hvarefter vagnen ilade bort. Under vägen ville grefvinnan begagna sin näsduk, men då hon skulle taga upp den ur sypungen drog hon tillika upp tre å fyra bref. Ni mäste hafva ett hemligt archiv uti den der: pungen, sade Roderich i det han upptog brefven. Grefvinnan äter försäkrade att hon alldeles icke visste huru brefven kommit dit. .FEår jag sätta det systerliga förtroendet på prof?n frågade han. Skulle ni godhetsfullt tillåta att jag får läsa dessa hemligheter ?s ;Läs gerna, sade grefvinnan, och i förhoppning att finna anledning till något skämt, genomögnade Koderich hastigt det ena brefvet efter det andra, men bief under läsningen deraf allt mer och mer allvarsam, och slutligen, nästan alldeles utom sig, sade han: Nådiga grefvinna, hvar har ni kommit öfver dessa bref?, Den ton hvarmed han gjorde denna fråga, tillika med hans förstörda utseende, förskräckte den stackars grefvinnan. Men för Guds skull, Roderich, hvad fattas er? Ifuru har ni fått dessa bref? frågade han med en ton som vittnade om den förskräckelse som bemäögtigat sig hans själ. Nu först betraktade grefvinnan brefven, sedan näsÅuken och sypungen och sade: Ack, min Gud! det är ju ieke min pung. Ni har lemnat mig öfverhofmästarinnans. Så går det, herr bror, när man rusar blindt istad. Nu får ni bedja öfverhofmästarinnan om förlåtes2, men hon lär nog lösa texten för er.n (Forts.)