Aftonbladet – 6 augusti 1851, sida 2

aktion allenast, anse vi honom äga ännu nindre utsigter. Men styrelsens påtryckning, ehuru brännmärkt för ett par dagar sedan af nationalförsamlingen, skulle ändå, i förening med vissa cojalisters och partiers ansträngningar, kunna genom faktionens intriger samla flera hundra tusen röster åt honom. Vi känna djerfheten hos denna faktion, hvilken på sätt general Lamoriciere uttryckt sig, har ett intresse uti, för tillffredsställandet af sina passioner och sina lystnaader, att folket måtte kränka grundlagen. Vi frukta för de ursinniga försök, som, stödjannde sig på förbländade valmäns röster, skulllle tillställa oroligheter, och icke sky för ett inbördes krig. Häri ligger orsaken till vårra farhågor. Det bör anses som en lag för republikanerna, att genom en propaganda skimgra ända till de sista förhoppningarne för fienderna till landets lugn. Man måste frånrycka den brottsliga faktionen äfven det sista valkort, hvarmed hon sätter Frankrikes välfärd på spel mot sina drömbilder; man måste fränttaga henne den enda träff som kunde återståi henne till landets oroande, under det honi futländar omstörtningen af en på faktionern hvilande kanditatur. För vår del skola vi i dettta syfte använda all vär kraft, allt vårt nit, Mela vår fosterlandskärlek. — Vi skola i alla möjliga formater offentliggöra historien om m:r Bonapartes presidentskap; den om hans förbund med m:r Montalembert — jesuitpartiets anförare, med m:r Fallour — påfveväldets kämpe; med m:r Mole — marskalk Neys domare. Vi skola granska hans bevillningsanslag, uppsvällda genom indirekta pålagor; vi skola ädagalägga hans förbindelse med Österrike, Preussen och Ryssland. Måtte våra vänner bistå oss med spridandet af dessa berättelser om den Elyseiska statskonsten! Då skola de allmänna valen öfvertaga skingrandet af de den monarkiska restaurationens förhoppningar, som bero på m:r Bonapartes återval.