Aftonbladet – 6 augusti 1851, sida 2

lagligen minst tvenne sonnetter, som öfverflödade på tryck af längtan och trängtan, hjerta och smärta o. m. I. Roderich var likväl icke nog lycklig att få läsa dessa n skön själs bekännelser. Den afundsvärde unge manen var långt ifrån att ana huru älskad han var, likasom len lilla grefvinnan Wilhelmina icke kunde drömma om wru hon af Roderichs älskande hjerta afgudades. Under ans frånvaro sjöng och hoppade hon hela dagen, alldees som ingen Roderich funnits till i verlden. Roderich måste emedlertid uppehålla sig längre i staden än han hade ämnat. Då testamentet uppbröts befanns det, att den aflidna åt sin gun, en gammal fattig qvinna, skänkt hela sin krambod med allt dess tillbehör af svafvelstickor och flintor m. m., men deremot tillföll hennes brorson ett kapital af 23,000 gulden, som den strängt sparsamma saliga frun hade emot ränta utlånat fp minst trettio särskildta ställen. acksamt välsignande sin fasters minne, hvilken för hans skull älagt sig försakelser, som försäkrade honom om en oberoende existens, bragte han icke utan möda sin strödda förmögenhet i ordning och besökte tillika sin fordne mästare Birnenstiel, egentligen för att få se Greta, för hvilken han ännu alltid hyste en viss tillgifvenhet. Men Greta hade ett år efter jordbäfningen blifvit samnanvigd med en lång, torr och spenkig linneväfvare. Puilerkappan. odericks återkomst firades af geheimerädets familj ned en liten fest. Han emottogs af alla som en gammal vän och af somliga såsom någonting ännu dyrbårare. Af grefvinnan Wilhelmina emottogs han med oförstäld välvilja. Darrande återsåg Roderich denna retande och ungdomliga gestalt, som för att fullkomligt förvrida hans hufvud, blef med hvarje dag vackrare. Med glädje såg han derföre tiden nalkas, då familjn skulle återvända till residenset, der ett nytt lif, fullt af f.rströelser skulle börja. Han skulle der icke vara den tillledda så nära, som på landet, icke bo med henne under samma tak och endast se henne en eller två gånger i veckan, då det var främmande. Men detta aflägsnande gjorde endast hans passion ännu mera brinnande, och det var redan för sent att utrota en känsla, som han redan låtit uti sitt hjerta slå alltför djupa rötter. Till och med tanken på hennes högå börd, i motsatts till hans egen ringa härkomst, kunde icke förändra hans böjelse, och då den sista strålen af hopp försvann, vid underrättelsen att grefvinnän Wilhel