Aftonbladet – 6 augusti 1851, sida 2

Wftonblad inaehöll en märklig korrespondensrtikel. Det är också bekant, att till åstadkommande f en sådan revision fordrades efter konstiutionen bifall af 34:delar bland rösterna i agstiftande församlingen, men att detta antal j kunnat erhållas, och att således ingen revision blir af. Partiernas ställning i närvarande ;gonblick har emellertid bhfvit så egen i följd vf denna sakens utgång, att en utredning derat ir af största intresse; och vihafva i afseende värpå funnit uti tidningen Le National en så mästerlig skildring häraf, att ett återgifvande leraf säkert skall göra läsaren nöje, då det dltid är från Frankrike man väntar lösningen if den närmaste framtidens gåta. National yttrar sig nemligen öfver slutet på tevisionsfrågan sålunda: : De mot republiken fiendtliga partierna hafva ryggat tillbaka vid den nyss slutade diskussionen; icke en enda har vågat öppet föreslå utnämnandet af en konstituerande församling, . ändamål att återställa monarkien. Visserligen har hr Berryer hållit ett loftal öfver monarkien; men hans anförande var i det hela ej annat än ett liktal; och landet, likasom nationalförsamlingens venstra sida, har afhört det med den religiösa tystnad, hvarpå en talare äger anskpråk vid en framliden väns graf. Vi omnämna icke här hvad hr de la Rochejacquelein haft att säga. Han brukar, efter hvad m:r Dupin redan anmärkt, som oftast uttrycket vi, utan att dervid representera någon mer än sig sjelf. Rojalistpartierna framstå således icke införl. folket såsom republikens afgjorda motstån-: dare; emellertid hysa de icke dess mindrel förhoppningen att kunna störta den. De skolal icke försöka någon äfventyrlig och onyttig stormning; men de sträfva att i den belägrade fästningen införa den Trojanska hästen, inom hvilken de listiga fienderna gömt sig. Herr Bonaparte, som under Napoleons vidal mantel dö jer jesuiterna och den gamla goda. tidens, män: se der den försåtliga skänk, som. monarkiens Greker vilja förmå republiken att emottaga. Det är icke mera med förolämpning på läpparne och lans i hand, som man truder fram för Grundlagens förskansning, att storma den; nej, det är under lofsånger åt republiken, under bedyranden om sin önskan att förbättra och befästa den, som man af oss begär att vi måtte öppna en liten breche, hvarigenom m:r Bonaparte kunde komma in. Vi skulle vara tusenfallt klandervärda om vi döljde, att i denna manöver ligger en allvarsam våda. Tio års kejsarevälde, femton års restauration hafva arbetat på att återförsänka landtfolket i den okunnighet, hvarur revolutionen uppmänade det att arbeta sig upp; två års oerhörda bemödanden af bonapartisternas och jesuiternas förenade liga hafva från landsorterna aflägsnat alla de tidningar, alla de böcker, alla de skrifter, som kunde dit sprida sanningen. Försåtliga dikter, hycklande löften hafva nitiskt blifvit utbredda genom styrelsens handtlangare och presterskapets otaliga legioner. Efter fåfänga försök att utrota den republikanska öfvertygelsen, hafva våra fiender ombytt stridssätt: de orda ej vidare om kungligheten eller kejsardömet; de visa sig mera hängifna republiken än vi; de säga sig bättre inse dess fördelar och behof; de vilja, påstå de, bringa den attsegra itrots af oss; och medlet som de härtill påpeka är — Bonapartes återväljning. Ja väl! I detta ligger en allvarsam våda för landet. Napoleons namn, under hvars Ihägn man ställer mr Bonapartes presidentskap, Idetta namn utöfvar ännu alltjemnt en mäktig Itjusningskraft bland de i det sednaste halfseklets historia föga invigda folkskarorna. För Idem är Napoleon ännu alltjemnt en revoluItjonens afkomling, emigranternas motståndare, Iden blott för förräderiet och de utländska baljonetterna dignande. Ludvig Bonaparte har linför deras ögon äfven utseendet af den gamla tidens vederdeloman och de europeiska despoternas fiende. Våra bönder hafva i trettio år Imed Beranger begråtit Napoleons landsflykt; ,Ihuru skulle de, med sitt redliga samvete, kunna betvifla att hr Ludvig äfven måste vara revolutionens och republikens mest tillgifne tjenare! ,Se här den villfarelse, som det är angeläget att skingra; och hvad fordras för sådant ändamål? Jo, att lära hvar man känna den r Ibedröfliga historia, som börjades den 10 Dec. -11848. Men det är icke nog atttidningspresIsen dagligen upprullar dessa skändliga tidsrtafior; tidningarna spridas obetydligt på bygIden; det är nödvändigt att en oupphörlig och i vaksam propaganda läter till den mest aflägsna -lhydda framtränga berättelsen om de facta, hvaraf m:r Ludvig Bonapartes statskonst består. Efter den dagen, då de tio millioner medborgare, som grundlagen gjort till valmän, olinhemtat utan beslöjning hela Elysåes histo: I ria, skall Ludvig Bonapärtes återval befinna: 1 omöjligt, äfven om grundlagens 45 artikel al tdrig funnes till. .) Vi gå nu att förklara hvarföre vi syssel 2lsätta oss med vådorna af ett grundlagsvidrig -lIval. Det sker icke derföre, att vi med viss -Ihet anse det hotande för republiken; men v finna det betänkligt för det allmänna lugnet -) Enligtvår öfvertygelse skulle m:r Bonaparte h Jäfven om han vore grundlagsenligt valbar på :Inytt, icke blifva återvald till republikens pre: s sident genom allmänna val. Kandidat för er 0