Aftonbladet – 5 augusti 1851, sida 2

nomiska apparater, hede flera gradminuters höjd och under hela ringskimrets fortvaro blef orubbligt qvar på samma punkt. Emellan dessa tvä punkter bildade sig först till venster en lysande perlrad, som snart, och i synnerhet vid nedramänkanten antog större bredd, hvilken afsmalnade ät höger med en stark syrenfärg, slutligen öfvergäende till samma glans, som en fiolett briljanteld i ett fyrverkeri. Den likasom rullande rörelsen i perlraden fortfor under tilltagande glans, skimiet blef äter hvitt, ringskimret försvann; den röda punkten förvandlades till en tindrande stjerna och omedelbart derefter framträdde solens förstå ljusbäge nedom högra delen af mänens kant. Den totala förmörkelsen räckte blott I minut och nägra sekunder. Temperaturen sjönk nägot mer än 22 C. När dagsljuset ätervände begynte kreaturen på utmarken böla, ängarne stodo i dimma som om morgonen, det med förmörkelsen uppkomna luftdraget försvann. Eksjö. Början kl. 3, 3 m.; total från kl. 4 till kl. 4, I m. 30 s.; slutet kunde ej ses för moln, som under hela tiden fördunklade luften och blott stundtals tillät fenomenets beskädande. Under den totala förmörkelsen tyckte man sig hafva en Juli-midnatt; dufvor och andra fäglar som ännu flögo, visade en ssnbar oro; nägra smäfåglar tycktes gifva ett klagande ljud, som ej märktes förut eller efteråt. Jönköping. Strömoln hindrade att mer än delvis se förmörkelsen, och fenomenet visade sig olika från olika ställen i staden. KI. 3, 6 m. 30 s. sägs det först från en ständpunkt; först kl. 3, 50 m. frän en annan, vid begge tillfällena var redan en del af solskifvan bortskymd. Thermometern kl. 3, 15 m. var 17! C. Ett moln betäckte sol och mäne till kl. 3, 32 m., då det öppnades och man kunde se dem till kl. 3, 12 m.; solen likaade då ett nedan, 3 dygn före nyet, och thermometern hade fallit till 162,75; lutten var rökblå, ät vester skiftande i grägrönt och alldeles lugn. Kl. 3, 50 m. visade sig löfskogen och marken sällsamt dunkla, med obestämda slagskuggor: kl. 4 återstod af solen blott en fin ljusbäge; hela naturen tycktes då likasom höljd med ett flor; thermometern var 16,25. KI. 4, 1 m. rädde en egen dunkelhet, skiftande i grätt och grönt, säsom i aftonskymningen när solen vid nedgången bryter fram emellan moln. Kl. 4, 2 m. var förmörkelsen total; men omkring den skymmande mänen, som var rödblå, sägs likväl en addig strälkrans. Två stjernor, en till höger och en till venster om solen, blefvo synliga. Naturföremälen fingo en gräblå färg; ett halfmörker inträdde, så starkt att man icke kunde skrifva i ett öppet fönster åt solsidan. En sakta vind fläktade. Den förut molnhöljda luften klarnade hastigt och fullkomligt när det dunkla mänklotet sväfvade fram bland små genomskinliga silfverfärgade skyar, hvilka ät vester antogo en blygrä färg, här och der genombrutna af mörkblå öppningar uppät rymden. Alla synmäl skiftade i stälblått, med ett hägrande skimmer i rosenrödt, guldgult och hafsgrönt. Thermometern hade nedgätt ti! 16? och i luften kändes en sval sakta vind. Första anblicken af det åter inträdande solljuset liknade en rund prick af bländande glans, kl. var då 4, 5 m. Oskymd af nägra moln framträdde solen mer och mer, under det att thermometern äter steg; kl. 4, 45 m. var värmen 17; kl. 4, 57 m. visade den 182; kl. 5, 2 m. 30 s. var förmörkelsen slutad. Under den totala förmörkelsen erbjöd den södra horisonten, med Taberg i fonden ät sydvest, ett särdeles vackert skådespel, emedan mörkret då icke inträdt der, ehuru let i Jönköping var rädande. — Sparfvarne satte sig ned, när mörkret inbröt och förblefvo sittande tills solljuset ätersyntes. En rapphönshund blef mer och mer orolig vid skymningens inträdande och smög sig närmare sin husbonde. En dogg lade sig tätt intill marken, med hufvudet bortvändt ifrän solen och lyssnade ej till sin herres kallelse. Betande hästar sammanskockade sig, och flera nedkastade sig plötsligt på narken. Wings kyrka och prostgärd, vid 579 50 N.B., 2, nil N. om Borås, I mil V. om Ulricehamn. Luften vetäckt af strömoln, hvilkas mellanrum dock tilläto örmörkelsens betraktande. Ljuset aftog småningom, ills sista solsträlen försvann. Mörkret blef då sådant om vid midnatt denna ärstid, och stjernor visadesig ör blotta ögat. Den förmörkande mänen omgafs af n strälkrans, på hvars vestra sida man med kikare unde skönja en rakt utgäende eldtunga, lik rödglödgadt ern. Redan när mörkret inbröt visade sig vid horionten i nordvest en ljus rand, lik den afen dagning ller skymning, hvilken höjde sig småningom, utan ut mörkret minskades, tills under en tid af omkring sekunder, den öfvergätt zenith, då ljuset i samma ;gonblick äter framglindrade. En stark sydvestvind rade bläst hela dagen, men aftynade till fullkomligt ugn under den totala förmörkelsen och begynte selan på nytt, men svagare. Skator framkommo kort öre den totala förmörkelsen och satte sig på taken, ills mörkret inbröt, då de med ens nedslogo i en tät verså; hönskreaturen tystnade, men när solen äter ramtindrade begynte tuppen gala; en betande häst lrog sig vid mörkrets inträde tätt intill en vägg och lef der stäende tills ljuset äterkom. Götheborg. Förmörkelsens olika skiften inträffade vär noggrannt i de af astronomerna förutsagda tidsnomenterna. Under den totala förmörkelsen syntes nänen likt en svartgrå rundel, omgifven af ett smalt, Blekt skimmer; vid dess nordöstra brädd framblixrade slutligen en glänsande punkt, för hvilken mörket genast flydde från horisontens nordöstra till dess ydvestra rand. Åmål. Förmörkelsen total och fullständigt synlig. suften var alldeles lugn. Stjernorna visade sig. Djur eh fäglar röjde oro och ängslan. Moss, i Norge. Mörka moln hindrade att se måens framträdande framför solen, ända tills den toala förmörkelsen var förbi. På nägra ställen i stalens grannskap hade molnbädden likväl så öppnat ig under den totala förmörkelsen, att man kunde se nänen med ljusskimret omk. ing den. Thermometern förmodligen Reaumurs) sjönk från 15? till 119. Fågarne begäfvo sig till ro, likaså hemfäglar, hvilka lerjemte röjde tecken till ängslan. Betande kreatur edlade sig på marken. När ljuset återkom begynte upparne gala. Linköping. Förmörkelsen, här icko total, kunde lott äskädas stundtals mellan strödda moln. Luftärmen föll 375 OC. — Svalorna flögo såsom före en torm. Gräsparfvarne slogo pipande ned i häckarne. in hök, som befann sig ganska högt uppe i luften, tadnade under starkaste förmörkelsen qvar på samma unkt. Betande kreatur nedlade sig, hönsen satte Her lade sig, flera vexter sammanslöto blommor eller lad. Samtliga djuren äterkommo etter förmörkelens slut ifrån sitt natt-tillstånd, men endast få vexter. Norrköping. Början, midten och slutet af förmör:elsen kunde ses. Mörkret, när det var som djupast, iknade det som äger rum en timma före soluppgänfen om hösten, med samma kyliga luft som då, Thernometern föll frän 19 till 178 5, Man säg en flock ufvor slå ned på ett tak och qvarsitta der orörliga nder skymningen. Gefle. Början kl. 3. 15 m. (Öfver thormamatorne