Aftonbladet – 5 augusti 1851, sida 2

ker? Hörpå, jag har ännu så mycket qvar, att jag ka betala lärpenningar för dig. Du skall blifva bagare. Ja; har redan uppgjort saken med mäster Birnenstiel. I näst vecka inträder du uti hans tjenst. Du skall få låta tag; mått till en helgdagsrock och derjemte få ett halft dussi nya skjortor. Öm tre år blir du utskrifven som gesäl och då är du din egen herre, Att kunna ett handtverl är en gyllene klenod och vid baktråget har ännu inge svultit ihjel. — Roderich hade ingentin att invända emot dessa skäl helst han icke kunde uppgifva några bättre. Men Cicer och Zenophon voro honom kära, derföre medtog han den i bageriet och på lediga stunder, då han slapp att bär mjölsäckar, knåda deg eller springa ärender, lärde han sit till tidsfördrif en ode ur Horatius utantill, Baktraget. Mäster Birnenstiel och hans hustru voro trätgirige menniskor, som ofta gjorde den lärde Roderich hetare är sjelfva bakugnen. Men de hade en desto mera älskvärd dotter, som tröstade den stackars gossen. Greta var 19 är gammal och emot en nittonårig flickas fel hade Rode. rick ingenting att invända, utan fördrog dem med kristeligt tålamod, Ett af Gretas värsta fel var, att hon gerna satte näsan högt i vädret och heldre fattade tycke för en prins än en bagarpojke, om äfven den sednare sett bättre ut än den förra. En prins hade också verkligen infunnit sig och till på köpet en arfprins, som var major vid ett i staden förlagdt dragonregemente. Den furstliga majoren, en blomstrande yngling, skulle förmodligen här invigas uti krigareyrket, men uti den lilla staden fanns intet annat att bekriga, än de skönas hjertan. Uti detta slags krig var prinsen ingalunda oerfaren och Greta förekom honom som en fruktansvärd motståndarinna, emot hvilken alla strategiska och taktiska konststycken måste användas. Den stackars Roderich spelte naturligtvis dervid en bedröflig röl. Än måste han bära mjölsäckar och än kärleksbref. Prinsen måste hafva grundeligen studerat sin Vauban; ty belägringen gick fullkomligt efter önskan, så att Greta beslöt att kapitulera. Det var också icke underligt, ty en prins måste för en borgardotter vara aldraminst en engel, om icke en erkeengel. Om mäster Birnerstiel olyckligtvis kommit under fund med saken, skulle det hafya bekommit hans jungfru dot