går och du väntar; tiden förgår, och du uttalar kanske ditt klosterlöfte. O! detta löfte, min älskade, brådska icke med dess afläggande. Tro mig, tro din Isabella. Du har ett ögonblick tviflat på hennes trohet och detta har kostat oss-bäda så många tårar. Trettioåttonde brefvet.