Aftonbladet – 22 juli 1851, sida 2

örmögenhet blott skulle var, att lägga hela äntan deraf till kapitalet? Posttidningen gör oss äfva rörande företällningar om den kongl. faniljens välgörenet... Vi erkänna villigt, attenna välgörenhet cke är en kunglig pligt — att ej heller be;kattnings erläggande för kongl. apanaget, efer våra bruk, är det. Men hvarföre då inaga den förra i beräkningen, då man ej taser i betraktande befrielsen från den sednare? Vi erkänna gerna, att den kongl. familjen utjfvar mycken välgörenhet. Men göra ej andra enskilda svenske män det äfven? Gån till vondgården i Sverige ochse efter om: der cke äfven gifves proportionsvis af tillgångarne. Posttidningen vill ej erkänna, att Sveriges tatsverk förr haft lättnad af Finland, Pomern, le fordna Östersjöprovinserna m. m. Nåväl, vi vilja ej disputera — mycet måtte då likväl gått i enskilda fickor i gället för till syenska skattkammaren. Vi hafva sjelfve i artikeln d. 13 Juni erkänt, att Sverige, genom tillväxt i folkmängd, odling, industri, arbetsfärdighet och otaliga andra nutidens mera utbildade krafter kan för sig motsvara hvad det fordom var i förening med Finland. Men hvad vi måste vidhålla är det af Posttidningen bestridda påstående, att det är den gamla svenska jorden, som ytterst framskaffar statsbehofven. Ja vi våge påstå, att det är den, som ytterst frambringat den odling, da industri, och alla dessa större krafter, Milka kunnat inom våra nuvarande landåanären uppehålla och befordra en sådan tillvixt. i befolkning, roduktion, slöjder, hande. os. s. v. Det bchöfver icke derföre förnekas, att ju t. ex. städernas innevånare hafva i sin mån. bidragit — ja somliga mycket, genom mnäringsflit och omtanka. Men det kan dock ej döljas, att de i allmänhet grunda sin bergning och framgång på landsbygdms krafter. Icke är det af det ringa antalet stadsboars egen förbrukning allena, som stäcernas industri underhålles? Hvad utrikes-handeln och sjöfarten gifver i vinst, utom den jemförelsevis mindre betydliga fraktfarten, grundas ju hufvudsakligen på mellanhandeln med landsbygdens produkter och nödvändighets-artiklar, hvarvid. naturligtvis äfven en del öfverflödsartiklar tillkomma. Det är således en sanning, att det är svenska jorden — att det är densamma areal, som fordom födde en tredjedel mindre af nuvarande befdkning, och hvars innebyggare icke betalade er fjerdedel af den tullbeskattning, hvilka, utom mdra stegrade utskylder och onera, , nu erlägges, som åstadkommit den styrka Iandet efter. Finlands förlust erhållit — -Och om denna jord till stor del kunnat det och framdeles ännu mera kan det, så bör man väl besinna, att detta icke endast skett genom förbättrade, åkerbruksmetoder eller konstuppfinningar eller en del andra från städerna onekligen utgångna befordringsmedel, utan äfven och till det mesta på ganska enkel och naturlig väg, genom den ökade folkmängdens trägna irbete och mödor, Det har väl också icke varit utan skäl, sem man stundom sett folköknirgenv i vissa rat o I: rontal inberäknas såsom bevis jå regerir yssystemets förträfflighet. Det är Mm af Gessa stora urkrafter, som säkert gjort cet mesta till furstarnes upphöjelse och ära. Hvad. slutligen. vidkom ner Posttidningens opåkallade utbrott me... den republikanska statsformen (vi hafvr, jä ej ifrågasatt den?) och mot några indyvider, hvilka beklagligen råkat att vida m-er misstaga sig. om res privata, än res Publica, så behöfva vi blott citera, för att, lemna Hela utzjutelsen till det offentliga åtlöjet. Se här hins ord: Men avilka framtida öden fösynen än kan hafva beredda för det gamla Sverige, så tro vi dock att svenska folket delar vär tanka at, om den republikanska statsformens införande är kunde hafva: sina fördelar för stora tidningsbjessar, och t. ex. bereda en Sandvall, en Almqvist o. d. tillfälle att förvärfva makt, anseende och rikedomar, den dock mindre än den i sekler hos oss, Aftonbladet ännu till trotts, sä ilskade konungamakten, kan trygga fäderneslandets fred, lugn, lycka, välstånd och — sanna frihet. Läsaren lärer sjelf finna, att hela denna tirad bären sådan pregel af partisinnets ilska och brist på jemnvigts, att den, med tillämpning till hvad Aftonbladet förut yttrat i det ifrågavarande ämnet; knappst kan anses för annat än ett politiskt vanvet. — Uti Westmänlands Lärs Tidning läses, i anledning af den bekanta händelsen i Mä