Aftonbladet – 22 juli 1851, sida 2

— Uti Westmänlands Lärs Tidning läses, i anledning af den bekanta händelsen i Mälareprovinsernas enskilda banks afdelning i Upsala, följande betraktelser: Det klander, som under.sednare tiden öppet uttalats mot afdelningsdirektionen i Upsala, för mindre noggrann tillsyn och värd om bankens ställning och förhållanden, synes, enär sädant underslef kunnat bedrifvas, som det Berggrenska, åtminstone till nägor del befogadt; och vi kunna ej neka att man ej utan skäl bäde i tal och skrift ogillat det utläningssystem, som tillätit en mängd studerande vid Upsala akademi att inlåta sig i. en mängd länetransaktioner, de der pä ett vädligt sätt skuldsatt obemedlade personer; och enär bankens syftemäl enligt 1 f i instruktionen för banken är, att bereda lels lättare tillgång till rörelsekapitaler och förlager ör. räringarne: ocin underlättande af. spanmälshandeh, har man fram-ställt den frägan, huruvida icke äl kunde vara att vidtaga nägra mätt och steg, hvzigenom; de: stude-randes alltför öfverdrifna skuldsätning kunde förebyggas; och det är förmodligen med anledning häraf,, som inom bankdirektionen, vid dess qvartalssammankomst den 9 dennes, fräga härstädes blifvit väckt om, medlen för befrämjandet häraf... Direktionen skal! vid öfverläggningen härom, .så framt man annars Får tro hvad ryktet förmäler, anlitat det inest rad?,ala — ett medel, som, tillgripet vid bankeas första bildaude, tvifvelsutan skulle: hafva förekommit : alt klander i förevarande fall, det uemligen att icke bevilja någon vid Upsala universitet studerande prsöst lån, vare. siy t diskonteller kreditiv-väg; Yen at nu, sedan större delen af studentkärn blifvit inleda, må vara afslättsinne eller verkligt .belof, i en skuldsättning, vida utöfver hvad de, äfven med anlitande af: sina föräldrars och mälsmäns tillgångar, mäkta betala, fatta ett sädant beslut, är en åtgärd; som på en gäng förekommer den opartiske äskådaren ebarmhertig och oklok samt dymodelst måste åädrga upphofsmännen: dertill ett rättvist klander. Denn: ätgärd. är -obarmhertig, ty den mäste, om den sätes i verket, ovilkörligen hafva till päföljd ruinerardet af mängen förhoppningsfull yngling och dennes framtida bana är måhända för alltid stängd. Vi friga-om bankdirektionen oger styrka :oeh mod att bära ansvaret härför? Men, sade vi, denna ätgärd är oe! oklok; ty vi kumna ej annat förutse, än att, genon indragningen af en mängd län, de der hittiils fortsätt på det sätt, läntagaren vid länets förfallotid visilerat till sig 7 förfallna summan för nägra dagar, till dess ev län hubait äötfallå, en icke obetydlig mängd ö skola blifva följden och bankbolaget dymy vidkännas en icke ringa mängd förluster, Centrallirektionen har sålunda visserligen und ått klandret för det hittills följda utläningssystemet ; men vi befara att klandret för dess öfvergifrar sde blir icke mindre; ätminstone hade det varit ) ut att vidtaga en sädan-ätgärd, att man på en gär 8 förekommit förluster för bolaget och studenterr 188, tilltagande skuldsättning. Man skulle t, ex. sunnat fatta. det beslut att icke för framtidon bevilja lån för sädaäne.. lånesö. kande bland studenterna, son ej tillförene varit invecklade i låneaffärer med m indraga äfven de älbanken, och att småningo. älr,re lånen. kr 1!V, ä 2 är hlifvit helt re lånen., så att banken om h rar beröring med stu dentxö sen ället skiljd frän all be Men det är icke. blott i och för ifrägavarande beSlut, som bolaget. torde vid en blitfvande bolagsstämma komma att ställa direktionen till ansvar; ty man ror sig ock veta, att tvenne andra lika egenmäktiga eslut blif vit vid samma tillfälle fattade, de der klanlras i cke mindre grad. Sä skall man öfverenskomnit stt förständiga afdelningsdirektionen i Upsala, att W arken i diskonteller kreditiv-vig bevilja nägot län till de personer, som med anlednig af sin förlust på afvikne bankkassören Berggren insämt afdelningsdirektionen i Upsala, under yrkande att frän banken atbekomma till Berggren försträckte 157400 rdr bko; och eger ett sädant beslut sin verklighet; hvarom väl lirektionen lärer upplysa, må män väl bekänna, att let, jemte prägeln af en sjelfhämndå, hvarifrån vi serna skulle vilja befria direktioneim, och som med rätta mäste ädraga densamma en icke obetydlig grad vilja, äfven mäste förekomma enhwar i högsta mättorättvist och obilligt; ty huru mam än må betrakta saken, lärer väl ej någon för banken befarad förlust uden nytt issioner sdelst få