Aftonbladet – 22 juli 1851, sida 2

a oo RAA OA 6 DB OA PT npreglingar af hvad som förekom i det förta, innehåller detta sednare ganska få uppsifter i sak; och de som finnas, bevisa icke let ringaste emot Aftonbladets förra påstående, tt om man vill sanningsenligt beräkna och emföra de äldre kongl anslagen; måste man: l:o endast hålla sig till de personella anslagen eller 2:0 endast till hela horhållnings-summan, ellerl 3:o meddela begge hvar för sig; samt Ll:o icke jemföra de 420,000 eller rättare 620,000 rdr, som nu gå till konungen allena, medl! de totalbelopp, som fordne konungars hofhållning kostat; utan framför allt ärligt 3:0 evalvera hofanslagen i såkalladt ,speciemynt under de äldre tiderna, hvilka då i Statskontoret uttogos, dels i sedlar på koparmynt, dels i riksgäldssedlar, dels i starkt urserande bankosedlar, först till verkligt specievärde efter kurseller agio, samt sedan jemföra detta med nuvarande speciemyntets värde. Först då blifver det sanning och rätt i den officielles beräkningar. Vi kunde helt och hållet lemna Posttidningens historiska deduktioner å sido; ty i allmänhet innehålla de endastätskilliga skrufvade medgifvanden, att vi haft mera rätt i våra ord: och frasers om de äldre förhållandena, in. P.T:s-författaren har det i sina i allmänhet onödigt -sammanhopade siffror. Vi kunde saköst låta honom försäkra, på auktoriteten a Christiernins,, Schwerins och Skogmansv skrifer, att hans kursberäkningar äro riktiga; oaktadt enhvar, som vet huru medelkurs förr bestämdes på börsen, äfven vet att kurserna ofta tillfälligtvis varit mer uppjagade, än hvad den historiska medelkursen utvisar (hvilket ock torde få förklara. hvarföre vi vågat beräkna Carl , XIH:s apanage rdr. 266,666: 32, under de: flesta ärens af-hans regering icke motsvåra 100,000 rdr specie). Den som emellertid aldrig så litet känner. financiella författare vet) attde: behandla finans ungefär som filosoferna ! filosofien;Man vill uppgöra ett nytt system: det är målet; man vill visa att det är byggdtl på principer: : derföre ..hemtas -bevis från alla kanter; man vill att bevisen skola ledar till målet: och derföre: intages det som passar och uteslutes det som, icke. — vill passa. in. : Sål står der i sanning : månget förhållande van-) ställdt — icke för att vanställa, men för att få folk att trö på — systemet. Hvad vi deremot:iförbigående, måste anmärka vid Pösttidningens historiska deduktion är den skamliga och försåtliga osanningen, att Aftonbladets artikel den 13 Juni skulle innefatta några sgemena insinuationer mot den höga ätt, som i nyaste tider regerat Sveriges.. ..Om det. osannfärdiga i denna Posttidningens egen gemena insinuation kan enhvar öfvertyga sig, som genömläser artikeln. -Men sådant är ögontjenarens sätt att framgå. Sådant var sättet i den tid, då ingen offentlighet fanns, men hviskningarne inom hofkretsarne slutligen tjenade till bevis för misstankar och beskyllningar mot enskilda klasser eller personer; sådant ser man det ännu stundom vara, oaktadt offentligheten finnes: i förlitande på, att de höge personerne icke sjelfve skola följa del förtalades handlingar eller uttryck, utan tro på dem, som söka ställa sig in för tillfället. Posttidningens insinuation är så mycket lågare, i som hon sjelf icke drager i betänkande att på de bekanta, ganska lösa historiska skälen in-l. sinuera, att Sveriges störste konung (Gustaf Wasa) ,använde en del af öfverskotten på statsinkomsterna till inköp af enskilda s. ) arfoch egna gods,, då likväl dessa s. k. arfvegods tillkommo genom indragning af egendomar; som till en del blifvit från Wasaätten och andra med dem närbeslägtade hus donerade till kloster, kyrkor och andlige, men till en del äfven af dessa -sednare ackaparerade; hvarföre dessa gods också aldrig egentligen betraktades såsom enskilde, utan på sätt Posttidningen jemväl medgifver, sedan tillföllo staten, universitetet m. fl. Man har svårt att tillbakahålla en känsla, som vi -ej gerna här vilja nämna, vid detta bihangsförfattarens hvarje svensk känsla sårande försök att nedsätta den ättefader, som Sverige aldrig skall förgäta, för att upphöja andra. : ; Hvad nu det öfriga af det långa bihanget angår, så förtjenar det inga synnerliga betraktelser. Såsom Vi tedan yttrat, har förf, devi medgifvit åtskilliga af våra anmärkningar, äft vensom: flera misstag i det första bihangets uppgifter erkännas. Vi hafva redan sagt, att ustaf IV Adolfs personella anslag. blifvit orätt uppgifvet, och att jemförelserna melan anslagen ofta äro förvillande; kurs-evalvåtonerna oriktiga, m. m. Så har åter skedt nu. Det behöfs knappast mer än att blott anföra hvad i sjelfva detta bihang yttras om myntförstimringens verkan. på anslagen, för att visa rätta. haten. af P.T:s-författarens bevisning. Deri: yttras nemligen, i: sammanhang med förändringen under Carl XUI med kronogodsen, hofstallängarne m. ra. följande: j ;Hvad som: 1809 -anslogs åt konungens (nemligen i stället för dessa gods och ängar m. m.) var i riksdalerstal mindre än hvad dess företrädare i kontant uppburit, hvärförutan inyntförsämringen högst kännbart nytterligare nedsatt detta anslägv. j Men får då ej myntförsämringen gälla äfven ör det öfriga af Carl XII:s anslag, likaväl som. för kontanta ersättningen för hofstallingarne? Erhölls det ej i samma sedelmynt? Anslogs ej 1823 100,000 rdr mera till Carll! XIV än till Carl XII? Och är icke nuvarandel! inslaget lika stort som Carl XIV:s? Huru gårl! let då med bevisningen, att hofhållningsansla: set nu är mindre. än någonsin? d Det som återstår emellan Posttidningen ochf ss i fråga om denna bevisning, är således ; Blott två af oss uppgifna, af Paosttidningen estridda förhållanden, nemligen: ; 1) att varuvärdena å det som mest erforras för hofhållningen nu äro billigare; och 2) att det är svenska jorden som ytterst får tgöra skatterna, alltså äfven hofanslaget. Ivad det förra angår, så vore det väl nödändigt att känna hofhållningsredogörelserna;r nen vi våge äfven utom detta påstå, att spannålsoch viktualieprisen nu och förr ickels JP ann oo AD FP RA ; j j 1 ( l 1 t 1 1 4 4 t ( S k k d pj: j 1 1 t Il 1 S s S s a k V K l r