Aftonbladet – 15 juli 1851, sida 2

I HIJYCKEL MVALRTU at UVI VISE MVA OVE IE Vi hafva ej sammankommit för att lagstiftade ver naturen, vi votera inga riksdagsbeslut lär fver naturens lagar; vi söka sprida hvar påjafl n ort ett utsäde, hvilket vi hoppas skall gro. lim ch frågar oss någon hvad vinsten för dagenive : af dessa möten, så svara vi, att liksomlgr era flammor förenade brinna med destolöf larare och högre låga, så skall genom dessalko mmankomster föreningen af flera, som sträfvalos ll samma mål, elda hvar och en til sjelf-li: erksamhet på samma gång den eldar alla tilll etenskapens tjenste. I många riktningar fram-la är naturforskningen: Berzelius mäter ochlle iger atomerna i kropparne, Oersted blickarllig I i andan af naturen; men en och enahanda da r dock forskningen, nemligen sann naturupp-lw ttning och ärligt återgifvande af det sedda. so )fver mötets verkningar och dess ledamöterslaf Ufredsställelse utsade talaren välönskningar.O: Prof. Forchhammer talade om Metamorphoser de Geologien. Åsigten om att allt förändras är ke ammal; men läran om metamorphoser inom by cologien är ny. Det var Berzelius som först gr isade att mineralierna äro danade ute i na-he wen efter samma lagar som de, hvilka vilat agligen se uppenbarade i våra laboratorier; h ch det är med anledning deraf, att talarenlar ;rmått framställa Gips, som han ville visalsk uru Gipsen, på de ställen der den förekomjer ner, danats, nemligen af kalk. ke Prof. Steenstrup höll ett föredrag om Ur-lg nvånarne i vissa trakter af det nordliga Jutland. is )et är bekant att landet nästan öfverallt varit D nderkastadt vissa större elter mindre förän-sc ringar (såsom äfven genom den föregåendelk alarens föredrag var ur kemiskt-geologisk iq ynpunkt klart); mångenstädes der nu är land, ib ar fordom haf; der nu torfmossar förekom-m na, bredde sig kanske förr landsträckor. Vilja is! i skaffa oss en bild af landet i ett äldre till-S nd, så måste vi tänka oss det såsom beIB äckt af stora skogar och åssträckningar, mellv an hvilka långa hafsvikar trängt djupt in och j f sönderskurit det fasta landet. Hurudan jor-ih lens bildning förr varit och huru dess föräna Iringar sedermera varit beskaffade, finner man d de ofta vanliga torfmossarna, der stundom lä emningar efter en förgången vegetation js sifver oss om densamma närmare upp1 ysning. Ej sällan träffas äfven långt franjn hafvet hopsamlingar af utdöda sjödjur. Afid dylika hopsamlingar omnämnde nu talaren hu f ruledes i Jylland på åtskilliga ställen derlf förekommo sådana banklikt hopade massor afg ostron, att man deraf hemtat mer än 1000 s lästtals. På en afbildning invid talaren syn1 tes en sådan kulle (på hvars högsta punkt!c en väderqvarn); kulten visade i en genomskärning 2:ne afdelningar: den undre vari sjelfva den ursprungliga banken, den öfreil deremot dessa mäktiga ostronlager. Manl trodde först att de voro ditsopade af vågornas kraft; men då man fann bland dessa mus-!s seldjur äfven stenredskap, som syntes till-h lanade af menniskohand, så blef den förrall förklaringen otilifredsstälande. En kommittå : nedsattes för att utröna förhållandet närmare, !! och resultaterne af dess forskningar ville nul: talaren meddela. Man hade nemligen underli sökt ej blott en utan flera punkter, och kunde således vara temligen viss på, att de slut-l satser man dragit voro sanna. Af de bland. snäckmassorna funna stenredskapen förekom-l ma en mängd yxor, pilspetsar, mejslar o. s. v. temligen godt bearbetade, dessutom trädkol inblandade med aska, samt fragmenter af stenkärl. Här visade sig således en ej obetydlig mängd af föremål, hvilka tydligen buro vittne om att vara produkter af menniskoflit. Man undersökte vidare de runda stenar, som längs efter stranden talrikt förekommo; äfven de befunnos bära tydliga spår af en arbetande hand. Derjemte lågo knotor af en stor mängd olika djur, ej allenast af däggdjur (oxar, hjortar, vildsvin, hundar, kattor, delfiner, sälar), utan ock af flerfaldiga fåg:ar och fiskar. Det märkliga med dessa var, att de voro ituslagna, klufna eller brutna och det på det sätt, att det tydligen syntes hafva skett i afsigt att uttaga märgen; hos fåglarne t. ex. voro endast de ben, som föra märg, så i spetsarne krossade, att märgen kunde utsugas, de andre åter, hvilka saknade märg, voro lemnade orörda. Af allt detta kunde såiedes dragas den slutsatsen, icke alenast att urinvånarne, liksom ännu i dag många vilda eller nomadstammar (t. ex. lapparne), krossade benen för att åtkomma märgen, utan äfven att de förtärt ostronen och sedan kastat dem i dessa mäktiga lager, hvari de nu förekomma, och att således dessa bankar ej danats afnågon annan yttre naturkraft, än hungriga menniskor. Talaren slutade med att hänvisa på det gemensamma stöd arkeologen och naturforskaren således kuana lemis: hvarandra. Naturforskaren bestämmer af benlemningarne hvilka djurarter, som varit omtyckta; lika väl som han öfver det fordna landet kan lemna ;Jen katalog öfver dess fordna Fauna, så kan han med ledning af den ålder eller tidpunkt, hvari djuren befinna sig, då de åtos (t. ex. om hjorten haft små eller större horn, om der funnits svanar ibland o. s. v.), upppgifvö en sorts allmanach för urinvånarne m. m. Prof. M. Huss föredrog Sveriges medicinske topografi med hänsyn till de endemiska sjukdo marne. Han genomgick fäderneslandets sär skilta provinser från norr till söder. IZLapp. land herrskar en sjukdom, som der kan säga: endemisk, nemligen den hos de flesta lappa hvarje vår återkommande Öyrsyurdvmen. Du förorsakas deraf, att lappen om dagen vic denna tid bländas af den återkommande solen: skarpa sken på de hvita snöfälten, och on natten vistas i sin kåta bland rök från del flitigt underhållna eldstaden. Denna sjukdon plågar lapparne under flera veckor, ofta hel: året om. I trakterna längs kusten i Norrbo ten är bennikemasken en allmän plåga; få undg den, och den förekommer hos alla åldrar Den är allmännare närmast kusten och för svinner ju längre upp mot skogsbygden mar kommer. Orsaken anse läkarne ligga i dricks vattnets dåliga beskaffenhet. Den aftager lika ledes söderut i Westerbotten. I bergsoc skogstrakterne herrskar deremot en anna sjukdom, nemligen rheumatism i högra sidan hvilken inbyggarne ådraga sig då de om höst tan uUdessc 42 långt afisgocna mMvrmarker In