Aftonbladet – 14 juli 1851, sida 3

nm, fl. inkallande kunde göras mindre behöf. tig. Utskottet föreslog: Natt utländsk man, som varit i riket i tio är bosat . samt mantalsoch skattskrifven och hvärs förbin delse till främmande makt, efter aflagd trooch huldhetsed åt Sveriges -konung under de sednastc fem ären upphört, mätte njuta enahanda rättighete: med infödd svensk man, dock utan att kunna til Konungens rädgifvare eller till kommendant å fäst. ning utnämnas. Vid 1840 års riksdag afslog likväl Borgareståndet detta förslag; men det förnyades, allenast med följande förändring: dock utan att kunna till Konungens rädgifvare eller till andra civile eller ecklesiastike embeten eller tjenster än vetenskapliga, eller till kommeadant å fästning utnämnas. Här var således åter tillfälle att bortrödja ett hinder för begagnande af mutländske utmärkte vetenskapsmän; men äfven det tillintetgjordes genom ett stånds vägran vid 1845 års riksdag. Konstitutionsutskottet, som likväl icke kunde underkänna frågans vigt och tidens kraf, förnyade åter ett likartadt, ehuru i ordalagen något förändradt förslag, som, indeladt i två momenter, bestämde först naturalisationsrätten och derefter konungens rätt att, äfven utan naturalisation, kalla och befordra utländske män af utmärkt förtjenst till lärarebeställningar vid undervisningsverken, under iakttagande af de derför stadgade vilkor, äfvensom till alla militärembeten, utom kommendantsbefattningar. Fastän tiden alltmer hade utvecklat behofvet af bestämdare föreskrifter för naturalisationsrätten, som, på det sätt våra lagar under lång tid tolkats, nu är beroende af kongl. nåd allena; och oaktadt de stora framIsteg som af några andra folk blifvit gjorda I! de praktiska vetenskaperna och teknisk konst, hos dem beredt en rikare tillgång på persoIner, hvilka hitkallade, kunde här sprida kunskaper och konstfärdighet, förkastades förslaIget äfven vid 1848 års riksdag; och då derefter den riksdagens konstitutionsutskott åter af tidens fordringar nödgades att afgifva ctt förnyadt förslag angående utländske mäns användande till vissa befattningar, redigerades det så illa, att derigenom en farhåga uppkom att konungamakten skulle kunna, äfven till domareplatser, kalla utländske män, blott de voro af evangeliska läran. Förslaget, som blef hvilande i detta vanskliga skick, afslogs vid innevarande riksdag. Naturalisationsfrågan hade icke 1848 blifvit återväckt. Allt står således qvar, i sitt gamla skick. Konstitutionsutskottet har derföre, med anförande af de många obestridliga skäl, som i detta afseende tala för förändring i 28 Regeringsformen och äfven för naturalisationsrättens bestämmande, nu föreslagit följande förändrade redaktion: 1. Konungen eger atti Statsrådet utnämna och befordra infödde, svenske män till alla de embeten och tjenster inom riket, högre och lägre, hvilka äro af: den egenskap, att Konungen fullmakter derå utfärdar, ) dock böra vederbörande förut med förslag hafva inkommit, der sädane hittills egt rum: Konungen vare l likväl obetaget att, efter vederbörandes hörande, eller ; uppå deras framställning, till lärarebefattningar vid; universiteterna, de theologiska läraretjensterna likväl un-): dantagne, såsom ock till lärareoch andra beställnin-): gar vid andra inrättningar för vetenskap, slöjd ellert skön konst, äfvensom till läkarebefattningar kalla och befordra: äfven utländska män: af utmärkt förtjenst.!i Likaledes må Konungen kunna uti militära embeten1 nyttja utländska män af sällsynt skicklighet, men icke:e till kommendanter i fästningarne. Konungen fäste, r vid alla befordringar, afseende endast ä de sökandess förtjenst och skicklighet, men icke på deras börd. d S g ( Till civile embetsmän inom riket och till domare må sädane män endast nämnas, som äro af den rena evangeliska läran. Lag samma vare om de theologiska och juridiska lärarebeställningarne vid universite-)h terna, men till audra lärarebeställningar vid universi-!s teterna, samt till lärarebeställningar och andra tjenster!)k vid andra inrättningar för vetenskap, slöjd eller skönE konst, äfvensom till läkarebefattningar, må äfven be-lri kännare af annan troslära, än den rena evangeliska, g vämnas kunna. Hvarje — — — — Departementet höra. i I För den händelse, att Rikets Ständer icke skullef inna skäl att antaga de delar af nu tramlagda för-!o lag, som afse trosbekännelsen, men deremot godla sänna det framställda förslaget till de delar, som jr yfta modifikationer uti indigenatslagen, föreslär Ut-)v kottet följande förändrade lydelse: vi 2. Konungen eger att — — — hittills egtrum. Ko-lu ungen vare likväl obetaget att, efter vederbörandes!S örande, eller uppå deras framställning, till lärarebe-fr attningar vid universiteterna, de theologiska läraretjen-n: terna likväl undantagna, såsom ock till lärareochsj ndra beställningar vid andra inrättningar för veten-)h: kap, slöjd eller skön konst; äfvensom till läkarebefatti vi ingar kalla och befordra äfven utländska män af ut-Ide värkt förtjenst, de der den rena evangeliska läran beänna. Likaledes må Konungen kunna uti militära em-lut eten nyttja utländske män af sällsynt skicklighet, nen icke till kommendanter i fästningarne. Konun-få en fäste, vid alla befordringar, afseende endast ä de äc ökandes förtjenst och skicklighet, men icke på deras nv örd. Till civile embetsmän inom riket och till dorare må sidane män endast nämnas, som äro af den T) ena evangeliska läran. Hvarje — — — — Deså artementet hörer. gr Derjemte har Utskottet föreslagit ett nyttsit noment uti nämnde 28 af följande lydelse: i gå Konungen ege att genom naturalisation till svensk !en redborgare upptaga utländsk man i den ordning och Ve nder de vilkor, som uti serskild deronr af Konung 8 ch Ständer gemensamt stiftad lag bestämmas. Sä-! ga unda naturaliserad utlänning njute samma rättighe-hv r och förmäner, som infödd svensk man. sv Granskar man noga det alternativt uppät fällda redaktionsförslaget, finner man lätt det få vedersägliga företrädet af det första alternam vet. Tydligare i ordalag än alla dess före-! by ångare och närmande sig den anda af såväl!an liglös som nationell fördragsamliet. hvilken ut år tids upplysning och civilisation sträfva att åt öra gällande i samhällslagarne, vore det önskTe irdt att det blef antaget) till hvilande; tylsor et andra alternativet utgår från den krassali c ligions-intolerans, som lyckligtvis med hvarje sig ig alltmer: försvinner hos folken. Man kanjrar ck hoppas, att det förslaget då vid en blifk — Or Möjligen borde likväl orden skön konst utbytas!fåt mot fria konster. Red:s anm. än i