Aftonbladet – 14 juli 1851, sida 3

Vi svarade honom, att vi visst icke ämna de det. Nå väls, fortfor marskalken hertigen, för ena er då med mig; ty vi måste i dag för honom så långt; att vi slutligen få se honon med värjan i handen.: I detta ögonblick underrättade man oss at Schombergs armå visade sig under framryc kande från en närbelägen skog, och att der tågade emot oss. Friskt mod, mina herrar!s sade marskal. ken hertigen, sögonblicket är inne, hvar och en på sin post.s En ström åtskiljde oss från fienden; på er deröfver uppförd liten brygga skulle öfvergången ske; den kunde bestridas oss, mer ingen tänkte derpå. Hr de Schombergs plar var emellertid att låta oss framtränga ända til ett af honom förlagt bakhäll, i samma hålväg. der ni fann min stackars stallmästare. Vi öfvergingo bryggan, och jag intog min plats på den venstra flygeln. SsDet var som man sagt er, den första drabbning hvari jag deltagit. Jag brådskade at visa, att churu af samma blod som monsieur. mitt likväl var hetare än hans. Jag såg et till förtruppen hörande detachement af karabinierer; jag angrep det. Jag hade fästat en serskild uppmärksamhe vid den officer, hvilken ni träffade om aftoner efter striden. Han uppförde sig som en tapper adelsman. luga i elden, som om han varit på en parad. Jag siktade rakt på honom, och sände honom en kula, som, såsom han sjelf sagt er, aftog plymen i hans hatt. Han besvarade mitt skott. Jag kände liksom ett slag af en knytnäfve i venstra sidan, och förde handen deråt, utan att veta hvad det var, och då jag tog den tillbaka, var den full af blod, I samma ögonblick och utan att känna någon egentlig smärta.