Aftonbladet – 10 juli 1851, sida 3

Officern stannade, och försökte med sin. blick genomtränga mörkret. Hvem ropar mig? frågade han. Man skulle vilja tala med er, kapten! Hyem då? Ett fruntimmer.? Ett fruntimmer! vid denna timma, här på slagfältet? i Hvarför icke, min herre, om dåctta frun-: timmer kommer på slagfältet för att söka den, sox hon älskar, vårda honom, om han en dast är sårad, eller för att begrafva honom, om han är död? i Officern nalkades; det var ex ung man af omkring 30 år. Då han blef mig varse lyfte han på hatten, och jag såg ett mildt destinerat ansigte, omgifvet af blonda lockar. ;Hvem söker ni, madame? frågade han mig. vAntoine de Bourbon, grefve af Morct,, svarade jag. Offcern betraktade mig med mera uppmiärksamhet än han hittills gjort. Sedan frågade han med en upprörd röst och under det cn lindrig blekhet betäckte hans ansigte. Grefyen af Moret? Ni söker grefven af Moret ? Ja, grefyen af Moret; dessa hederliga menniskor hafva sagt mig, att ni, bättre än någon annan, kunde gifva mig uppl;sning om honom., Han betraktade soldaterna, och hans bliek sköt en dubbel flamma under hans sammanrynkade ögonbryn. För tusan! kapten, sade den enaaf dem, det tyckes som detta frunsimmer är hans trolofvade, och hon ville ycta hvart han tagit Vagen. a — Min herre, i himmelens namn! utropade jag, xhar ni sett grefven af Moret, vet ninågot om honom, så säg mig hvad ni vet. ,Madame, se här allt hvad jag vet: Man