Aftonbladet – 10 juli 1851, sida 3

RÅTTEGÅNGSoch POLISSAKER. Polis-protokoller angående regements-pasior 0. J. Almqvist). Utdrag af protokollet, hållet hos Öfverstäthällare-embetet förl. polisärender i Stockholm den 14 Juni 1851. På eftermiddagen samma dag infann sig hos mig . d. poliskonstapeln Lilja, för att omtala så väl stöllen af reverserna som förgiftningsförsöket. Som han sin berättelse omförmälde tvenne försök, det ena pä söndagen, det andra på tisdagen, bäda uti hafresoppa, beslöt jag att på aftonen änyo göra hr rytimästaren ett besök. Som jag vid detta tillfälle träffade hr regementspastor Almqvist hos hr ryttmästaren, kunde nägot samtal härom icke uppstå, helst hr ryttmästaren icke för honom omnämnt förgiftningsförsöken, och dessutom särskildt bedt mig att icke äta Almqvist märka, att jag hade kännedom om stöllen af reverserna. Jag aflägsnade mig derföre efter on kort stund, men följdes af hr regementspastorn, rån hvilken jag skiljdes på Riddarhustorget. Efter utt hafva skiljts vid honom, begaf jag mig till hr Bekerts schweitzeri, för att, om möjligt, få utredt om regementspastorn varit den, som lemnat det anonymö brefvet till demoiselle Brandt. Jag träffade der demoiselle Brandt, med hvilken jag genast anställde förhör, angående stölden af reverserna, — då förgiftningsförsöken inträffade var hon ur huset. — Som hon, under bedyrande af sin oskuld, alltjemt förnekade tillgreppet, samt hennes svar i öfrigt icke gåfvo anledning till misstankar, var med henne i det afseendet för närvarande intet vidare att göra. På min fråga om hon kände till förgiftningsförsöken, svarade hon, att hon hört berättas derom. Jag lät henne då för mig omtala hvad hon derutinnan hört, och fann jag detsamma ungefärligen öfverensstämma med hr ryttmästarens berättelse. Beträffande det anonyma brefvet, så förklarade hon, att den person, som emottagit detsamma, nu icke var tillstädes, men att flera personer varit inne i rummet då brefvet lemnades, deribland ock ett fruntimmer, hvars namn jag nu ej med säkerhet ihägkommer, men tror att det var Kindblom, och hvilken, nu närvarande, för mig beskref den person, som lemnade brefvet, varande denna person för henne okänd, ehuru hon dock förmodade, att mannen varit hr regementspastor Almqvist. Be skrifningen öfverensstämde till alla delar med hr regementspastor Almqvists utseende och figur, och gaf följaktligen stöd ät demoiselle Brandts förmodan, att hr regementspastorn varit den som sjelf lemnat brefvet, ehuru full bevisning derföre ännu saknades. Då jag dagen derpå besökte hr ryttmästaren, och tillsporde honom om det andra förgiftningsförsöket på tisdagen den 3 dennes, berättade han: att hr regementspastor Almqvist sistnämnda dag besökt honom och, efter samtal om hvarjebanda, frägat honom om det vore hafresoppa i den skäl, som stod på borde vid väggen. Sedan hr ryttmästaren bejakat detta med tillägg att det nu icke vore mycket qvar i skär len, emedan han druckit deraf förut på dagen, hade hr regementspastorn yttrat, att han tyckte mycket om hafresoppa och önskade erhälla en kopp, samt dervic gätt fram till skålen och tagit en bredvid densamms: liggande sked, med hvilken han omrört soppan, hvar. efter han synts föra skeden till munnen, ehuru hi I) Se A. B. N:is 149, 151 och 153—155. EEE