Aftonbladet – 10 juli 1851, sida 3

särdeles tortroende tull den nye KoOllegall. (Insändt.) Förfrågan. Inom Götheborgs stift räder den sed — eller måhända rättare osed — att bland de talrika uppbördslistor, som herrar kontraktsprostar, ad mandatum consistorii, ärligen utfärda och med prostlådan kringsända, finnes en ibland dem, som har denna prunkande öfverskrift: Honorarum till 1:o consistorii notarien, 2:0 consistorii amanuensen, 3:0 consistorii vaktmästarens. Intet bestämdt arfvode till dessa tre herrar är af stiftsstyrelsen anbefaldt, utan helt ädelmodigt öfverlemnadt ät klereciets nitiska täflan, endast under vilkor att honorariisaumman och den skattdragandes namn tecknas å listan, som sedan ingär till kapitlet, der kontraktsprosten, efter att förut hafva till kontraktisterna afgifvit qvitto, nu i ordning undfäår sitt. Ingen prestman i hela stiftet, huru arm och utblottad han än må vara — och huru mängen sädan finnes ej! — djerfves frän denna hedersgärd undandraga sig, och det af ganska lätt begripliga skäl, om han ock skulle uppoffra sin sista skärf, hvars större eller mindre belopp utgör gradmätaren af den gunst och näd, i hvilken man hos vederbörande kommer att stå. Den, som med godt samvete kan, träde fram och bestride sanningen häraf. På detta sätt skördas ärligen inom Götheborgs stift af desse herrar ganska betydliga summor, utan att man en gäng har tack derföre i valuta. Insändaren, som hela fyratio åren tjenstgjort i stiftet och allt härtill täligt burit denna tryckande börda, känner ej hvad lag eller författning, som kan ligga till grund för detta härda stryp och beskattningssystem, och skulle derföre önska att af nägon i ämnet kunnig och som nitälskar för rätt och sanning blifva upplyst, huruvida ett sädant förfarande är tillständigt, han vill ej säga anständigt, för en consistoriinotarius och amanuens, som äro publike tjenstemän och af staten nu mera ej obetydligt lönte för deras möda, åtminstone relatift till det lägre och trälande presterskapet. Af intet embetsverk i hela riket lönas på sådant förhatligt sätt sekreterare och vaktmästare. Af alla prestmöteshandlingar och consistorii cirkulärer, som kommit insändaren tillhanda, stadgas ej nägon sädan otillbörlig afgift åt domkapitlets betjening, hvadan det troligast är en af vederbörande sjelfskrifven lag, för hvilken stiftsstyrelser gunstigast tyckes blunda, ett prejeri i höflig form, men hvilket bör afskaffas. Med all rätt fordrar sä ledes insändaren, att denna ärliga och betungande skatt nu mätte helt och hället upphöra, och skall visst icke underläta att i motsatt fall framhälla de debiterande, intill dess laga ätkomsthandlingar af dem uppvisas till detta tiggeris bedrifvande. Sä länge humana och älskvärda män skötte expeditionen bars denna kräftsjukdom inom stiftet med tålamod, mer nu icke längre, sedan förhällandet längt för detta förBndrata V. D. M.