Aftonbladet – 4 juli 1851, sida 2

gen med hans nu aflamnade instämmande förslag, och jag kan icke heller ingå på detta., Förre talmannen And. Eriksson: Jag förmodar att Rutbergs mening är, det man bordt gå sä längt i liberalitet, att alla samhällsmedlemmar utan undantag borde få rösträtt. Vi hafva dock inskränkt vära pretentioner i detta afseende, för att ej skrämma de illiberala: Förut har klagan försports af de konservative deröfver, att tiggare fått rösträtt; nu tvärtom får läng uppbära förebråelse för det man ej gätt nog i längt. Vill emellertid Rutberg föreslå en längre utsträckning af rösträtten, så att tiggare, proletärer och backstugusittare, ja med ett ord alla utom brottslingar och omyndige, blifva röstberättigade, samt söka genomdrifva detta i de andra stånden, så skall jag icke hafva nägot deremot, det kan jag försäkra honom. Carl Tholson m. fl. instämde. Sedan öfverläggningen i hufvudsaken sålunda var slutad, uppläste sekreteraren ett längre anförande, hvilket utrymmet nekar oss att i dess helhet meddela, men för hvars kännedom vi hänvisa till ståndets protokoll för den 27 sistl. Maj. Yttrandet rörde isynnerhet förevarande frägas formella behandling, och försöket att i detta fall följdriktigt tyda grundlagens stadganden förklarades vara en ingalunda lätt sak, vid betraktande af de mänga stridiga åsigter, som vid riksdagarne gjort sig gällande, och hvilka man synes med afsigt icke hafva velat bringa till enhet eller klarhet för dem som sådan behöfva, blott för att man i hvarje särskildt fall skulle kunna handla efter omständigheterna. Likväl, med hemtadt stöd af ordalagen, jemförde i alla grundlagsbud som röra frågan och med anförande af dess SS, uttalade sekreteraren den bestämda åsigt, att likasom en af Kongl. Maj:t föreslagen och af konstitutionsutskottet tillstyrkt förändring i grundlagarne mäste hvila till päföljande riksdag, så mäste äfven utskottets tillstyrkan af hvad en riksdagsman hos detsamma föreslagit, eller utskottet sjelfmant framställt till förändring af grundlagarne, ovilkorligen varda hvilande, med de jemnkningar, som i följd af ständens anmärkningar kunna af ett förstärkt konstitutionsutskott antagas. På den frägan, hurudana skola anmärkningarne mot ett förslag vara, för att kunna sammanjemkas och hvar är gränsen för desamma? — svarade han, att de mäste vara förenliga med och hvila på samma grund, hvarpä förslaget är bygdt. Det vill säga, att om utskottet bestämt styrelsesättet i Sverige att blifva konstitutionelt monarkiskt, så kunna anmärkningar syftande till införande af envälde eller republikansk författning, ej vinna afseende; likaså om utskottet grundat. representationen på samfäldta val, kän ett representationsförslag, grundadt på nuvarande ståndsprincipen eller klassval, ej såsom alternativ framställas, ty dessa principer kunna ej sammanjemkas. På den invändningen, att denna delegation af rikets ständer sälunda är mäktigare än dess principaler, afgaf han ett motiverat ja, åberopande säsom ett ytterligare stöd derför auktoriteten af en bland de mest erfarne och nitiske, samt i allmänna opinionen högst uppburne representanterwid--denna riksdag, hvilken i de flesta fall afgörande inverkar på sitt ständs beslut, och som angående konstitutionsutskottets afgörande-rätt yttrat, att den äfssä helig, att efter hans förmenande,: en talman; soini hägot stånd vägade ifrågasätta densamma, icke riktigt uppfattat grundlagen och . pligtenligt. tillämpat densamma. Utan att för tillfället yrka propositionsväggran yttrade sekretöråren slutligen, den förmodan å t Utskottet, likasom i en-annan vigtig fråga -under-riksdagen, äfven nu kart äberopa pjaxig, för vinhandö af framgäng ät sitt förslag, och upprepade derföre nödvändigheter för ständet, för att icke förlora talan vid första sämmanjemkningsätgärden, att. stanna. uti en sådan gemensam tanke, som kunde i någon; män:gö-. rasig gällande vid sammanjemkningenaf öfrige ständens anmärkningar, sä att icke sammanjemkningsförslaget komme att grunda sig ensamt pöderas anmärkningar. i: a Efter en ytterligare diskussion om den ;blifvånde propositionsform, voterades, säsom visförutrmämnt, först om Bengt Gudmundssons förslag 4 oförändradt, eller med de af Sahlström gjotda modifikationer, hvarvid det förstnämnda med 45 röster einot 32 antogs till kontraproposition, och vidden slutliga voteringen . emellan samma försläg! å enåsidan,. samt konstitutionsutskottets memorial N:o 73 rättadt i enlighet med Strindlunds åsigter, blef med 54 röster emot 23 Bengt Gudmundssons förslag till regerings-! form, serskild artikel och förslag till vallag, jemte förslag till riksdagsmännens fördelning särskildt emellan länen och emellan städerne, förklaradt säsom ständets gemensamma tanke.