Aftonbladet – 3 juli 1851, sida 3

AC HUJIIGI REM VILA VR SrMföv 0 70 jod nsträngningar. Vi välja för detta ändamäl en af d: ån dalen högst uppskjutande bergtopparne, och vötes ögat af idel skogar, närmast liknande ett böj pp unde haf, som i det blånande fjerran sammanfalle: I å ed horisonten, oeh detta eljest så enformiga oci ilda, men storartade panorama omvexlar, utom a e i fördjupningarne förekommande sjöar och vatter rag, kärr och mossar, endast af de vid fibodelar. en uthuggna svedjefällen; men förgäfves söker öga ndra menniskoboningar, än de inne wti dessa skoga: ppförda fäbodehus, eller andra tecken till odlingen nträngande, än dem yxan oeh elden förstörande ver at, endast för att ä dessa för skogsvext goda, me: ör uppodling otjenliga trakter bereda ett svagt oc nart försvinnande mulbete åt kreaturen. Bevis för det här andragna torde vara nödiga 003 nybildade pastorat, omgifrande Woxna elfve: ch bestående af delar utaf Dalarne och Helsinglan ar på 13!, qvadratmil allenast en folkmängd af 9C ler på qvadratmilen 70 personer, qvinnor och bar nräknade. Ramsjö kapellbygd i Ljusdal på 6! ivadratmil 451, säledes likaledes 70 på milen; Ytte Togdal på 12 qvadratmil 10356, eller på milen 8 amt Herjeådalen på omkring 100 qvadratmil 600: ller på milen 60 personer. Från alla dessa ödetrat er, der nämnde. ringa befolkning nu i armod lifnire: an flottled efter sidogrenar till Ljusnans stamled be edas, och det timmer, som nu blifvit af Woxn ruksägare till den nra sågverksanläggningen ned lottadt, är till större delen hugget vid Loos, 14 ti 8 mil från hafvet, ä skogshemmansäboers oeh n ,yggares på Helsingesidan behörigen afvittrade om -Aden. Floder utgöra ett lands pulsädror; må dess. cke stängas, utan fastheldre de mötande hindren un lanrödjas, att lif och rörelse sprides i det öde lande: eh nya näringskällor öppnas för en deraf sig ökand. or olkmängd. Insändaren väntar sig det inkastet, att gein som den lättade kommunikationen skola skogarn of snart utödas och uthuggas; men han svarar, på grun f erfarenhet, att utan kommunikationer eller afsi ningstillfällen, äro de ifrågavarande skogarne ett död ch värdelöst kapital, och man må icke heller tro at etta sparas till kommande tider. Nej, den egendor: I-er om ieke lemnar dess innehafvare någon inkomst oc! ät således är värdelös i hans hand, sparas icke, och in 114 sen frågar efter om milsträckor af skogseldar upp-Å ne srännas, samt äfven ser kommande generationer för oe! störas; men öppna kommunikationer, och bered af-l ne :N sättningstillfällen, samt befordra, der sädant reda: icke skett, skifte ä samfälligheterna, så att hvarj: tottägare deruti erhåller sin del utbruten och bestämd. så skall man snart finna en annan hushällning inråda. Det är i sanning ett ämne värdtstatsmakter an aes och embetsmyndigheternes uppmärksamhet, huru ar skogarne i Norrland, med betryggadt bestånd för fram Xc tiden, skola blifra, icke blott för inbyggarne, uta sfven för riket så fruktgifvande som dessa naturrikelomar medgifvå. Första steget blir i allt fall detta: öppna eeh bered kummuotkotiorer till land vch vatten! PUnder sistförflutna 18 är hafva, med betydliga kostnader för staten och menigheten, de stora samfällighetsskogarne i Helsingland blifvit afmätta, de ga emmanens andelar deri utbrutna samt kronans Öö erloppsmarker ät hugade odlare öfrerlemnade oc! em emellan indelade. Han, som nedskrifver denna lf irtikel, har med särskild uppmärksamhet följt nämnå itgärd, hvilken öfvergått mera än hälften af provinsen, eller omkring 70 qvadratmil, oeh har derunder srfarit hvilka otroliga svårigheter, mödor, lidanden och försakelser den fattiga nybyggaren har att ber ämpa. Vi vilja i tanken förflytta oss till den toriiga nybyggarens usla boning, uppförd bortom hem-l!e byarnes fäbodeland, 4 å G mil från bygden, utan an-ls van kommunikation med aflägsne boende grannar, är n af honom beredda smala gängstig, som det evans at har svårt att upptäcka och följa. På en bergsnöjd, eller i dess södra sluttnipog, har han uppsatt sin första riskoja och börjat nedhugga den omgifvande grofya furuskogen, men icke må man tro, at: ned skogens undanrödjande samt stubbars och rötters ippbrytning det sväraste odlingsarbetet är slutadt; et wunu mödosammare äterstär, det nämligen att upparyta och undanskaffa de större och mindre stenbloek, j sf hvilka hela jordytan höljes; ty i dessa oländig: rakter finnes ingen annan fast mark att till odlinz snvändg, än den som brytes i sjelfva berget, med så trolig måda och arbete, att kostnaden för ett kapp-t tand oftast emotsvarar tunnlandet å andra lätt odlade ? tällen. De mossar och kärr, hvilka nybyggaren till ika för odling använder, hafva den olägenheten att rödan oftast affryser, men äfven dessa odlingar äre 5gst mödosamma, ty skogsmyrorna äro merende! .ppfyllda af rötter oeh stubbar; mångengäng tredubbade på djupet och det ofvanliggande mosslagret oftas: f den beskaffenhet att det ej kan brännas, utar mäste, mången gäng till en alns djup, hopsamlas oc indanskaffas innan till odling tjenlig kärrjord anträfas. Till understöd oeh uppmuntran för hvarje ny5yggare, som å kronomark sig nedsätter, har stater : veviljat S tunnor spanmål, att fördelas på 3:ne är, nen äfven omnybyggaren är nog lycklig att vid sin Srsta bosättning fs räkna sig detta till godo, hvilke: toek sällan inträffar, ty understödet utgår ej fi fvittringen blifvit-slutligen pröfvad och faststäld, så sr dock hans belägenhet, sedan de 3:ne ären tillänvått och hans familj derunder måhända fördubblats. I ke synnerligen förbätirad. Ett mera verksamt unär nybyggare och skogshemmansäboer be senom tillätelsen att på aflägsna kro ogar hem -ed osh virke för tillverkning af poli om hvil sen handtering, genom hushållning: ö eh bekostnad, kännedom öfverallt b iessutom särskilda bidrag -lenimade såväl af detta säll:kap som af staten för nyby s bispri g redskap. Denna återi örände verkat på ny I omst, å alla de ställen, hvarest det deraf behöftigal naterial, löfved, varit alt tillgå; men dels är tillgån-en dertill i allmänhet ringa, sakn n alldees på afiägsna trakter, der furuskogen utgör den nda befiutliga. Insändaren, som mången gång med ljup rörelse skådat den fattiga n;byggarens ihärdiga siräfvande, att äf en härd natur sig tillkämpa en gen jordtorfva, att derå sig och sin familj försörja, ygges-keloniera m ja nen äfven ofta huru han dignat under detta sitt s äf. vande, oeh ofta i djupt armod försjunkit, kan icke )i. ara likgiltig, då fråga är att utfinna medel till utkomst och bergning för den, genom från statens sida sidtagna anstalter, framkallade nya kolonisationen ä zronans från hafskusten samt brukoch bergverk afägsna skogar. För enhvar, som tagit närmare käniedom om förhällandet, är det klart, att den genom Jafvittringsverket afsedda allmänna nytta, odling och sefolkning af de vidsiräekta öde skegarne, ieke kan uppnås, eller landet i allmänhet vinna nödig ekonovisk förkofran, utan att tillfälle beredes att använda den stora naturrikedom landets hittills obegagnade oa Ikogar innehålla. Såsom stamled i det uti otaliga ar itgreningar på förr nämnde yta af 190 qvadratmil sig utbredande flodnätet, är Ljusna elf af oberikneig vigt att använda, för att från de på 10 till 40 nils afständ från hafret belägna skogarne nedfiotta vila sorter skogseffekter, timmer, bjelkar bräder, .keppsvirke, och efter skedda rensningar äfven tjära, sch att sedan denna hufvudled blifvit banad, genom -nskilda jordägares, menigheters eller spekulanter: . försorg få bifloderna uppre: sade. De här ofvan utredda förhällanden äro alla aflåns yrelsen och öfriga embetsmyndigheter noga kända De böra icke heller vara obekanta för de personer i Bore, som i ortens eget blad, Helsi cch förnärmande insinvatiener mot läns 1 myndigheterna, hos hvilka lagens arn va varit förlamad, då den ieke hindra elf och sägverksbyggnadens upp . Ehuru insändaren med denna ar ft till syfte, att framhålla vigten oc! deraf att flottleden hålles fri och öp vara landets öfra socknars eller skog )eters rätt, att inga hinder derför mi inner han sig dock ieke böra, fö klander äger med hufvudfrågan nföråt El utan allt scvar