Aftonbladet – 30 juni 1851, sida 3

(Införes på begäran.) I Eskilstuna Allehanda läses följande insända uppsats, hvars införande blifvit begärd, på grund af de ömmande omständigheter deri åberopas: Då på sednare tider behofvet af löneregleringar i flere embetsverk blifvit insedt och äfven försiggätt, torde det ieke vara ur vägen att nämna nägra ord om nödvändigheten af en aflöning åt postiljonerne, mera öfverensstämmande, än hvad nu är fallet, med de besvär, mödor och faror, en sådan person till följe af sin tjenst är underkastad. Hvarje ordinarie postiljon äger en årlig lön Sextio riksd:r bko — en summa, alldeles otillräcklig för en persons lifnäring, utom det, att af detta lilla belopp mäste afgå 3 rdr till pensionskassan; huru tillräcklig kan väl en sädan summa vara att betala husrum, ved, föda samt krono-utlagor med diverse små utgifter m. m.? Det medgifves dock, att en postiljon, som är i tjensteutöfning, har En rdr bko i traktamente för hvarje resedag, ett arfvode, hvilket ej trekes vara så obetydligt; men hvar och en som när. mare tänker på saken och som känner hvad en resande mäste utgifva för mat och betalning af qvarter, torde medgifva att nägot öfverskott derpå omöjligen kan uppstå och hvilket ej eller är händelsen, eme. dan en postiljon, stadd på främmande ort, nödgas utbetala under väntning på äterresan dylika utgifte m. m. Hvad faror och mödor en postiljon, under utöfningen af sin tjenst, nödgas utstä, derom torde knappast behöfva ordas, alldenstund sådant af alla tänkande är kändt. Till besättande af postiljonstjenster tagas endast unga män af siark kroppsbyggnad och härdade emo: mödor af alla slag. Men detta oaktadt är Hkväl tjenstgöringen så trägen, besvärlig och maktpäliggande, att man trygt kan säga, det ingen postiljon hinner till högre älder eller tills han är pensionsmessig, utan att vara till sin helsa så förstörd och försvagad, att han omöjligen med ett handtverk, som han måhända i sin ungdom lärt, kan lifnära sig, och pensionen är dertill alldeles otillräcklig. En jemnförelse huru vid andra verk betjente äro aflönade, tillåter ej utrymmet här att orda om; men svärligen lärer det kunna undgå nägons uppmärksamhet, att postiljonerne äro sämst lönade at alla, ehuru de otvifvelaktigt hafva den sväraste tjenstebefattningen. Man jemntör t. ex. tullstatens betjentes aflöning med postiljonernes; 6 månader om äret sä hafva desse förstnämnde obetydlig tjenstebefattning och likväl njuta större löner; äfven kan en jemnförelse ega rum med vaktmästare vid generalpoststyrelsen samt mänga andra verk, hvilka alltid har sin tjenstgöring inom hus och njuta i ärlig lön omkring 3 å 400 rdr bko; deremot mäste postiljonen resa nattoch dag, i hetta och köld, i regn och frost, i snö och yrväder, och hans lön för sin möda, i fall han äger lön, är så ringa att han ej kan försörja sig sjelf, långt mindre hustru och barn, och hans hopp i framtiden, så vida ej den lyekliga lotten är honom beskärd att i